Analys: två värdiga finalister

Efter Jessica Anderssons uttåg i första deltävlingen var jag orolig att Charlotte Perrelli skulle gå samma väg tillmötes. Schlagerdivorna har ibland fått kämpa för att få en plats i nya mello. Därför var det förlösande när hon ropades upp som första finalist. Sist Charlotte var med åkte hon ut med en ganska svag ballad och jag hoppades innerligt att denna comeback skulle bli något annat. Comebacken blev över förväntan. I detta power nummer från början till slut visade Charlotte att med en grym schlager kommer man långt. I slutändan är Charlotte en vinnarskalle och trots sina två senaste floppar i tävlingen så fick hon äntligen stå längst fram i rampljuset igen.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

En annan artist som också vet hur det är att stå som segrare är Tusse. För två år sedan sopade han mattan med alla deltagare i Idol och nu ropas han ut som en av vinnarkandidaterna för hela mello. Precis som Charlotte levererade han en låt med mycket power. Trots sin unga ålder har han redan ett så tydligt artisteri stilmässigt. Dessutom var han skitsnygg på scen. Han är ett proffs helt enkelt.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Till andra chansen gick Alvaro Estrella och Klara Hammarström. Två artister som både haft det kämpigt i tävlingen vid tidigare tillfällen men som nu fått sina revanscher. Nu gick ju Alvaro till final tillsammans med Mendez förra året med att han får gå vidare på egen hand måste ses som en framgång. Klara Hammarström var ruggigt nära att återigen bli utslagen som femma i en deltävling. Men tittarna gav henne en andra chans vilket hon säkert är lättad över. Däremot Fick Elisa återigen se sig bli utslagen i Melodifestivalen. Sist var det med låten ”Casanova” då hon blev femma. Igår blev hon sist. Inte heller hårdrockbandet Mustasch lyckades ta sig vidare. Skandalerna kring Ralf Gyllenhammar kan ha sopat gruppens chanser. Som man bäddar för man ligga så att säga.

Många var nog förvånade över att rappartisten Timbuktu stod sida vid sida med Christer Björkman. En fjäder i hatten för tävlingen. Synd bara att programmet var rörigt och stundtals pinsamt. Bara en sån sak att upplägget bytts ut hela tiden gör att programmet inte får någon röd tråd. Det blir istället massa obegripliga happenings som Leif och Billy. Personligen är den duon inte min typ av humor. Det värsta var när de skulle ”ta över vinnarintervjuerna” och en glad Charlotte Perrelli såg helt förvirrad ut. Inte särskilt proffsigt i mitt tycke. Christer Björkman må ha räddat Melodifestivalen 2002 men i ärlighetens namn passar han bättre bakom scenen. Nästa vecka är det Pernilla Wahlgren och Pär Andersson som är värdar, jag fasar lite inför detta måste jag erkänna.