Kvalitén lös med sin frånvaro ännu en kväll!

En gång ingen gång, två gånger en vana – underhållningskvalitén lös med sin frånvaro ännu en kväll i Melodifestivalen 2017. För tre år sedan var Clara Henry med som sidekick i programmet. Redan då funkade inte ”vloggarna” något vidare. Det är ett videoformat som är skapat för att funka i ett litet format, men inte i ett stort underhållningsprogram. Om man nu mot all odds gör dessa videoklipp måste det finnas ett roligt innehåll, om ni förstår vad jag menar!

Radiotjänsten stod också för historiens mest stela allsång någonsin. Publiken blev dock lyrisk över det schlagermedley som David Lindgren avslutade genom en Samir & Viktor stripp. Man skulle kunna säga att Lindgren ”räddade” gårdagens underhållning, men som sades i pressen – ”om det är ett schlagermedley som räddar kvällen så är det ingen hög kvalité!”. Inte heller manuset satt denna gång, det är helt enkelt bedrövligt!

Men nu är det ju främst artisterna och bidragen som det handlar om, och där fanns det några guldkorn. Såväl odds som nätundersökningar pekade på att finalduon skulle heta Mariette och Benjamin Ingross0, och när apprösterna var tryckta blev också dessa två som tog sig vidare. Även om Ingrosso själv inte vågade berätta om sina styrkor i min vinnarintervju med honom, skulle jag säga att hans charm är en stor del av hans populäritet (och en bra låt såklart). Mariette fick den comeback som hon hoppats på och är för andra gången direkt i final. Efter sin vinst försvann hon dock dramatiskt ner i ett hål genom scenen, något som bland annat Aftonbladet rapporterade om: Mariette föll på scenen: ”Jag blev så chockad”. Fast på efterfestsgolvet syntes inga skråmor på henne och dansstegen var många.

Vinnarna fångades på bild tillsammans redan på välkomstfesten. Foto: Pontus Källström

Lisa Ajax fick dock inte samma succé som förra året, hon ”bara” tog sig till andra chansen. Hon var inte lika glad som sina medresenärer, Dismissed,  som firade ordentligt på efterfesten med sina låtskrivare Ola Salo och Peter Kvint. Stackars Roger Pontare fick se sig besegrad trots sin fina skogspopballad. Vi håller tummarna för att Himmel och hav tar sig in på Svensktoppen och gör succé där istället.

Schlagerhörnans rapporteringar från Melodifestivalen fortsätter, fast nu från sofforna hemma i Malmö och Stockholm. Men lagom till finalen finns jag och Jesper åter på plats i Friends arena för att ge er det bästa skvallret. Ses nästa vecka!

Schlagerhörnan sätter betyg på deltävling 2

Slaget om Malmö har inletts och här brottas både glamrock, hip hop, pop och skogsschlager. Efter att ha orienterat sig bland denna mångfald av genrer har Schlagerhörnan nu givit sin dom.

Foto: Jessica Gow / TT

A Million Years – Mariette

Pontus:   
Om Don´t stop believing var en svart korp är A Million Years mer som en duva, mild och odramatisk. På scen har Mariette sina dansare som hänger likt bebismobiler i luften. Att det blir en lika stor succé som sist är jag tveksam till, men andra chansen är fullt möjligt.

Jesper:   
Mariette kallar sina fans för ”snowflakes” för att alla är unika på sina egna sätt. Trots detta är hennes låt inte precis någonting originellt. Skickligt skrivet verk som talar till en EDM-tät topplista, men som saknar passion och spontanitet. Mariette har definitivt inte lyckats få ut sin black swan i år, men en stabil trea pga. professionaliteten i det hela.

Himmel och Hav – Roger Pontare

Pontus:   
Roger Pontare gör en värdig comeback med ett bidrag som är i stil med Silverland och Som av is. Natursköna beskrivningar av norrländska skogar, berg och hav, och självklart viskar återigen röster i Roger Pontares namn. Han står där helt ensam, omringad av eld, kan det bli mer episkt?

Jesper:   
Legenden Pontare gör comeback med en skön skogsschlager. Älskar all eld på scen och Pontares självsäkra utstrålning. Kommer be till schlagergudarna ikväll att de inte offrar denna gamla räv utan tar honom till minst andra chansen.

Up – Etzia

Pontus:  
Med bättre text, artist och show hade detta ändå varit bra. Numret består av att Etzia gör små tafatta steg medan folk åker rullskridskor omkring henne. Det är inte omöjligt att Up kommer läggas till i midsommarlistan hos många, den är ju ändå dansvänlig.

Jesper:   
Etzia är en glad och bra inkludering i Mellovärlden. Hade önskat mig en mer effektiv koreografi med mer dynamik. Men denna dancehall-låt som andas Miami Beach och neonljus får mig att gå igång. Hoppas att hon kan skrälla ikväll.

Vart har du vart – Allyawan

Pontus: 
Är ni ute efter skönsång skall ni gå på toaletten under Allyawans sångpartier. Antingen är stackaren nervös eller så är han inte karl för sin kostym. Han sjunger om en kärlek som han längtat efter länge, men uppträdandet får mig att tänka på en skräckfilm där klädda skyltdockor helt plötsligt rör på sig. Tror inte rappen i årets Mello får det genomslag som man hade hoppats.

Jesper: 
Allyawan, stackars Allyawan. Han ser inte alls säker ut på scenen och ibland får han inte alltid till tonerna. Låten har någonting, men den störs av en ganska lökig text. Amare är därför bättre i kategorin med två nominerade ”Bästa hip hop i Melodifestivalen”. En stark etta.

Hearts align – Dismissed

Pontus:   
Dismissed får ses som årets normbrytande band då de anammat en mer ”feminin” stil. Såväl musikaliskt som scenografiskt går det att dra paralleller till Yohio och The Ark, vilket på intet sätt är överraskande då låtskrivarna är Peter Kvint och Ola Salo. För att vara debutanter i sammanhanget gör bandet ett självsäkert intryck.

Jesper:  
Peter Kvint har skrivit detta och han har även skrivit To the End. Inte konstigt att låtarna liknar varandra. Detta är en poplåt som försöker vara glamrock medan Dismissed mer verkar fokuserad på att bryta normer än att göra något kreativt med sin låt. Snygga Jean-Paul Gaultier-inspirerade kläder.

Don´t Give a – Lisa Ajax

Pontus:   
Framför en en skärmduk, projicerande artisten själv, sjunger Lisa Ajax en midtempoballad med en stor dos girlpower. Låten handlar också om att göra val i livet även om det möter på motstånd från de runtomkring. Ironiskt nog blev hennes ordval ”fuck” föremål för diskussion då det är förbjudet att ha svordomar i Eurovision. Kanske var det ett PR-trick, kanske var det ödet? I vilket fall är låten för bra för att inte gå vidare ikväll.

Jesper:   
Med jackan hängandes ned för sina armar slutför Lisa Ajax sin Ariana Grande-fiering. I don’t give a är en kaxing midtempoballad som hade kunnat platsa både hos Grande som hos Miley Cyrus. Bidraget har internationell kvalité även om scenografin faller lite platt.

Good Lovin´– Benjamin Ingrosso

Pontus:   
Denna typ av soul/funk-pop är verkligen i ropet, något som Benjamin Ingrosso verkligen tagit fasta på i sin feelgood-dänga. Good Lovin´är i stil med det som Justin Timberlake eller Bruno Mars producerar, även om Ingrossos valpighet drar ner betyget något. För att piffa till showen lite extra har man en rekvisita som närmast kan liknas med ett gigantiskt foliepapper.

Jesper:   
Trots att Benjamin inte nämner några kvinnliga förebilder i sitt presentationsklipp så andas Good Lovin’ mycket mer Agnes korsat med Diana Ross än vad han vill erkänna, men men. Benjamin har startfältets starkaste bidrag. Paketerat med en väl inövad koreografi, en smittande låt och karisma till fullo lär Benjamin lätt kunna ta sig till final.

 

Det är är Schlagerhörnans TIPS!

Till Final: Benjamin & Lisa

Till Andra Chansen: Mariette & Roger

5. Dismissed

6. Etzia

7. Allyawan

Pontus hissar och dissar efter dagens rep!

Idag har samtliga artister haft sin andra dag med repetitioner på ”SUPERDUPER DJUPA SCENEN” i Malmö. Jag har fått sett både det ena och andra, vissa intryck är mer lättsmälta än andra. Men här kommer ifall en top sju-lista efter mitt tycke.

7. Falsksång och skyltdockor
Det var inte många toner som satt när rapparen Allyawan framförde sitt bidrag. Det var nästan så att jag undrade om det skulle komma några rena toner alls från honom. Dessutom består Allyawans scenografi mestadels utav påklädda skyltdockor, något som redan Schweiz DJ BoBo testade i Eurovision 2007 (det bidraget kom på 20:de plats i semin).

6. Rullskridsko men noll karisma
Etzia sjunger ”UP UP UP”, men allt hennes ansiktsuttryck säger är ”jag vill äta varmkorv!”. Visst är det kul att folk åker omkring med rullskridsko även om numret påminner mer om roller derby än ett karibiskt strandparty.

5. Mariettes dansare liknar bebismobiler 
Dansare används på olika sätt för att skapa effekter på scen, Mariettes valde att hänga sina dansare i taket. Visst påminner det lite om mobiler som man hänger ovanför spjälsängar? Jag tycker det är rätt likt ifall!

Foto: Jonas Ekströmer / TT

4. Ingrosso i ”foliebollen”
Ibland är det lite riskabelt att låta scenografen go crazy, som nu när det ser ut som att Benjamin Ingrosso har hamnat inuti en stor folierulle från Gekås. Det ser också ut som man har gjort allt för att foliet skall passa in i numret så bra som möjligt genom att flytta omkring på det. Men vem behöver folie när man har snygga Benjamin där??

Foto: Jonas Ekströmer / TT

3. Lisa ”don´t give a fuck!
Lisa väljer att visa upp sig själv, inte bara i fysisk form, utan även på en stor skärmduk. Vissa skulle påstå att det är lite narcissistiskt, Men vad bryr sig Lisa Ajax om det? Just det ”She doesn´t give a fuck!”. Förresten är det jävla stämma hon sitter inne med.

2. Rogers härliga comeback 
Äntligen gör en gammal schlagerräv en lyckad comeback! Efter Charlottes stora fiasko-ballad förra veckan trodde jag sista spiken i kistan var slagen för den äldre schlagergenerationens stjärnor. Men Roger Pontare får ses som deras räddare i nöden, för Himmel och hav är en riktigt fin melodi. Förutom det filmiska intrycket har Pontare en pondus som få. Eldfacklorna på scen skapar också de effekt. Nu hoppas jag på SKRÄLL!

1. Veckans snyggaste catwalk! 
Dagens topplacering får ändå gå till veckans snyggaste catwalk signerad Dismissed. Det är full fräs från första stund och bandet känns väldigt självklara på scen, även om de är debutanter i schlagersammanhang. Sen får de såklart en extra stjärna för deras engagemang i HBTQ-frågor.

Foto: Jonas Ekströmer / TT 

Torsdagsrep: Roger Pontare – Himmel och hav

Låtskrivare: Thomas G:son, Alexzandra Wickman

Roger Pontare, legenden, gör comeback i tävlingen. Låten är kanske lite mer Kalle Moreaus än Silverland, men gud vad jag älskar detta. Han står ensam på scen med en säkerhet som få har. Underbart att se en äkta veteran tävla. Dock känns det som musiken dränker hans röst en aning. Kanske det bara är hur det låter inne i arenan. Han bär på en fackla med eld och det finns iallafall tio fler facklor med på scenen. Jag som är lite eldrädd blir såklart orolig, hoppas han sätter i sin fackla rätt i hållaren. Vill ju inte att Percy Nilssons lilla Malmö Arena-projekt ska brinna ner.

Hoppas verkligen detta går till iallafall andra chansen! Vi måste ha dessa gamla rävar med i tävlingen. Detta är old school! Love it. Får mig att minnas en tid innan Donald Trump och när den enda Kylie som fanns var Minogue.

 

 

Såhär låter veckans bidrag!

Benjamin Ingrosso avslutar deltävlingen med Good lovin´ – foto: Pontus Källström

Veckans startfält kan ses som en varm mellanmjölk, det är inget som är dåligt och samtidigt inget som är väldigt bra. Mariette går ut först på lördag med en popaktig upptempolåt med en kärlekshyllning till en viss person (kanske hennes flickvän?). En smakstart på deltävlingen enligt min mening. Roger Pontare tar sedan vid med en ”skogspoplåt” som likaväl hade kunnat varit en ledmotiv i filmen ARN. Likt en örns perspektiv, skildras Nordlands natur på ett lätt andligt sätt (röster viskar åter i Rogers namn). Men det kalla Norrland (Och Malmö för den delen!) glöms snabbt bort när Etzia presenterar sin sommarhittiga UP UP UP. Man känner energin från soligare breddgrader, och vill bara hugga tag i en kanna Sangria. Läs också Schlagerhörnans intervju med Etzia nedan:

Här är Melodifestivalens underdogs 2017: Etzia

Som vi kunde se förra veckan har hip hoppen på allvar tagit sig in i Melodifestivalens finrum. Denna gång är det Allyawan som rappar om kärlekens kraft. Dock känns väl detta bidrag lite väl chanslöst i sammanhanget. Däremot kan Dismisseds skrälla med en rocklåt skriven av Ola Salo. Soundet känns igen från the ARK eran, om än lite moderniserat. Herat alight kan med snygg scenshow gå längre än förväntat. Dessutom innehar denna grupp en väldigt säregen och normbrytande stil. Lisa Ajax däremot kan sägas vara definitionen av en normativ poplåt idag. Inget nytt på himlen även om Lisa alltid är en bra sångerska. Om du inte fått nog av Justin Timerlakes Can´t stop the feeling? Då är Benjamin Ingrosso killen för di. Med andra ord avslutas deltävlingen i Malmö med en good feeling.

Under kvällens genomlyssning fick vi också äran att både bli citerad av SVT i Låt för låt Malmö: Live från första lyssningen på bidragen i andra deltävlingen i Melodifestivalen 2017, samt intervjuad av SVT i Pressen överraskade av Dismissed i Melodifestivalen 2017. Kul att även stormedia är intresserad av våra åsikter WHOOP WHOOP!

Imorgon blir det repetitioner och välkomstfest för hela slanten, så häng med då!