Pontus
Den första deltävlingen är ett riktig veteranmöte. Anna Bergendahl är tillbaka i tävlingen vilket lämnar mig smått oberörd, om inte lite stressad. Jag menar This is my life är det enda svenska bidrag som inte tagit sig till en Eurovisionfinal (vilket för en schlagernörd är svårt att smälta än idag). Förhoppningsvis gör inte svenska folket samma misstag igen. I år ser det även ut som om Anna har köpt upp en hel Plantagen-butik för att pynta scenen. Nano och sin sida försöker smöra till sig röster genom att ta med sin egna son på scen (barn lockar alltid sympatiröster). Själv förstod jag aldrig hajpen med Hold on utan var team Wiktoria all the way. På tal om Wiktoria så tävlar hon för tredje gången. Vissa skulle säga att det är ett tecken på en stagnerad karriär men hur kan vi döma henne. Wiktoria har dansat robotdans och varit projiceringstavla samtidigt, Wiktoria har ålat sig i en fejksäng tillsammans med en projicerad man, Wikoria har gett sitt allt för Melodifestivalen (och projektorn) helt enkelt. Dessutom har alla hennes bidrag blivit hits i Sverige. Nu visar hon upp sin sångkapasitet med en pianostämd popballad som kan bli hur snyggt som helst. Det går inte att prata om den första deltävlingen utan att nämna vår allas Arja Saijonmaa. Jag trodde inte att Arja skulle ställa upp i tävlingen något mer men vad vi än trodde så trodde vi fel. Visst, hennes chanser att gå vidare på lördag är lika stora som att jag kommer hitta kärleken på Grindr men vad gör det när hon sprider sådan glädje till oss alla.

Pontus topp fyra är
1. Wiktoria
2. Arja Saijonma
3. Zeana feat. Anis Don Demina
4.  Nano

Karolina
Den första deltävlingen är verkligen som en påse gott & blandat. Vi har två återkommande artister som frälser oss med sina powerballader, i form av Wiktoria och Nano. Samtidigt kommer den småexotiska tempolåten i år från Zeana och Anis Don Demina, som utan tvekan har en enorm potential att bli en sommarhit (även om den saknar Anis kära saxofon som han spelade i Samir och Viktors bidrag ”Shuffla”). Mohombi levererar en klassisk poplåt som lätt sätter sig på hjärnan och försöker sig på en light-version av Måns Zelmerlöws framträdande med ”Heroes”. Tyvärr faller hans försök lika platt som den darriga rösten gör live. Anna Bergendahls röst, som växt till sig ordentligt sedan ”This is my life”, håller sig dock stadig och stark. Bidraget levererar, men den dämpade skogsbakgrunden ger känslan av att det här snarare är ett framträdande i nyhetsmorgon, inte Scandinavium. Efter de tre minuterna förväntar man sig höra Jenny Strömstedts röst som presenterar nästa inslag där årets kock ska visa oss de godaste vegetariska rätterna, snarare än ett jublande Scandinavium. Låtarna som snarare kommer få Scandinavium att koka är utan tvekan ”Chasing Rivers” och ”Mina bränder”. Med ett emotionellt framträdande där hans son följer med honom upp på scen i samma kläder som Nano bar när han framförde ”Hold on”, kommer Nano beröra många hjärtan. Zeana och Anis är måhända inte de enda med ett upptempobidrag i den här deltävlingen, men de är de enda som kommer tända till i arenan. Allt som allt ger oss startfältet i Melodifestivalen 2019 en salig blandning av allt vi någonsin önskat oss och presenterar utan tvekan ett av de starkaste startfälten i Melodifestivalen på år. Vi får till och med en comeback från den älskade Arja Saijonmaa. Vad mer kan vi önska?

Karolinas topp fyra är
1. Anna Bergendahl
2. Zeana feat. Anis
3. Wiktoria
4. Arja Saijonma