Likt en nybörjade på första zumbapasset ”dansade” Mohombi sig till final med en scenografi innehöll en stor gnutta nostalgi hämtat från Ahas Take on me. För att ha skrutit så mycket om sin karriär och hemkomst så var låtkvalitén sisådär. Rent språkligt kanske man inte kunde förvänta sig bättre av honom när hans stora hits heter Bumpy Ride (gropig åktur) och Coconut tree (Kokosnötsträd). I Melodifestivalen valde Mohombi istället att hålla sig kort och bara säga Hello, och nu säger han hej till finalen i Solna. Wiktoria kunde inte sluta gråta efter att hon gick till finalen vilket är förståeligt. Det är tredje gången hon tar sig direkt till final. Hennes scennummer påminner såklart om Erik Saades duschnummer från 2010 men även Spaniens bidrag i Eurovision 2014 Dancing in the rain. Skillnaden mellan Wikotira och Spaniens bidrag är väl att Ruth Lorenzo istället hade kletat in håret i balsam för att se blött ut samt att hennes låt var något smörigare. För som Wiktoria sa i klippet så är hennes låt mycket mer personlig än tidigare försök. Det känns köart lite risky att sjunga en ballad efter två upptempolåtar men Wiktoria lyckades imponera på alla målgrupper.
På tala om målgrupper, visst var det spännande upplägg med det nya åldersindelade systemet? För det första avslöjades inte låtarnas popularitet på grund av det pumpande hjärtat och för det andra så får fler artister än Samir och Viktor en ärlig chans att ta sig till final. Därför kändes det snopet när Arja Saijonmaa kom SIST. Trots sitt stora engagemang för miljön och sin kamp på barrikaderna så föll Arjas bidrag pladask. Detta betyder bara en sak, att mellofansen är miljöförnekare (typ). För när inte ens självaste Arja Saijonmaa kan få schlagerälskare att tänka på miljön då är hoppet ute.
När vi ändå pratar om domedagen så passar det bra att nämna Anna Bergendahl i mellosammanhang. Men alla är vi ju värda en andra chans, så även Anna Bergendahl. Fast var det bara jag som inte fattade hennes scennummer? Fejkträdgården hade ju passat så mycket bättre i Arjas miljökämparbidrag.
Inte hellre Nano fick tittarna tillräckligt engagerade för att ta sig direkt till final. Dels kan det bero på att hans låt inte vara lika stark som Hold on men också att Nano drabbades av den så välbekanta ”Melodifestivaleffekten” där artistkarriärens glans dalar när mellobidragets popularitet minskar eller glöms bort. Dock skulle denna effekt också drabbat Wikotira iså fall vilket tyder på att det trots allt var bidraget som till sist inte höll måttet.