Andreas rockar loss i sina glittriga jeans

Finkostym-Andreas är borta, nu är det rock-Andreas som intar scenen. Precis som Andreas nämnde i vår intervju så passar sig ”Army of Us” väldigt bra i arenasammanhang. Det känns uppfriskande att se honom köra för fullt istället för att stå fastklistard vid ett mickstativ (i motsats till hans bidrag 2015). Noterar också hans glittriga jeans som faktiskt känns lite The Poodles. Men om man som mig älskar glitter så gör det absolut ingenting. Vi får se om det är samma byxor som Andreas kommer ha på sig på lördag.

 

 

 

Andreas Johnsson – ”Jag var  livrädd 2006”

Foto: SVT

Det var hela 20 år sedan Andreas Johnsson gjorde succé med monsterhiten ”Glorious” som tog världen med storm. Under sin långa karriär har Andreas varit en trogen Melodifestivaldeltagare och fått uppleva både framgång och besvikelse. Vi träffade Andreas för att sammanfatta  hans karriär och samtidigt blicka fram emot det nya bidraget ”Army of Us” som tävlar på lördag.

 

Låt oss börja med att prata lite nostalgi, det ändå är 20 år sen du fick ditt stora genombrott med ”Glorious”. Hur känns det att ha en sådan låt som du dessutom förknippas så mycket med än idag? Det finns ju säkert fördelar och nackdelar med det?

-Ja det finns det väl säkert, det är alltid svårt att jämföra när man når upp till en sån stor framgång med, i och med att den blev så stor runtom i världen, men det är ju bara förknippat med glädje egentligen, för det var ju pojkdrömmen som slog igenom. Fick ju göra allt det där som man hade drömt om när man stod framför spegeln med en gitarr. Få turnera runtom i världen och få spela på arenor som man bara hade drömt om, och tv program och få möta artister och jobba med artister som man såhär ”Wow!”. Det har ju gått 20 år och det känns ju också lite ”Fan, 20 år sen?” Det känns inte som det, just mycket för att låten alltid känts väldigt aktuell, den har poppat upp i många olika sammanhang, i filmer och i tv serier, och i reklamgrejer inte minst, så den har ju betytt mycket ekonomiskt också, givetvis.

Men när du sen gick in i Melodifestivalen 2006 måste det varit många förväntningar på vad du skulle leverera. Man måste ju säga att du också levde upp till förväntningarna, både 2006 och 2007 blev ju megaliter både i och utanför tävlingen.

-Ja, verkligen, det speglar ju av sig på alla topplistor och tracklistor och Svensktoppen. Båda de två låtarna var ju svensktoppsettor, och ”Sing for me” låg ju där rätt länge. Jag tog ju med mig mitt eget artisteri in i mello, jag visste ju inte vad jag skulle göra annars. Jag var  livrädd 2006, jag hade ju kastat mig in i någonting jag inte visste vad det var för nånting och fans undrade, journalister undrade ”Har inte han tillräckligt med pengar för att slippa göra det här?”. För mig var det såhär ”Fan jag är låtskrivare, jag vill ju bara nå ett stort forum”. Det fanns en viss pragmatik i det där också för fram tills dess hade jag främst jobbat utomlands och haft några tuffa år med panikångest och mådde inte så bra. När jag fick den här förfrågan sent på hösten 2005 om att vara joker i Melodifestivalen trodde jag det var ett skämt. Samtidigt kände jag att någonting saknades, att kunna jobba på hemmaplan och få en fot in i någon slags folklighet vilket det också blev i och med mina mellolåtar. Det blev Rocktåg med Ledin, sommarprat i P1, Allsång på skansen och mycket mer.

Så  det fanns inte en besvikelse över att du inte fick åka till Eurovision? Du hade ju oturen att möta både en combackande Carola och ett The Ark som debuterade.

-

 Jag tror aldrig att jag har vurmat för att jag ska vinna eller gå och göra Eurovision liksom. Jag var en väldigt glad 2:a och en väldigt glad 3:a, med två låtar som jag har haft enorm mycket nytta av på scen de senaste 10-15 åren. Jag tycker bara det har berikat mig och den dagen man checkar ut känner man att ”Vafan, man har varit med om rätt mycket liksom”. Sen har det blivit ett antal melloresor där jag verkligen har fått smaka på alla kulörer i den här tävlingen. Men det finns verkligen ingenting jag ångrar. 

Du har till och med haft ett band med Carola, det är inte så många som har haft det. 



-Nä, hon har inte varit i så många andra bandkonstellationer, bara ett rockband som hette ”Standby” innan hon blev ”Carola” med hela svenska folket. 

När du och Carola tävlade som duo blev ni vinnarkandidater med en gång. När det sen tog stopp där i andra chansen ser man ju på tv bilderna att i alla fall Carola blev väldigt chockad. Hur kändes det? 



-Jag hade ju känt det där, alltså när vi åkte upp till Kiruna så var det som en lång bollgata av anledningar, jag kände att vi kommer aldrig komma härifrån levande liksom. När vi inte gick vidare från Västerås utan hamnade i andra chansen märkte man att ”Shit, nånting är påväg att hända”.  Veckan i Kiruna var det ju löp varje dag. Det var ju ingenting av en positiv karaktär, de försökte ju bara sticka in kniven överallt, och det var ju väldigt mycket hon som fick ta allt det där. Idag kan vi ju skratta väldigt mycket åt hela den där cirkusen som var men då, det är klart att det gjorde ont.



Förutom att vara artist i mello har du också varit låtskrivare till bland annat ”To the end” som Yohio tävlade med 2014. Hur kändes det att ställa upp som låtskrivare och skriva till en annan artist?

– Det var skönt för då kunde man bara spatsera runt på hotellet och dricka vin och livet var najs liksom. 

Det var också en intressant resa med Yohio för han försvann med låten och filerna upp till deras studioverksamhet i Sundsvall – Sen fick jag inte höra nånting. Inte förrän vi sitter i arenan på torsdagen, på första genrepet, så får jag höra det färdiga materialet. Jag kommer ihåg att jag tänkte ”Okej. Det är såhär de har gjort den. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt och göra” 



Det kan man ju ha lite åsikter kring?  



– Nämen det var ju en annorlunda upplevelse, första repet sjöng han inte ens, han bara gick omkring och muttrade. Sen klev han in och tog den till final och slutade på en sjundeplats.  Men jag tror att hade vi fått prodda den på ett annat sätt så hade den slutat bättre. 



Till slut måste vi ju ändå prata om det som du gör nu med ”Army of US”. Vad är dina känslor kring numret och låten? 



– Först och främst känns det ju väldigt härligt, den är ju väldigt euforisk och den ska ju gå ut först i arenan och jag förstår varför de har lagt den där liksom. Den ska ju sätta fart på fyverkeriet och det passar mig som är en väldigt fysisk artist på scen. Jag gillar att röra på mig, jag gillar att ta i – Och den här låten har det. Den är lite rockigare, lite mer rörelse, jag har med mig mitt band, det är min rekvisita, det är mitt forum och den är gjord för att spelas i en hockeyhall. 

Mellanakter – En snoozefest som äntligen stoppas i år?

Mellanakter. Den perfekta toapausen, den perfekta stunden att gå och fylla på chipsskålen. Numret som ingen egentligen vill se, men som vi alla tvingas lida igenom efter de 30 sekunder det har tagit att gå till köket och tillbaka. Visst förstår man att mellanakter inte är huvudunderhållningen för kvällen (ordet ”mellanakt” säger det sig självt) men ska man verkligen behöva sitta och plågas igenom det, till och med behöva stänga av ljudet på tv:n ibland?

För så har det känts genom åren. Mellanakter har fått Melodifestivalens fans att snarka, klaga och rentav ta fram skämskudden ibland. Nej, vi vill inte se en veteran som är bakom sina bästa år som försöker sig på en ”comeback”. Vi vill inte höra en egenskriven låt som låter som något SVT har snickrat ihop någon timme innan sändning. Det vi vill ha är en mellanakt som den vi fick i lördagens deltävling i Göteborg.

Foto: SVT

Det börjar med att programledarna presenterar fjolårets vinnare Netta, som ska sjunga för oss. Lite förvånande att de tar in henne i en mellanakt redan första veckan, men nåväl, det kan man köpa. Snabbt inser man dock att det inte alls är Netta som börjar klucka fram de första tonerna från ”Toy”, utan vår kära programledare Sarah Dawn Finer.

Resten av kvartetten ansluter sig snabbt till henne och tillsammans framför de delar ur alla Israels vinnarbidrag. Numret känns kreativt, roligt och det blandar gamla favoriter med en modern touch. 
Det är precis såna här nummer vi behöver som mellanakter! Kreativa, uttänka nummer som underhåller schlagerfanatikern som har koll på Carolas skostorlek, såväl som tittaren som bänkar sig framför soffan just för att man ”ska”. Blandningen mellan gamla låtar tillsammans med nya moderna är ett recept för succé och något som jag verkligen hoppas på SVT håller vid starkt i resten av årets turné.

Ett tekniskt fel kan kosta Wiktoria finalplatsen i Melodifestivalen

Ännu en skandal kan drabba Melodifestivalen 2019 – denna gång är det finalisten Wiktoria som riskerar att bli diskad. Av misstag lades artistens låt Not With Me upp på Spotify vilket inte är tillåtet. Orsaken till haveriet handlar om att finalbidraget lagts in som produktion för att släppas och släppts av misstag. Men enligt Sony Music är nu problemet åtgärdat och låten finns inte längre att lyssna på (så synd för er som lade till hennes låt på era spellistor).

Nu är frågan om bidraget kan komma att diskas från tävlingen? Alla minns vi Anna Books stora bedrövelse när bidraget Himmel för två diskades för att den hade släppts i en annan version tidigare. Jag anser dock att Wiktoria ska få vara kvar i tävlingen eftersom det hela var ett tekniskt fel och inte ett uppsåtligt regelbrott (alla vet vi att tekniken kan strula ibland). Hur som helst måste jag erkänna att jag älskar drama, särskilt i Melodifestivalen. Låt oss också bli lite nostalgiska och lyssna på Himmel för två WHOOP WHOOP

Update: SVT har beslutat att Wiktoria inte kommer att diskas, utan kommer att få tävla i finalen den 9 Mars i Stockholm. Efter ett samtal med Sony Music berättar nu projektledare Anette Helenius att SVT anser att det inte fanns något avsiktligt syfte med att sprida låten, utan att det hela helt enkelt blev ett tekniskt fel. Så ni alla Wiktoria fans där ute kan pusta ut. Vi kommer åter igen att få se Wiktoria leverera sin ballad, skinandes i regnet a la Eric Saade 2010 (eller Ruth Lorenzo 2014).

Vlad Reiser – skandalkung och mellodebutant

På sin youtubekanal beskriver han sig själv som ”en vanlig grabb med mycket energi & många idéer” – det är det minsta som kan sägas om Vlad Reiser. Hösten 2014 startar Vlad en egen kanal på Youtube. Fem år senare har samma kanal över 400 tusen prenumeranter. Med omkring 200 videos får vi följa alla Vlads äventyr och galenskaper så som när han utforskar maffias övergivna flygplan på Bali eller när han åker till London för att kasta ägg på sin kompis exflickväns hus. Förutom sin youtubekanal har han dessutom varit programledare i barnprogrammet Hey Nickelodeon Med Vlad & Athena.

Foto: SVT

Vlad råkar också vara en av youtubes största provokatörer i Sverige. En av de mest uppmärksammade fallen var när han lurade sina följare att han hade glömt stänga av kameran på sin livestream och börjat runka. I ett senare klipp berättade han att de hela var ett prank. Han har också varit inblandad i mycket uppmärksammat triangeldrama med  Moa Murderess och Tarzan som också är youtubers. Ryktena pågick i flera månader tills Moa dementerade det hela.
I Melodifestivalen har Vlad redan gjort skandal innan han ens ställt sig på scenen. Likt Charlotte Perrelli 2016 gjorde Vlad reklam för ett företag i samband med sin medverkan, något som är förbjudet enligt SVT:s regler. Man kan dock undra om det inte är ett medvetet val att ha med Vlad för att just skapa lite rubriker i tävlingen, lagom konspiratoriskt liksom.

Till sist msåte den mest relevenata frågan ställas, hur musikalisk är Vlad egentligen ? Svaret går delvis att hitta i hans första singel Prankstar som huvudsakligen består utav en massa egendomliga ljud mixat med Vlads ”rapp” som är än mer oförståeligt än själva ljuden. En vild gissning är att låten handlar om Vlad själv eftersom han just gör en massa pranks på sin youtubekanal. Men vem bryr sig om en ynka schlagerbloggares åsikter? Vlad har en stor fanskara som förmodligen kommer trycka turkost (10-15 år) på lördag.  Vlad kommer framträda med låten Naken i regnet – så kanske ytterligare ett duschframträdande på lördag?

Mohombis nybörjarzumba blev kvällens höjdare – Schlagerhörnans krönika om deltävling ett

Likt en nybörjade på första zumbapasset ”dansade” Mohombi sig till final med en scenografi innehöll en stor gnutta nostalgi hämtat från Ahas Take on me. För att ha skrutit så mycket om sin karriär och hemkomst så var låtkvalitén sisådär. Rent språkligt kanske man inte kunde förvänta sig bättre av honom när hans stora hits heter Bumpy Ride (gropig åktur) och Coconut tree (Kokosnötsträd). I Melodifestivalen valde Mohombi istället att hålla sig kort och bara säga Hello, och nu säger han hej till finalen i Solna. Wiktoria kunde inte sluta gråta efter att hon gick till finalen vilket är förståeligt. Det är tredje gången hon tar sig direkt till final. Hennes scennummer påminner såklart om Erik Saades duschnummer från 2010 men även Spaniens bidrag i Eurovision 2014 Dancing in the rain. Skillnaden mellan Wikotira och Spaniens bidrag är väl att Ruth Lorenzo istället hade kletat in håret i balsam för att se blött ut samt att hennes låt var något smörigare. För som Wiktoria sa i klippet så är hennes låt mycket mer personlig än tidigare försök. Det känns köart lite risky att sjunga en ballad efter två upptempolåtar men Wiktoria lyckades imponera på alla målgrupper.

På tala om målgrupper, visst var det spännande upplägg med det nya åldersindelade systemet? För det första avslöjades inte låtarnas popularitet på grund av det pumpande hjärtat och för det andra så får fler artister än Samir och Viktor en ärlig chans att ta sig till final. Därför kändes det snopet när Arja Saijonmaa kom SIST. Trots sitt stora engagemang för miljön och sin kamp på barrikaderna så föll Arjas bidrag pladask. Detta betyder bara en sak, att mellofansen är miljöförnekare (typ). För när inte ens självaste Arja Saijonmaa kan få schlagerälskare att tänka på miljön då är hoppet ute.
När vi ändå pratar om domedagen så passar det bra att nämna Anna Bergendahl i mellosammanhang. Men alla är vi ju värda en andra chans, så även Anna Bergendahl. Fast var det bara jag som inte fattade hennes scennummer? Fejkträdgården hade ju passat så mycket bättre i Arjas miljökämparbidrag.

Inte hellre Nano fick tittarna tillräckligt engagerade för att ta sig direkt till final. Dels kan det bero på att hans låt inte vara lika stark som Hold on men också att Nano drabbades av den så välbekanta ”Melodifestivaleffekten” där artistkarriärens glans dalar när mellobidragets popularitet minskar eller glöms bort. Dock skulle denna effekt också drabbat Wikotira iså fall vilket tyder på att det trots allt var bidraget som till sist inte höll måttet.

Melodifestivalen ”Allstar edition” 2019 – Veteranernas och idolernas år?

Melodifestivalen 2019 kan utan tvekan klassas som det mest spännande året i tävlingen på länge. Redan nu, innan vi hört något bidrag, känns tävlingen som en ”Allstar edition” av Melodifestivalen som ger oss en salig blandning av artister. Gamla veteraner och vinnare som Andreas Johnson, Anna Bergendahl och Martin Stenmarck har kommit tillbaka. Hack i häl har de stora tittarfavoriter som Nano och Wiktoria, som vunnit stort på tittaröster genom åren. Samtidigt har 2019 det lägsta antalet debutanter på mer än tio år.

Årets tävling bjuder på ett överflöd av veteraner, faktiskt det största antalet veteraner vi sett de senaste 10 åren. Vi ser folkkära Arja Saijonmaa komma tillbaka som en frisk finländsk fläkt och Andreas Johnson ger tävlingen ett desperat sjunde försök medan Martin Stenmarck envist kommer tillbaka med en låt på svenska (Åter igen skippar han att sjunga om Las Vegas, till allas lättnad). Men är veteranernas återkomst en garanti för vinst? Både Arja, Andreas och Martin har deltagit i tävlingen flera gånger och för varje gång har det gått sämre och sämre för artisterna. Vad vi än trodde så trodde vi fel om Arja när hon tävlade 2005, för tyvärr landade låten på en oförtjänt sistaplats i sin deltävling, i stark kontrast till hennes andraplats 1987 med låten ”Högt över havet”. Andreas Johnson sjung sig till en välförtjänt och respekterad tredjeplats år 2006. Men med åren har han gått ner sig och Andreas Johnsons resa genom Melodifestivalen kan jämföras med en dålig tinder dejt, där man i början är hoppfull och exalterad men sakta men säkert känner en besvikelse stiga tills
man inser att ”Nä, det här funkar inte”. Martin Stenmarcks resa ser inte så annorlunda ut.

Foto: Janne Danielsson /SVT

Betyder detta att våra kära veteraner kommer glömmas bort i årets tävling? Inte nödvändigtvis! Vi har sett flera tidigare exempel där en veteran kommer tillbaka och sopar banan med resten av deltagarna. Carola 2006 och Charlotte Perrelli 2008 är bara två exempel. Med tanke på att 2019 är veteranernas år så borde chanserna för de mogna och erfarna artisterna vara relativt höga. Om det inte blir någon vinst kommer de i alla fall att skina i publikens jubel över igenkänningen. Antalet artister som smugit sig in från Idol är också stora i år. Kungen och drottningen från de senaste två åren i idol, Liamoo och Hanna Ferm, intar scenen i den andra deltävlingen. Hack i häl har de silvermedaljören Rebecka och den unga Zeana som har blickarna på de. Rebecka känns laddad och sugen på revansch mot Liamoo, medan Zeana satsar på att vara ihop sig med Anis Don Demina, som bland annat är känd som DJ. Senast vi såg
såhär många idoler var det år 2013, då tog en idol hem hela tävlingen. Kommer det vinnande konceptet att upprepas tro, och kommer vi att se någon av idolerna i Tel Aviv i Maj?

Samtidigt som 2019 år är veteranernas och idolernas år kan man med säkerhet säga att detta inte är debutanternas år. De senaste 10 åren har antalet debutanter legat på en stadig kurva, med några dippar här och var, men ingen så låg som 2019. Visst är det å ena sidan tråkigt att vi inte ser fler nya, fräscha ansikten i tävlingen, men samtidigt får vi inte glömma att de senaste två åren har givit oss dubbelt så många debutanter som vi har i år. Därför är det kanske inte så farligt att siffran är så låg i år. Kanske tänker SVT att vi är mätta på debutanter. Och kanske är vi det lite. Eller så saknar vi kanske bara den gamla
mello-andan, de erfarna artisterna med svängiga popdängor med inslag av schlager här och där. Vi vill ha tillbaka Retro känslan i Melodifestivalen, men med en modern touch. Och det är precis det vi får i år. Det återstår att se hur låtarna låter, men sett till artisterna så kommer Melodifestivalen 2019 bli det bästa året på i alla fall 10 år.

/Karolina

Schlagerhörnans åsikter om deltävling ett

Foto: Karolina Jurcevic

Pontus
Den första deltävlingen är ett riktig veteranmöte. Anna Bergendahl är tillbaka i tävlingen vilket lämnar mig smått oberörd, om inte lite stressad. Jag menar This is my life är det enda svenska bidrag som inte tagit sig till en Eurovisionfinal (vilket för en schlagernörd är svårt att smälta än idag). Förhoppningsvis gör inte svenska folket samma misstag igen. I år ser det även ut som om Anna har köpt upp en hel Plantagen-butik för att pynta scenen. Nano och sin sida försöker smöra till sig röster genom att ta med sin egna son på scen (barn lockar alltid sympatiröster). Själv förstod jag aldrig hajpen med Hold on utan var team Wiktoria all the way. På tal om Wiktoria så tävlar hon för tredje gången. Vissa skulle säga att det är ett tecken på en stagnerad karriär men hur kan vi döma henne. Wiktoria har dansat robotdans och varit projiceringstavla samtidigt, Wiktoria har ålat sig i en fejksäng tillsammans med en projicerad man, Wikoria har gett sitt allt för Melodifestivalen (och projektorn) helt enkelt. Dessutom har alla hennes bidrag blivit hits i Sverige. Nu visar hon upp sin sångkapasitet med en pianostämd popballad som kan bli hur snyggt som helst. Det går inte att prata om den första deltävlingen utan att nämna vår allas Arja Saijonmaa. Jag trodde inte att Arja skulle ställa upp i tävlingen något mer men vad vi än trodde så trodde vi fel. Visst, hennes chanser att gå vidare på lördag är lika stora som att jag kommer hitta kärleken på Grindr men vad gör det när hon sprider sådan glädje till oss alla.

Pontus topp fyra är
1. Wiktoria
2. Arja Saijonma
3. Zeana feat. Anis Don Demina
4.  Nano

Karolina
Den första deltävlingen är verkligen som en påse gott & blandat. Vi har två återkommande artister som frälser oss med sina powerballader, i form av Wiktoria och Nano. Samtidigt kommer den småexotiska tempolåten i år från Zeana och Anis Don Demina, som utan tvekan har en enorm potential att bli en sommarhit (även om den saknar Anis kära saxofon som han spelade i Samir och Viktors bidrag ”Shuffla”). Mohombi levererar en klassisk poplåt som lätt sätter sig på hjärnan och försöker sig på en light-version av Måns Zelmerlöws framträdande med ”Heroes”. Tyvärr faller hans försök lika platt som den darriga rösten gör live. Anna Bergendahls röst, som växt till sig ordentligt sedan ”This is my life”, håller sig dock stadig och stark. Bidraget levererar, men den dämpade skogsbakgrunden ger känslan av att det här snarare är ett framträdande i nyhetsmorgon, inte Scandinavium. Efter de tre minuterna förväntar man sig höra Jenny Strömstedts röst som presenterar nästa inslag där årets kock ska visa oss de godaste vegetariska rätterna, snarare än ett jublande Scandinavium. Låtarna som snarare kommer få Scandinavium att koka är utan tvekan ”Chasing Rivers” och ”Mina bränder”. Med ett emotionellt framträdande där hans son följer med honom upp på scen i samma kläder som Nano bar när han framförde ”Hold on”, kommer Nano beröra många hjärtan. Zeana och Anis är måhända inte de enda med ett upptempobidrag i den här deltävlingen, men de är de enda som kommer tända till i arenan. Allt som allt ger oss startfältet i Melodifestivalen 2019 en salig blandning av allt vi någonsin önskat oss och presenterar utan tvekan ett av de starkaste startfälten i Melodifestivalen på år. Vi får till och med en comeback från den älskade Arja Saijonmaa. Vad mer kan vi önska?

Karolinas topp fyra är
1. Anna Bergendahl
2. Zeana feat. Anis
3. Wiktoria
4. Arja Saijonma