Melodifestivalen ”Allstar edition” 2019 – Veteranernas och idolernas år?

Melodifestivalen 2019 kan utan tvekan klassas som det mest spännande året i tävlingen på länge. Redan nu, innan vi hört något bidrag, känns tävlingen som en ”Allstar edition” av Melodifestivalen som ger oss en salig blandning av artister. Gamla veteraner och vinnare som Andreas Johnson, Anna Bergendahl och Martin Stenmarck har kommit tillbaka. Hack i häl har de stora tittarfavoriter som Nano och Wiktoria, som vunnit stort på tittaröster genom åren. Samtidigt har 2019 det lägsta antalet debutanter på mer än tio år.

Årets tävling bjuder på ett överflöd av veteraner, faktiskt det största antalet veteraner vi sett de senaste 10 åren. Vi ser folkkära Arja Saijonmaa komma tillbaka som en frisk finländsk fläkt och Andreas Johnson ger tävlingen ett desperat sjunde försök medan Martin Stenmarck envist kommer tillbaka med en låt på svenska (Åter igen skippar han att sjunga om Las Vegas, till allas lättnad). Men är veteranernas återkomst en garanti för vinst? Både Arja, Andreas och Martin har deltagit i tävlingen flera gånger och för varje gång har det gått sämre och sämre för artisterna. Vad vi än trodde så trodde vi fel om Arja när hon tävlade 2005, för tyvärr landade låten på en oförtjänt sistaplats i sin deltävling, i stark kontrast till hennes andraplats 1987 med låten ”Högt över havet”. Andreas Johnson sjung sig till en välförtjänt och respekterad tredjeplats år 2006. Men med åren har han gått ner sig och Andreas Johnsons resa genom Melodifestivalen kan jämföras med en dålig tinder dejt, där man i början är hoppfull och exalterad men sakta men säkert känner en besvikelse stiga tills
man inser att ”Nä, det här funkar inte”. Martin Stenmarcks resa ser inte så annorlunda ut.

Foto: Janne Danielsson /SVT

Betyder detta att våra kära veteraner kommer glömmas bort i årets tävling? Inte nödvändigtvis! Vi har sett flera tidigare exempel där en veteran kommer tillbaka och sopar banan med resten av deltagarna. Carola 2006 och Charlotte Perrelli 2008 är bara två exempel. Med tanke på att 2019 är veteranernas år så borde chanserna för de mogna och erfarna artisterna vara relativt höga. Om det inte blir någon vinst kommer de i alla fall att skina i publikens jubel över igenkänningen. Antalet artister som smugit sig in från Idol är också stora i år. Kungen och drottningen från de senaste två åren i idol, Liamoo och Hanna Ferm, intar scenen i den andra deltävlingen. Hack i häl har de silvermedaljören Rebecka och den unga Zeana som har blickarna på de. Rebecka känns laddad och sugen på revansch mot Liamoo, medan Zeana satsar på att vara ihop sig med Anis Don Demina, som bland annat är känd som DJ. Senast vi såg
såhär många idoler var det år 2013, då tog en idol hem hela tävlingen. Kommer det vinnande konceptet att upprepas tro, och kommer vi att se någon av idolerna i Tel Aviv i Maj?

Samtidigt som 2019 år är veteranernas och idolernas år kan man med säkerhet säga att detta inte är debutanternas år. De senaste 10 åren har antalet debutanter legat på en stadig kurva, med några dippar här och var, men ingen så låg som 2019. Visst är det å ena sidan tråkigt att vi inte ser fler nya, fräscha ansikten i tävlingen, men samtidigt får vi inte glömma att de senaste två åren har givit oss dubbelt så många debutanter som vi har i år. Därför är det kanske inte så farligt att siffran är så låg i år. Kanske tänker SVT att vi är mätta på debutanter. Och kanske är vi det lite. Eller så saknar vi kanske bara den gamla
mello-andan, de erfarna artisterna med svängiga popdängor med inslag av schlager här och där. Vi vill ha tillbaka Retro känslan i Melodifestivalen, men med en modern touch. Och det är precis det vi får i år. Det återstår att se hur låtarna låter, men sett till artisterna så kommer Melodifestivalen 2019 bli det bästa året på i alla fall 10 år.

/Karolina