Kvalitén lös med sin frånvaro ännu en kväll!

En gång ingen gång, två gånger en vana – underhållningskvalitén lös med sin frånvaro ännu en kväll i Melodifestivalen 2017. För tre år sedan var Clara Henry med som sidekick i programmet. Redan då funkade inte ”vloggarna” något vidare. Det är ett videoformat som är skapat för att funka i ett litet format, men inte i ett stort underhållningsprogram. Om man nu mot all odds gör dessa videoklipp måste det finnas ett roligt innehåll, om ni förstår vad jag menar!

Radiotjänsten stod också för historiens mest stela allsång någonsin. Publiken blev dock lyrisk över det schlagermedley som David Lindgren avslutade genom en Samir & Viktor stripp. Man skulle kunna säga att Lindgren ”räddade” gårdagens underhållning, men som sades i pressen – ”om det är ett schlagermedley som räddar kvällen så är det ingen hög kvalité!”. Inte heller manuset satt denna gång, det är helt enkelt bedrövligt!

Men nu är det ju främst artisterna och bidragen som det handlar om, och där fanns det några guldkorn. Såväl odds som nätundersökningar pekade på att finalduon skulle heta Mariette och Benjamin Ingross0, och när apprösterna var tryckta blev också dessa två som tog sig vidare. Även om Ingrosso själv inte vågade berätta om sina styrkor i min vinnarintervju med honom, skulle jag säga att hans charm är en stor del av hans populäritet (och en bra låt såklart). Mariette fick den comeback som hon hoppats på och är för andra gången direkt i final. Efter sin vinst försvann hon dock dramatiskt ner i ett hål genom scenen, något som bland annat Aftonbladet rapporterade om: Mariette föll på scenen: ”Jag blev så chockad”. Fast på efterfestsgolvet syntes inga skråmor på henne och dansstegen var många.

Vinnarna fångades på bild tillsammans redan på välkomstfesten. Foto: Pontus Källström

Lisa Ajax fick dock inte samma succé som förra året, hon ”bara” tog sig till andra chansen. Hon var inte lika glad som sina medresenärer, Dismissed,  som firade ordentligt på efterfesten med sina låtskrivare Ola Salo och Peter Kvint. Stackars Roger Pontare fick se sig besegrad trots sin fina skogspopballad. Vi håller tummarna för att Himmel och hav tar sig in på Svensktoppen och gör succé där istället.

Schlagerhörnans rapporteringar från Melodifestivalen fortsätter, fast nu från sofforna hemma i Malmö och Stockholm. Men lagom till finalen finns jag och Jesper åter på plats i Friends arena för att ge er det bästa skvallret. Ses nästa vecka!

Schlagerhörnan sätter betyg på deltävling 2

Slaget om Malmö har inletts och här brottas både glamrock, hip hop, pop och skogsschlager. Efter att ha orienterat sig bland denna mångfald av genrer har Schlagerhörnan nu givit sin dom.

Foto: Jessica Gow / TT

A Million Years – Mariette

Pontus:   
Om Don´t stop believing var en svart korp är A Million Years mer som en duva, mild och odramatisk. På scen har Mariette sina dansare som hänger likt bebismobiler i luften. Att det blir en lika stor succé som sist är jag tveksam till, men andra chansen är fullt möjligt.

Jesper:   
Mariette kallar sina fans för ”snowflakes” för att alla är unika på sina egna sätt. Trots detta är hennes låt inte precis någonting originellt. Skickligt skrivet verk som talar till en EDM-tät topplista, men som saknar passion och spontanitet. Mariette har definitivt inte lyckats få ut sin black swan i år, men en stabil trea pga. professionaliteten i det hela.

Himmel och Hav – Roger Pontare

Pontus:   
Roger Pontare gör en värdig comeback med ett bidrag som är i stil med Silverland och Som av is. Natursköna beskrivningar av norrländska skogar, berg och hav, och självklart viskar återigen röster i Roger Pontares namn. Han står där helt ensam, omringad av eld, kan det bli mer episkt?

Jesper:   
Legenden Pontare gör comeback med en skön skogsschlager. Älskar all eld på scen och Pontares självsäkra utstrålning. Kommer be till schlagergudarna ikväll att de inte offrar denna gamla räv utan tar honom till minst andra chansen.

Up – Etzia

Pontus:  
Med bättre text, artist och show hade detta ändå varit bra. Numret består av att Etzia gör små tafatta steg medan folk åker rullskridskor omkring henne. Det är inte omöjligt att Up kommer läggas till i midsommarlistan hos många, den är ju ändå dansvänlig.

Jesper:   
Etzia är en glad och bra inkludering i Mellovärlden. Hade önskat mig en mer effektiv koreografi med mer dynamik. Men denna dancehall-låt som andas Miami Beach och neonljus får mig att gå igång. Hoppas att hon kan skrälla ikväll.

Vart har du vart – Allyawan

Pontus: 
Är ni ute efter skönsång skall ni gå på toaletten under Allyawans sångpartier. Antingen är stackaren nervös eller så är han inte karl för sin kostym. Han sjunger om en kärlek som han längtat efter länge, men uppträdandet får mig att tänka på en skräckfilm där klädda skyltdockor helt plötsligt rör på sig. Tror inte rappen i årets Mello får det genomslag som man hade hoppats.

Jesper: 
Allyawan, stackars Allyawan. Han ser inte alls säker ut på scenen och ibland får han inte alltid till tonerna. Låten har någonting, men den störs av en ganska lökig text. Amare är därför bättre i kategorin med två nominerade ”Bästa hip hop i Melodifestivalen”. En stark etta.

Hearts align – Dismissed

Pontus:   
Dismissed får ses som årets normbrytande band då de anammat en mer ”feminin” stil. Såväl musikaliskt som scenografiskt går det att dra paralleller till Yohio och The Ark, vilket på intet sätt är överraskande då låtskrivarna är Peter Kvint och Ola Salo. För att vara debutanter i sammanhanget gör bandet ett självsäkert intryck.

Jesper:  
Peter Kvint har skrivit detta och han har även skrivit To the End. Inte konstigt att låtarna liknar varandra. Detta är en poplåt som försöker vara glamrock medan Dismissed mer verkar fokuserad på att bryta normer än att göra något kreativt med sin låt. Snygga Jean-Paul Gaultier-inspirerade kläder.

Don´t Give a – Lisa Ajax

Pontus:   
Framför en en skärmduk, projicerande artisten själv, sjunger Lisa Ajax en midtempoballad med en stor dos girlpower. Låten handlar också om att göra val i livet även om det möter på motstånd från de runtomkring. Ironiskt nog blev hennes ordval ”fuck” föremål för diskussion då det är förbjudet att ha svordomar i Eurovision. Kanske var det ett PR-trick, kanske var det ödet? I vilket fall är låten för bra för att inte gå vidare ikväll.

Jesper:   
Med jackan hängandes ned för sina armar slutför Lisa Ajax sin Ariana Grande-fiering. I don’t give a är en kaxing midtempoballad som hade kunnat platsa både hos Grande som hos Miley Cyrus. Bidraget har internationell kvalité även om scenografin faller lite platt.

Good Lovin´– Benjamin Ingrosso

Pontus:   
Denna typ av soul/funk-pop är verkligen i ropet, något som Benjamin Ingrosso verkligen tagit fasta på i sin feelgood-dänga. Good Lovin´är i stil med det som Justin Timberlake eller Bruno Mars producerar, även om Ingrossos valpighet drar ner betyget något. För att piffa till showen lite extra har man en rekvisita som närmast kan liknas med ett gigantiskt foliepapper.

Jesper:   
Trots att Benjamin inte nämner några kvinnliga förebilder i sitt presentationsklipp så andas Good Lovin’ mycket mer Agnes korsat med Diana Ross än vad han vill erkänna, men men. Benjamin har startfältets starkaste bidrag. Paketerat med en väl inövad koreografi, en smittande låt och karisma till fullo lär Benjamin lätt kunna ta sig till final.

 

Det är är Schlagerhörnans TIPS!

Till Final: Benjamin & Lisa

Till Andra Chansen: Mariette & Roger

5. Dismissed

6. Etzia

7. Allyawan

Pontus hissar och dissar efter dagens rep!

Idag har samtliga artister haft sin andra dag med repetitioner på ”SUPERDUPER DJUPA SCENEN” i Malmö. Jag har fått sett både det ena och andra, vissa intryck är mer lättsmälta än andra. Men här kommer ifall en top sju-lista efter mitt tycke.

7. Falsksång och skyltdockor
Det var inte många toner som satt när rapparen Allyawan framförde sitt bidrag. Det var nästan så att jag undrade om det skulle komma några rena toner alls från honom. Dessutom består Allyawans scenografi mestadels utav påklädda skyltdockor, något som redan Schweiz DJ BoBo testade i Eurovision 2007 (det bidraget kom på 20:de plats i semin).

6. Rullskridsko men noll karisma
Etzia sjunger ”UP UP UP”, men allt hennes ansiktsuttryck säger är ”jag vill äta varmkorv!”. Visst är det kul att folk åker omkring med rullskridsko även om numret påminner mer om roller derby än ett karibiskt strandparty.

5. Mariettes dansare liknar bebismobiler 
Dansare används på olika sätt för att skapa effekter på scen, Mariettes valde att hänga sina dansare i taket. Visst påminner det lite om mobiler som man hänger ovanför spjälsängar? Jag tycker det är rätt likt ifall!

Foto: Jonas Ekströmer / TT

4. Ingrosso i ”foliebollen”
Ibland är det lite riskabelt att låta scenografen go crazy, som nu när det ser ut som att Benjamin Ingrosso har hamnat inuti en stor folierulle från Gekås. Det ser också ut som man har gjort allt för att foliet skall passa in i numret så bra som möjligt genom att flytta omkring på det. Men vem behöver folie när man har snygga Benjamin där??

Foto: Jonas Ekströmer / TT

3. Lisa ”don´t give a fuck!
Lisa väljer att visa upp sig själv, inte bara i fysisk form, utan även på en stor skärmduk. Vissa skulle påstå att det är lite narcissistiskt, Men vad bryr sig Lisa Ajax om det? Just det ”She doesn´t give a fuck!”. Förresten är det jävla stämma hon sitter inne med.

2. Rogers härliga comeback 
Äntligen gör en gammal schlagerräv en lyckad comeback! Efter Charlottes stora fiasko-ballad förra veckan trodde jag sista spiken i kistan var slagen för den äldre schlagergenerationens stjärnor. Men Roger Pontare får ses som deras räddare i nöden, för Himmel och hav är en riktigt fin melodi. Förutom det filmiska intrycket har Pontare en pondus som få. Eldfacklorna på scen skapar också de effekt. Nu hoppas jag på SKRÄLL!

1. Veckans snyggaste catwalk! 
Dagens topplacering får ändå gå till veckans snyggaste catwalk signerad Dismissed. Det är full fräs från första stund och bandet känns väldigt självklara på scen, även om de är debutanter i schlagersammanhang. Sen får de såklart en extra stjärna för deras engagemang i HBTQ-frågor.

Foto: Jonas Ekströmer / TT 

Dismissed ser fram emot att glänsa på efterfesten!

Under torsdagskvällen var det dags för välkomstfest på Rådhuset i Malmö. Ett av banden som doppade frukt i chokladfontänen var Dismissed. Så jag passade på att ställa några frågor till dem.

Hej och välkomna till Melodifestivalen får jag säga då! Hur känns det att vara debutanter i tävlingen?

Det känns både roligt och lite pirrigt! Man vill gärna sätta en prägel första gången man är med.

Så det är det som är pirrigt, att visa upp något för världen liksom?

Ja man har en chans att visa upp vem är och då vill man gör det helt rätt!

Foto: Pontus Källström

Hur kändes repetitionen nu när ni fått testa på scenen idag?

Vi alla i bandet tyckte det kändes jättebra. Det att svårt att föreställa sig hur det ska bli när man kör på en upptejpad, platt yta. Så när vi fick gå upp på scenen med trumpodiet och allt, blir det en helt annan känsla. Vi har spelat på en stol innan, och då blir det såklart inte samma känsla.

För dem som inte känner igen er sen innan Melodifestivalen, hur skulle ni presentera er själva som band? 

Vi har spelat ihop i fem år, och är ett rockband i grunden. Vi brinner för samma saker och värderingar.

Ni har ju fått en låt skriven av Ola Salo, hur kommer detta sig? 

Hela samarbetet känns ganska surrealistiskt faktiskt. Om någon hade sagt det till mig för några år sedan hade jag sagt ”Du skojar!”, men det känns helt fantastiskt! Det började med att vi skickade in en låt till tävlingen via vårt skivbolag, och så gjorde även Peter Kvint och Ola Salo en låt. När sedan Christer Björkman fick höra deras låt tänkte han att den nog skulle passa vår grupp. Därför blev det deras låt som vi sedan gjorde om till våran egen.

Har ni fått några tips från Ola Salo nu inför festivalen, han har ju ändå vunnit Melodifestivalen en gång i tiden?

Ja lite media träning har man fått, men inte så mycket om själva framträdandet utan mer runt omkring liksom. Han har varit med och petat på vilka saker som kan vara viktiga att ha med i ett framträdande som vi tagit till oss en del utav.

Ni nämnde att ni hade samma värderingar, och jag vet att ni kämpar en del för HBTQ-rättigheter. Manifesterar ni detta enbart genom ert artisteri och stil, eller även på andra sätt?

Vi har insätt att det vi gör bäst är att spela musik, så bästa vi kan göra är att förändra är via vårt artisteri och musiken. Man får försöka vara en förebild liksom, för det finns så många andra som är bättre på det med politik.

Men även inom musikbranschen behövs det normbrytande band!

Ja att få komma in på den här arenan är också väldigt stort, och att få synas här är helt fantastiskt

Hur öppet tycker ni att samhället i stort?

Det är så himla olika beroende på vart man är. Men det är både högt och lågt. Ibland är det väldigt mörkt och ibland känns det jättehärligt. Men det borde öppnas upp mer.

Det som bandet främst såg fram emot var dock efterfesten, där kommer de att glänsa enligt dem själva.