Detta kan ni förvänta er av morgondagen

Efter förra veckans första deltävling har jag nu kolla igenom fredagens genrep. Denna lördag  gästar Oscar Zia och Anis Don Demina programmet tillsammans med Christer Björkman. Här är några reflektioner.

Programledarna
Duon Zia och Don Demina satsar på humor och personlighet. Det skojas frisk här och där. Vissa skämt sitter och andra inte. Det jag uppskattar mest är de nya videorna inför varje bidrag. Förra veckan presenterades artisterna i olika kända miljöer i Stockholm. Nu är formatet ett annat där varje artist blir intervjuad av Oscar och Anis i ett Youtube-liknande klipp.Ett roligt inslag måste jag säga. Mindre underhållande var pausunderhållningen där Oscar guidade Anis runt bland schlagerlegender. Ibland kände jag att det blev too much med alla skämt men en habil insats av killarna trots allt.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Låtarna
Fram tills idag var Anton Ewlad min personliga favorit men nu är jag inte lika säker längre. Eftersom hans bidrag startar kvällen riskerar han att försvinna i mängden. Det finns andra låtar som är mer trallvänliga och som sätter sig på hjärnan. En av dem är WAHL feat. SAMI som har ett färgglatt nummer med glimten i ögat. Ingen är dock större glädjespirade än Ewa och Eva. Deras ding dong dans sitter som en smäck och refrängen lika så. Finns absolut en liten skrällvarning för buskis i finalen.

Oddsen
Än så länge leder Dotter stort inför deltävlingen. Om andra platsen är det fortfarande jämt mellan Anton och WAHL feat. SAMI. Än så länge leder Anton den kampen. På fjärdeplats ligger Patrik Jean. Sist ligger Julia Afrida med ”rich”. Förra veckan låg Lillasyster sist i oddsen men sen vet nu ju vad som hände.

Min rankning
1. Patrik Jean (3/5)
2. Anton Ewald (3/5)
3. Dotter (3/5)
4. Eva Rydberg & Ewa Roos (3/5)
5. Julia Alfrida (3/5)
6. WAHL feat. SAMI (3/5)
7. Frida Green (2/5)

Såhär låter deltävling 2

Dotter – ”Little tot”

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Efter förra årets succé med Bulletproof så känns ”Little tot” en aning svag som comebacklåt. Ska en artist komma tillbaka för att vinna så måste låten vara ett snäpp bättre än föregångaren vilket inte är fallet med Dotter dessvärre. Soundet känns dock ingen från hennes tidigare musik och det är ett kaxigt nummer på scen. För första gången har Dotter också dansare med sig på scen. Skulle bli förvånad om detta inte går till final.

”Tears Run Dry” – Patrik Jean

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Patrik Jean framför tävlingens mest fräschaste poplåt hittills. På förhand känns ”Tears run dry” som en låt som kommer funka utanför mello. Det är ett kreativt nummer på scen som sticker ut. Dessutom har Patrik Jean en skitbra röst. Denna kan absolut gå till final.

”Rena rama ding dong” – Eva Rydberg & Ewa Roos

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

I motsats till Patrik Jean har vi Eva och Ewa som tagit med sig hela buskisgänget på scenen. Den här låten luktar mer revy än Melodifestivalen. Tro mig när jag säger att Eva Rydberg är en legend men ”Rena rama ding dong” hade passat sig bättre som pausunderhållning i tävlingen. Om jag ska säga något positivt så sprider ju dessa panter tanter glädje i denna mörka månad.

”The Silence” – Frida Green

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Nu blir det schlagerballad med Frida Green. Det är en låt som är så förutsägbar att jag känner mig trygg när jag hör den. Liksom Nathalies ballad förra veckan känner jag att det fattas något för att det ska lyfta. Hon ska dock ha ett extra plus för sin fina klänning.

”90-talet” – WAHL feat. SAMI

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

In på scen kommer två snubbar i träningskläder från Erikshjälpen. De längtar tillbaka till det ljuva 90-talet med finanskris och arbetslöshet. Låten är tuggummihiphop som påminner om Norlie & KKV. Har svårt att se att detta ska gå vidare faktiskt.

”Rich” – Julia Alfrida

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

När jag lyssnar på Julia Alfridas ”Rich” jämför jag den genast med ”Royals” av Lorde. Anledningen är både temat i låtarna och till viss del melodin. Det är en hookig refräng som sätter sig på en gång. Med lite tur kan denna ta sig vidare.

”New Religion” – Anton Ewald

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Den förlorade schlagersonen är tillbaka. Anton Ewald gör äntligen comeback med en upptempolåt. Dansstegen känns igen och showen är maxad med laser. Den enda frågan är hur mycket Anton Ewald egentligen sjunger under sitt uppträdande. Vid ett par tillfällen känns det nästan som att han kör playback. Hur som helst vill jag se Anton Ewald i final.

Min rankning  just 
1. Anton Ewald (4/5)
2. Patrik Jean (4/5)
3. Dotter (3/5)
4. Julia Alfrida (2/5)
5. Frida Green (2/5)
6. WAHL feat. SAMI (2/5)
7. Eva Rydberg & Ewa Roos (1/5)

Artistintervju: Anton Ewald

Foto: Brian Jamie, Svt, Melodifestivalen 2021

Året är 2013 och Anton Ewald gör succé med bidraget ”Begging” som tar sig enda upp på en fjärdeplats i det årets Melodifestivalen. Sedan dess har livet förändrats en del för mellostjärnan som efter en tid bestämde sig för att finna lyckan i Los Angeles. Nu gör han comeback i deltävling två. Schlagerhörnan har tagit honom på pulsen.

Senaste gången du ställde upp som singelartist i Melodifestivalen var sju år sedan. Då var du en av favoriterna att ta hem hela tävlingen men slutade sist i finalen. Hur upplevde du den finalen och vad är det som lockar dig tillbaka till tävlingen?

– Oj, det var som sagt sju år sen. Men jag vill minnas att det var väldigt nervöst, en hel del förväntan från både mig själv och publiken, men mitt fokus låg nog alltid på på själva uppträdandet och att göra mitt bästa. Det som lockar mig tillbaka började med det faktumet att jag skrev en låt som kändes som att den skulle passa bra i tävlingen, och jag är väldigt glad över möjligheten att få framföra den i årets Melodifestival.

Allmänheten känner igen dig främst som artist men du är dansare i grunden. Redan 2009 var du med och dansade bakom Velvet i ”the Queen”. Hade du redan då siktet inställt på att bli artist? Vilken relation till dansen har du idag?

– Just då när jag dansade bakom Velvet hade jag nog inte siktet på att bli artist då jag precis börjat jobba som professionell dansare. Min relation till dansen idag är väldigt stark och jag undervisar fortfarande borta i USA och tycker det är lika kul än idag.

Ditt genombrott som artist kom 2013 med låten ”begging” som måste räknas som en klassiker idag. Hur beredd var du på den enorma respons som du fick det året? Vad känner du inför låten idag?

– Jag var nog mest chockad av alla över den responsen låten och numret fick ! Och självklart känner jag fortfarande väldigt starkt för ”Begging”, den var ju mitt genombrott och kommer alltid vara speciell för mig.

De senaste åren har du bott och jobbat i Miami, USA. Där har du haft olika olika samarbeten och projekt. Bland annat har du jobbat som fotomodell. Hur fick du upp ögonen för modellyrket?

– Det var nog snarare så att modellyrket hittade mig ha ha. Jag blev upptäckt av en modellscout och sen har det bara rullat på sen dess!

Nu är du alltså tillbaka i Melodifestivalen med låten ”New religion” som deltar i deltävling två. Vad vill du förmedla i din låt?

– Låtens titel ”New Religion” är egentligen en metafor för kemin, magin och kärleken som uppstår när två brustna hjärtan möts.

Schlagerpojkarna satsar på svenska

De senaste veckorna har en våg av de svenska schlagerkillarna försökt ändra sin image och börjat sjunga låtar på svenska. Darin, Danny, Anton Ewald och Ulrik Munther har alla sadlat om, med varierat resultat. Låt oss ta en liten titt på vad de erbjudit!

Alex Jafarzadeh – Fånga Mig


Vi fuskar lite. Vi börjar inte med några av ovannämnda namnen, utan tittar först istället på Alex Jafarzadeh och anledningarna är, enligt mig, solklara. Alex har varit dansare bakom Danny, Darin och Anton Ewald och försöker nu göra popkarriär. Han är stöpt i samma mall som de andra killarna, klädstilen och soundet, förutom en liten detalj. Jo, nämligen att han sjunger på svenska. Han har fortfarande inte slagit igenom på riktigt, men ge honom en Melodifestivalsplats och det lär hända.

Darin – Ta Mig Tillbaka


Darin fick tidigt under våren en radiohit med den här låten. Efter sin uppskattade medverkan i Så Mycket Bättre för några år sedan så har det varit lite tyst om Darin. Hans Mamma Mia floppade och nu återvänder han till det publiken tyckte i Så Mycket Bättre, nämligen att han sjöng på svenska. Det här är den bästa låten i bunten tycker jag. Vemodig och sentimental, med fint formulerade referenser till 90-talet som inte känns alldeles för uppenbara eller lökiga.

Danny Saucedo feat Malcolm B – Brinner I Bröstet


Sen Kom vår allas Danny och försökte sig på lite svensk pop. Likt Darin går Dannys låt i bekännelseskolan. Det når inte riktigt Darins klass, men det är faktiskt ett bra försök för Danny. Den är hit:ig och inte alls lika plastig som Dannys låtar brukar vara. Likt Darin behövde Danny göra något nytt. Han och Molly har på senaste tiden blivit mer kända för sina Instagraminlägg än för sin musik, så Danny behöver den här låten för att göra honom mer ”seriös”

Anton Ewald feat Samboii – Vill Ha Dig


Antons nylansering kom i samband med han erkände att han tagit kokain. Det blev en mediastorm kring honom som han mycket väl hade kunnat rise above, men tyvärr är hans cover på Freestyles Vill Ha Dig en av de värsta låtarna på länge. Dåligt sound och lökig text både refräng och vers. Tyvärr Anton, detta är inte alls bra. Gör något bättre, snälla eller bara sjung på engelska om du inte är bekväm med det svenska popspråket som Danny och Darin ändå förstår.

Ulrik Munther – Allt Jag Ville Säga

 
Cannesaktuella Ulrik Munther släppte för några dagar sin nya skiva, bara på svenska. Till skillnad från resten av killarna känns detta som en naturlig progression. Det är mer naturligt att som singer/songwriter-typen (även om han inte skriver alla sina låtar själva) att sjunga på svenska, än någon vars betong ligger på showen. Texten är skriven av Jonas Gardell, så creddigt samarbete här.

Anton Ewald – On My Way (EP)

Det var en besviken Anton Ewald som i mars fick se sig vara Melodifestivalens stora favoritfall. Från att varit favorittippad att vinna fick han se sig komma sist, med varken stöd från jury eller publik. Trots en slick produktion, vars gospelkör i sista refrängen lyfter hela låten, fick Natural se sig besegrad och nu, tre månader efter, låtsas man om som att den inte existerat. På nya EP:n On My Way presenterar Ewald fyra färska låtar och varken Natural eller Close-Up får plats, detta till skillnad från förra EP:n där Ewald inkluderade Begging.

Anton Ewald bjuder inte på några större musikaliska överraskningar. På Save the Last Dance och Prison låter det som att Ewald plöjt sig igenom Justin Timberlakes senaste album och hämtat inspiration, medan Should’ve Named You Problem är en kusin till hans egna Human från förra EP:n. Det är absolut inte dåliga låtar, men allt smälter in i varandra och efter fyra låtar känns det inte som att man kan tydliggöra hur låtarna faktiskt gick eller vad de handlade om. Enda undantaget är öppningslåten This Could Be Something där EP:n gästas av  danska popdrottningen Medina. Det är medryckande pop med tydliga EDM-influenser som mycket väl hade kunnat platsa i Eurovision Song Contest (och på närmare eftertanke finner man viss likhet med Rumäniens bidrag från i år).

Betyg: 2/5
Bästa låten på skivan: This Could Be Something

Itunes Spotify

 

 

Ewald lockade fler tittare!

  

1011998_10200232478324681_714596951_n

I lördags när Anton Ewald och Alcazar gick till final bänkade sig hela 3136000 svenskar framföt tv apparaterna. Det gör Örnsköldsvik till den näst mest tittade deltävlingen i år. Men fortfarande verkar tittarna inte vara särskillt engagerade. Enbart 318155 ringde eller sms röstade vilket gav ynka 546351 kr till radiohjälpen.

Efter de fyra deltävlingarna ser statistiken ut som följer:

Antalet samtal och sms: 1334174 st

Pengar som samlats in till radiohjälpen: 2338906 kr

Antalet tv tittare: 12539000 st

Förhoppningarna som sprack – här är Schlagerhörnans analys av gårdagen!

Inför den sista deltävlingen hade både jag och Jesper stora förhoppningar om att låtkvalitén skulle höjas ett snäpp ifrån föregående veckans lågvattenmärke. Båda lågoddsarna Alcazar och Anton Ewald fans med, och en återkommande Linda Bengtzing som kryddat tidigare festivaler med sina slagkraftiga schlagers. Men ack, förhoppningarna infriades ej!

Visserligen Gjorde Alcazar en snygg entré med den stora discokulan, ett trick de dock använde redan 2005 med ”Alcastar”. I övrigt var deras låt något man hört tidigare. Men Alcazar kommer väl troligtvis få uppdraget att göra nästa Pridelåt känns det som. Anton Ewald valde istället att sopa upp Eric Saades glassplitter från Melodifestivalen 2011 och använda i sin scenkostym, ännu ett tecken på att alla svenska popkillar använder sig utav samma material för att lyckas. Linda Bengtzing och sin sida valde att överge sina schlagerfans och framförde ett bidrag som mer påminde om Lena Philipsson än henne själv, och hon straffades direkt. Istället fick hon se sig besegrad av Ellinore Holmer och Ammotrack. De resterande bidragen igår var lika mellanmjölksaktiga som vanligt om jag får lov att uttrycka mig så.

När man ändå är inne på det som var dåligt går det nästan inte att inte nämna manusförfattaren i sammanhanget. Ännu en gång Inleder Anders och Nour med ett nummer som får en att höja på ögonbrynen. Dessvärre har man blivit så van vid dessa anmärkningsvärt dåliga shower att det nästan känns normalt. Ännu en gång har programmet lyckas diskriminera någon, denna gången var det de hörselskadades tur. Tomas Ledin skötte dock sina kort väl och bjöd på en godkänd mellanakt, vi slapp iallafall återuppleva siamesisk backhoppning.

Sammanfattningsvis kan man säga att Melodifestivalen 2014 är ett fortsatt kapitel mot ett dåligt slut. Nästa vecka blir det andra chansen och då hoppas vi på svettiga fajter och Helena Paparizou och JEM i final.

Första smygtitten – Anton Ewald

I en scenografi som påminner om stora persienner dansar Anton Ewald med sina två dansare, och skamgreppet är dessutom tillbaka. ”Natural” är mer lik Ewalds senaste hits som ”close” än hans mellolåt förra året. Att detta ger en finalbiljett är jag nästan 100% säker på, men detta är långt ifrån min topp fem just nu.