När politik lett till diskvalificering

Som ni kanske läst om riskerar Belarus att diskas från Eurovision. Anledningen är att landets bidrag anses vara för politiskt laddad – vilket The european broadcasting union som granskar ländernas bidrag menar riskerar hela tävlingens opolitiska syfte. Det är långt ifrån första gången politik satt krokben för länders deltagande. Här är andra händelser genom tävlingens historien som varit politiskt färgade.

2019 – MARUV
Artisten vägrade gå med på de krav som ställdes från tv-bolaget i Ukraina. Bland annat försökte bolaget få Maruv att skriva på ett kontakt som tillfälligt skulle hindra henne från att uppträda i Ryssland. Avtalet skulle mer eller mindre tving henne att delta i politisk propaganda.

2017 – Yulia Samoilova:
Den ryska sångerskan tilläts inte resa in i Ukraina eftersom den ukrainska regeringen utlyst ett reseförbud mot henne. Även denna gång låg Krimhalvön i fokus.

2009 – Stephane & 3G
Bidraget ”We Don’t Wanna Put In” tilläts inte delta i Eurovision eftersom låttexten var för politiskt.

2005 – Aline Lahoud
Libanon drog sig ur tävlingen på grund av Israels deltagande.

1979 – Maria Rita Epik & 21.Peron
Turkiet drog sig ur tävlingen med bakgrund av att finalen hölls i Israel. Pressen blev för stor från arabvärlden

San Marino: Flo Rida ger sig in i leken

Tro det eller ej, lilleputtlandet San Marino kommer få stöttning av ingen mindre än världsrapparen Flo Rida. Han är nämligen med och rappar i bidraget ”Adrenalina” som sjungs av Senhit. Tillsammans ska de framföra låten i Rotterdam. Som låttiteln skvallrar om så är det mycket adrenalin i denna upptempomelodi. Detta är solår bättre än hennes tänkta bidrag förra året som hette ”Freaky!”. Vågar påstå att Senhit och flo Rida kommer ge San Marinos bästa placering i tävlingens historia. I dagsläget har ”Say Na Na Na” landet bästa placering, den kom på 19:de plats.

Lyssna på ”Adrenalina” här!

Italien: Måneskin vinner Sanremo 2021

Efter en vecka full av musik, show och Zlatan Ibrahimovic har nu en vinnare utsets i Sanremo-festivalen. Italiens uttagning är som en egen Eurovision. Finalen innehöll 26 olika bidrag och håll på i hela sex timmar. Därför presenterades inte vinnaren förens 01.30 på natten. Röstningen skedde i olika etapper. Först fick folket rösta vidare tre bidrag till en superfinal. Därefter nollställdes alla röster för att påbörja en ny röstomgång. I denna omgång utgjordes röstningen dels av en musikalisk jury (33%), en press jury (33%) samt tittarröster (34%).

Vinnaren blev till sist det danskklingande rockbandet Måneskin. En av bandmedlemmarna är faktiskt halvdansk och fick därför frågan att hitta ett passande namn på bandet som var danskt. Det är Måneskin själva som avgör ifall de vill vara med i Eurovision. Om de skulle tacka nej kommer frågan gå till tvåan. I detta fall skulle turen gå till Francesca Michielin & Fedez. Då skulle det bli andra gången som Francesca Michielin får representera Italien som ett andrahandsval. År 2016 ville nämligen inte det årets vinnare Stadio tävla för hemlandet vilket gjorde att tvåan Francesca fick åka till Stockholm istället.

Moldavien: Natalia Gordienko är sötsugen

Den internt valda representanten Natalia Gordienko kommer tävla med bidraget ”Sugar” i Rotterdam. Under Torsdagskvällen kunde eurovision-fansen följa en livestream på Youtube där låten skulle presenteras. Det tog dock flera timmar innan själva låten faktiskt genomfördes och otåliga tittare fick både genomlida långa monologer från den egocentriske Philip Kirkorov samt udda mellanakter. Efter nästan 3 timmar framförde så Natalia sin låt. Hennes dramatiska ballad från förra året är som bortblåst. Det nya bidraget är en sockerchock från början till slut. Självklart anspelar alltihopa på sex. I videon ligger Natalia som en nöjesattraktion med bokstäverna ”suger” över sig. Låten i sig är en dansant eurovision-poplåt. Förvänta er mycket show i Rotterdam.

Repetition: Lovad

I den här balladen sjunger Lovad om hjärta och smärta. Hennes låt påminner faktiskt en del om den musik som Molly Sandén sjunger nuförtiden. Då tänker jag främst på det ärliga sättet att skildra en relation på. Oftast en relation som inte fungerar. På ett sätt ett väldigt klassisk tema att sjunga om.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

På scenen står hon alldeles själv. röken ligger tung runt henne och mickstativet är full av vita blommor. Helt plötsligt dyker det upp en grönklädd dansare som gör dramatiska rörelser. Det känns nästan som ett spöke som svischar förbi. Här får kamerateamet nog fila lite. Vid några sekvenser går dansaren och Lovad in i varandra vilket ser lite knäppt ut. I själva verket filmas dansaren i ett annat rum vilket ni kan se på bilden  nedan.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

 

Spanien: Blas ska välja bidrag till esc

Förra årets skulle artisten Blas representera Spanien i Rotterdam med bidraget ”Universo”. Som vi alla vet blev det inte så. Ikväll får han en ny chans att tävla i Eurovision. Denna gång utses tävlingsbidraget genom en fansomröstning mellan två olika låtar. Såhär tycker jag om bidragen.

“Memoria” 
För mig känns denna låten väldigt mycket Melodifestivalen. Den har en vers som bygger upp till en tydlig refräng som är väldigt popig. Låten sticker varken ut på ena eller andra hållet utan är väldigt stabil. Du har absolut hört den förut. Snygg falsettsång bjuds det på också.

“Voy a quedarme”
Mot den popiga upptempolåten ställs här den svallande balladen “Voy a quedarme”. Låten inleds med ett fint pianospel och avslutas på ett svulstigt sätt med stråkar och körer som sjunger. vackert men förutsägbart.

Om jag får välja mellan dessa två bidrag så föredrar jag “Memoria”.

MGP: dags för final!

Efter fem heat och en sista chans så är det så dags för final i norska Melodi Grand Prix 2021. För första gången har jag slaviskt följt denna tävling vilket har varit ett sant nöjde. Jag kan nu glädjas åt att ha fått nya schlagerfavoriter att lyssna och samtidigt fått en chans att utbilda mig i norsk eurovisionhistoria. På lördag tävlar 12 stycken bidrag, sex direktkvalifiserade och sex som tagit sig vidare från heaten.

1. Atle Pettersen – “World On Fire”

Det går närmast att beskriva Atle som en norsk version av David Lindgren. Hans låt gick ganska omärkt förbi måste jag erkänna.

2. Raylee – “Hero“

Ska villigt erkänna att jag älskar 80-tals hits. Rayley försöker skapa 80-talsnostalgi med ”hero” vilket uppskattas. Raylee kom topp fyra i förra årets upplaga med låten ”Wild” som var ett fartfyllt bidrag. I hennes comeback sparas det inte på krutet där Raylee framför ett Flash dance-inspirerat nummer. I slutet gjorde hon dessutom en Erik Saade-dusch.

3. Stavangerkameratene – “Who I Am“

Detta är en stabil kvartett med fyra mogna män. Tillsammans sjöng de en sentimental rockballad om deras vänskap och ungdom. En okej mainstream ballad i mina öron.

4. KiiM – “My Lonely Voice“

Norge har en fin tradition av att produsera minnesvärda ballader. En av mina personliga favoriter är ”I evighet” med Elisabeth Andreasen från 1996. Även om ”My lonley voice” inte når upp till Elisabeths nivåer så är det absolut den starkaste balladen i årets upplaga hittills. Artisten Kiim har en behaglig röst som berör. Däremot saknar jag det där extra som får mig att rysa.

5. Blåsemafian ft. Hazel – “Let Loose”

Låten Let loose är en festlig bit som funkar bäst på fest. Det är dock inget som jag kommer lyssna på i lurarna och inte heller något som kommer slåss om segern i finalen enligt mig.

6. Emmy – “Witch Woods“

Emmyś “Witch Woods“ hade lika gärna kunnat vara ett intro till Sabrina tonårshäxan. Här bjuds det från allt ifrån häxskratt, eld och grodlår. För min del får dessa häxor flyga till Blåkulla.

7. TIX – “Ut av mörket”

In på scen kommer en guldklädd man med en gigantisk vit pälskappa som täcker halva scengolvet. Förmodligen har tio isbjörnar fått offras för denna kappa. På sin rygg har han dessutom ett par enorma änglavingar. Självklar bär han också ett par solglasögon och på sin panna sitter en stor bandana med hans artistnamn TIX (ja han kallar sig för TIX). Som om detta inte vore nog är karl fastkedjad i armar och ben av ett gäng djävular som står och drar i honom från sidan. Mitt allt detta kaos finns en välskriven popballad. Ni kanske hånflinar åt detta spektakel till nummer men TIX är i själva verket en av Norges hetaste popartister för tillfället.

8. Kaja Rode – “Feel Again”

Stilmässigt ser Kajas scenkläder ut som en beige version av Loreens outfit 2012. Hennes sånginsats till trots är bidraget ganska tamt och tråkigt. Låtskrivaren IMERIKA gjorde rätt i att ge bort denna låten och istället tävla som artist med ”I cant escape”.

9. Rein Alexander – “Eyes Wide Open”

Den bondaktiga ”Eyes wide open” är ett omen om att världen snart är förlorad. Inledningen på låten är näst intill obehaglig där Rein stirrar in i kameran med sina mörka ögon. Showen bjuder på allt ifrån dans, schackspel och opera. En väldigt dramatisk låt.

10. IMERIKA – “I Can’t Escape“

IMERIKAs låt  är en finstämd ballad om ett krossat hjärta. En känsla man känner igen sig i allt för ofta haha. Hon påminner en smula om Sigrid som är en norsk popstjärna. Outrot på låten är förlösande när IMERIKAs sångröst nästan brister.

11. KEiiNO – “Monument”

Keiino representerade landet i Eurovision 2019 med låten Spirit in the sky, den kom på sjätteplats. Låten Monument är en stark uppföljare till deras förra eurovisionbidrag, en europoplåt med inslag av jojk. Scenframträdandet är effektfullt vilket känns hoppfullt inför finalen. Även stylingen stack ut med tydliga flörtar mot 80-tals synt. Det kan mycket väl bli en andra vinst för Keiino.

12. Jorn – “Faith Bloody Faith”

Den folkkära rockartisten Jorn må vara populär men för mig är ”Fith blody faith” rena gubbrocken. Att han dessutom fick ett wildcard i sista chansen gör mig inte mer exalterad.

Min topp fem ser ut som följer
1. Keiino
2. TIX
3. IMERIKA
4. Raylee
5. KiiM

Schlagerdrottningen är krönt – såhär tycker jag om veckans låtar

 

”Still Young” – Charlotte Perrelli

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Här är Charlotte Perelli, se och lär, schlagerns räddare är här!  Erik Saade kan gå hem. Det glittrar och glimmar. Charlotte sjunger ”we are invincible” och känns starkare än någonsin. Detta är en modern schlagerpop med mycket power. Den klassiska divaposen sitter, fläkten fläktar och den festliga blåsan är på.  Höjningen i slutet är rosen på prinsesstårtan. Om schlagerbögarna inte röstar vidare Charlotte blir jag fan straight igen.

”Om allting skiter sig” – Emil Assergård

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Är detta dansband? Är det pop? Är det country? Många frågor men inga svar. Det enda jag vet är att detta inte biter på mig riktigt. Emil känns ganska ljummen i jämförelse med Charlotte. Om allting skiter sig kan han snyta sig i sin stora näsduk på lördag.

”Beat Of Broken Hearts” –  Klara Hammarström

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

När jag ser på Klara Hammarströms outfit undrar jag om hon ska spela den kvinnliga versionen av Robocop. Det känns som att Klara verkligen vill bli artist men att det aldrig kommer bli något stort av hennes karriär. Hade det skett hade det gjort det förra året när hon debuterade. Man ska aldrig säga aldrig. Dotter åkte ut i sin första delfinal för att sedan bli rikskändis. Skillnaden är att denna låten inte är en höjdare. I likhet med de flesta andra ballader som tävlat i år så saknas det något för att jag ska bli hooked.

”Contagious” – Mustasch

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Är det corona som Mustasch sjunger om? Deras låt är iallafall inte så smittsam. Sist Ralf Gyllenhammar var med och tävlade i schlagersammanhang kom han till final med ”Bed on fire”. Mycket har hänt sedan dess. Bland annat har han fällts för sexuellt ofredande. Musikaliskt är detta hundra gånger bättre än Lillasysters skitlåt som sänkte Jessica Andersson.

”Den du är” – Elisa 

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

På min förskola älskar flickorna att klä ut sig till Elsa i Frost. Jag tror Elisa gör detsamma. Även låten känns väldigt mycket Disney på något sätt. Om jag får välja så föredrar jag ”Casanova” framför det här. Drottningen av schlagern är redan utsedd så Elsa-Elisa får nöja sig med att bli isprinsessa.

”Baila Baila” – Alvaro Estrella

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Vad vore tävlingen utan mellofierad lationpop? Lite gråare skulle jag påstå. För en person som innerligt hatar ”Despacito” så får Alvaro Estrella mig att vilja röra på höfterna lite. Förra året blev det final med Mendez och det kan nog bli en retur i år. Låten och framträdandet är sprakande och full av färg och fart. Svenska folket lära vakna till när denna går på. Vågar påstå att ”Baila Baila” är Estrellas bästa låt i tävlingen hittills.

”Voices” – Tusse

Stina Stjernkvist, svt, Melodifetsivalen

Fram tills nu har det gått knackigt för de forna idoldeltagarna i årets tävling. Ska Tusse bli den idol som lyckas tro? Så kan det absolut vara. Låten är en blandning av  the Weekend och Sia. Scenframträdandet är snyggt och Tusse ser skitsnygg ut i sin androgyna glitterchock. Det här går utan tvekan till final.

Min rangordning ser ut som följer
1. Charlotte Perrelli
2. Tusse
3. Alvaro Estrella
4. Klara Hammarström
5. Elisa
6. Mustasch
7.Emil Assergård

Såhär blir rapporteringen av första melloveckan!

 

Foto: Jean-Paul Bastiaans, svt Melodifestivalen 2021

På lördag startar första deltävlingen av Melodifestivalen 2021. Programledare är Lena Philipsson och Christer Björkman.  Bidragen som tävlar i den första deltävlingen är:

One Touch
Artist: Kadiatou

Pretender
Artist: Lillasyster

Horizon
Artist: Jessica Andersson

The Missing Piece
Artist: Paul Rey

Tänker inte alls gå hem
Artist: Arvingarna

Fingerprints
Artist: Nathalie Brydolf

Dandi dansa
Artist: Danny Saucedo

 

Denna vecka kan ni ta del av följande rapportering här:

Tisdag

-Stillbilder från artisternas torr-rep

Torsdag

– temperaturstegring av första repet

Fredag

– temperaturstegring av andra repet

– Kl 19:00-20:30 liverapport från genrepet

Lördag

– Betyg på bidragen

Söndag 

– krönika 

Schlagerhörnans mellokrönika

När vi nu ska summera Melodifestivalen 2020 så gör vi det med blandade känslor. Det är ett program som på många sätt varit på nedgång under en längre tid. Det nyinstiftade  ”Hall of fame” fick oss ironiskt nog att inse vad vi sknar med festivalen i år. Melodifestivalen ska vara en lägereld dit hela svenska folket ska bli underhållen. Men varje gång känns det som att man missar mål. Ett exempel är David Sundin som är komiker men som istället för att göra komiska inslag framför humorbefriade sångnummer som ska bevisa vad? Att David inte kan sjunga eller dansa? Nu när vi ändå nämner manus så är det pinsamt hur svagt och fantasilöst det är. Vi önskar att manusförfattarna vågar sticka ut hakan och vara roliga och utmanande samtidigt. Just nu är underhållningen mer som mellanmjölk som surnat.

Vi vill också se en starkare koppling till Eurovision. I dagsläget känns Melodifestivalen och Eurovision som två helt separerade program när de i själva verket är varandras förutsättningar. Ingen Eurovision ingen Melodifestival. I många länder uppträder Eurovisionvinnaren i de nationella finalerna vilket vi hade uppskattat. Varför inte kommentera andra länders tävlande på ett underhållande sätt.

Förutom den bristande underhållningen var låtskatten ganska halvtom i år. Bottennappet kom i den tredje deltävlingen där det enda vettiga bidraget ”crying rivers” åkte ut. Detta var första gången på länge där jag inte ens visste vilket bidrag jag skulle heja på. När nivån blir så låg slutar man engagera sig helt enkelt.

I våras fick jag frågan vilken artist som skulle få det svårt i tävlingen. Jag svarade då The Mamas och kunde inte ha mer fel. Den kvinnliga trion som året innan kom femma i Eurovision med John Lundvik skrällde ordentligt i finalen och vann över segertippade Dotter med 1 poäng. De hade återigen vunnit svenska folkets hjärtan då de fick flest röster av folket. Att The Mamas nu vinner för andra året i rad är historiskt. Det är bara Family Four som gjort det innan, det var åren 71 och 72.

Hur det går för Sverige i Eurovision är klurigt att veta. Om vi ser till förra året gick det okej, tittarna hade John som sin 9:a medan jurygrupperna hade honom som tvåa. När nu The Mamas tävlar igen kommer det säkert uppstå en viss förvirring när trion uppträder på egen hand med en låt som är snarlik ”Too late for love”. Det här med att en vinnares bakgrundssångerskor går och vinner året efter är dock inte helt ovanligt i Eurovisionsammanhang . Åren 2008 till 2010 deltog isländska artister i Eurovision som året innan hade körat bakom sin artist.

Just nu ligger Sverige 8:a på oddsen men om det är en sak vi fått lära oss i helgen så är det att inte lita på odds och undersökningar. Något som Dotter blev smärtsamt påmind om.

För Schlagerhörnan fanns bara en vinnare och det var Anna Bergendahl. Hennes bidrag hade allt som vi önskade och det infann sig en viss besvikelse att vi nu inte får se henne i Eurovision med sina häftiga dansare. Vi är iallafall lättade att inte Anis Don Demina vann trots sitt starka publikstöd. Om han vunnit hade jag flyttat till Danmark.

Trots en spännande omröstning blev det ett hastigt avslut på årets Melloturné då vi gick ifrån efterfesten efter en halvtimmes klaustrofobi. Trånga utrymmen och en gästlista som kändes mer HIPP än Berns. Guldtuben mer än Mello. Förhoppningsvis blev vi inte smittade av  coronoraviruset och fortsätta bevaka Eurovision i Maj.