Den sämsta deltävlingen på år!

Det fanns många anledningar till att den tredje deltävlingen i Luleå skulle bli den sämsta på länge. Kvalitén på bidragen var riktigt låg, jag har aldrig känt mig så oengagerad som jag gjorde framför tv:n igår. Den enda artist och låt som faktiskt hade potential var Faith Kakembo med sin ”crying rivers” men hon fick se sig utslagen av dagisrapp, generisk pop och Drängarna. Eftersom alla bidrag var så dåliga blev det också svårt att tippa vem som skulle gå till final. Men till slut var det de mest förutsägbara artister som vann.

Mariette kom tillbaka efter tre tidigare försök som alla resulterat i en finalplats och topp fem placering. Men för mig har intresset för Mariette svalnat ordentligt sedan ”don’t stop believing”. Hennes bidrag i år är verkligen en generisk pop- och rocklåt som i finalen kommer fammla i den nedre delen av resultatlistan.Samma sak gäller Mohombi som har fastnat i ett gammalt sound som tagit honom från ett internationellt namn till en melloprodukt. Sen undrar jag var det magiska tricket tog vägen?

Både Anis och Drängar har bidrag som kommer få mig och tusen andra förskollärare att vilja hoppa ut genom fönstret. Att ha två barnfavoriter i samma deltävling som dessutom går vidare får mig att nästan ringa Lärarförbundet.

Nu hoppas vi på bättre låtar i Malmö!

Faith Kakembos väg till Melodifestivalen

När jag tänker på Faith Kakembos melloresa får jag lite ”Livet är en schlager” känsla även om Kakembo varken arbetera som personlig assistent eller döpt sina barn efter schlagerartister. Däremot är hon en utbildad narkossjuksköterska i Jönköping som älskar musik och har chansen att få sitt stora genombrott ikväll. I en intervju med svt nämnde Faith att hon sjungit sedan tonåren men att det var först i 20-årsåldern som hon också började satsa på musiken. I Jönköpings gospelkör får hon ofta göra soloframträdanden, bland annat i detta klipp: https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10157312241546677&id=565586676

I fjol var Faith Kakembo med och tävlade i P4 nästa med sin låt ”Through fire and rain”. Hon vann länsfinalen och hamnade sedan på en tredjeplats i riksfinalen. Här skulle hennes melloresa kunnat sluta men ödet ville något annat. Bara några veckor efter sin medverkan i tävlingen fick hon ett samtal som förändrade hennes liv en smula, hon fick frågan att vara med i Melodifestivalen. Såklart tackade hon ja!

By the way här är hennes bidrag från P4 nästa

Detta betyder att vi har två finalister från P4 nästa som tävlar ikväll, dels Amanda Assa som valdes av juryn och sen Faith Kakembo. För mig är det ingen tvekan om vem av dessa som är den starkast lyssande stjärnan, Kakembo är för mig en välförtjänt finalist i veckans deltävling. Även om Melodifestivalklubbens publikundersökningen och oddsen inte är gynsamma (en femteplats)  just nu så hoppas jag på en skräll!

Genrepspubliken föredrar tramsrapp

I vanlig ordning släpper Melodifestivalklubben sin publikundersökning efter varje fredagsgenrep. Igår visade resultatet att Mohombi flög upp som vinnarkandidat med 241 röster (30 %). Även youtubern Anis Don Demina fick ett gott stöd med sina 232 röster (29 %). Sämst gick det för Albin Jonsén som bara var favorit hos 18 stycken (2 %) i undersökningen.

Här är resultatet i sin helhet
1. Mohombi – Winners (241 röster – 30%)
2. Anis Don Demina – Vem e som oss (232 röster – 29%)
3. Drängarna – Piga & dräng (119 röster – 15%)
4. Mariette – Shout It Out (108 röster – 14%)
5. Faith Kakembo – Crying Rivers (50 röster – 6%)
6. Amanda Aasa – Late (32 röster – 4%)
7. Albin Johnsén – Livet börjar nu (18 röster – 2%)

Kommentar: När publiken har en tvivelaktig smak måste jag uttrycka det, de har ingen bra smak i Luleå! Visst att ”Crying rivers” inte är en upptempolåt men att publiken gillar tramsrapp mer en än välskriven powerballad tycker jag är skamligt. Drängarna skulle också kunna räknas in bland de mer oseriösa deltagarna med de bjuder iallafall på nostalgi. Detta kanske blir den deltävling jag kommer gilla minst på hela turnén, har den känslan redan nu!

Faith Kakembo är ett guldkorn bland sandstenar

Då är det dags för norra Sverige att gästa Melodifestivalen igen. Men den tredje deltävlingen levererar inga riktiga höjdare som vi ser kan vinna. Däremot finns det en narkossjuksköterska som kan få sin sitt stora genombrott på lördag.

 

Mariette – shout it out

Pontus: Mariette är en lesbisk Sanna Nielsen, hon bara återkommer och återkommer år efter år. Kanske på hennes sjunde försök går drömmen i uppfyllelse för det blir ingen vinst 2020. Det är inget fel på låten, den är faktiskt ganska bra. Men jämfört med hennes tidigare försök är detta ganska blekt.
Karolina: Mariette har gått från att framföra unika låtar och nummer till att bli en i mängden. Det är synd, men efter fyra försök kanske man inte kan vänta sig något mer.

 

Albin Johnsén – ”Livet börjar nu”

Pontus: Albin kör en typisk svensk poplåt som är lagom djup. Scenrekvisitan liknar ett dödsbo med övertäckta möbler och statyetter. Har svårt att se att detta går vidare.
Karolina: Det känns som att Albin siktar på att göra en homage till Thomas Di Leva med sitt budskap. Med den klyschiga titeln och en skjorta så beige att han får Jan Johansen att framstå som exotisk, så kommer Albin inte att beröra någon. Det här är generiskt och tråkigt.

 

Drängarna – ”Piga och dräng”

Pontus: Tjoho nu blir det barndomsnostalgi deluxe! Med den här melodin kommer Drängarna bli lika folkkära som Gävlebocken. Detta är så uppfriskande att man glömmer hur tafflig låten är.
Karolina: Folkkär fart och fläkt är mycket välbehövligt i den här deltävlingen, även om det kommer i form av ett lite flummigt band som drängarna!

 

Amanda Assa – ”Late”

Pontus: Om du tar Veronica Maggio och mixar henne med Molly Sandén och en gnutta dåligt självförtroende så får du Amanda. För mig känns detta slätstruket och tråkigt.
Karolina: Kommer du ihåg Olivia Eliassons bidrag ”Never Learn” från 2018? Nej? Det finns en anledning till det. Och det finns en anledning till att man inte kommer komma ihåg Amanda Aasas bidrag från 2020. Låten är så blek och tråkig att den får en grå vägg att framstå som spännande.

 

Anis Don Demina – ”Vem är som oss”

Pontus: För alla barnfamiljer som saknat Samir och Viktors mellopop så kommer här Anis. Uppträdandet är en blandning av nybörjarzumba och kändisskryt. Helt ärligt bryr jag mig inte hur många Anis känner på Youtube.
Karolina: Om Melodifestivalen hade finansierats av Youtube hade alla låtar sett ut precis såhär. Det enda som saknas är ett samarbete med ett fejk-företag, så blir Anis låt en fulländad vlogg med Samir och Viktor a la 2020.

 

Faith Kakembo – ”Crying Rivers”

Pontus: Äntligen lite mogen powerballad med tungrök, serverad av en oslipad diamant som Faith är. Jag hoppas att hon kan skrälla på lördag.
Karolina: ”Crying Rivers” påminner om en modern, lite annorlunda version av Vanessa Williams version av ”Colors of the wind” från Pocahontas. En lugn och behaglig låt som kommer att ta sig till final.

 

Mohombi – ”Winners”

Pontus: Tydligen ska Mohombibombi ha ett magiskt trick på scen, det behövs nog för att något ska hända i hans låt.
Karolina: Jag kan inte förstå att jag säger det – Men jag saknar faktiskt det amatörmässiga numret som Mohombi stampade fram förra året. Det här funkar inte alls.

Kvällen då kvinnorna regerade

Igår var det kvinnornas kväll. Anna Bergendahl framförde en låt och ett nummer som fick både press och skärm-tittare på fall. I samtliga undersökningar och odds var en finalplats ganska given på förhand. Däremot berättade Bergendahl att känslorna gått upp och ner under veckan och att hon burit på en stor nervositet. Så det var inte konstigt att hon slängde sig på scengolvet av lättnad när hennes bidrag ropades upp som vinnare. Egentligen har inte Anna Bergendahl något att vara nervös över längre, hon gick direkt till final och har seglat upp som en eurovisionkandidat på allvar.

En annan artist som jublade högt var Dotter som skrällde sig till final. Det måste kännas som en stor revansch efter floppen med ”Cry” 2018. Även Alvaro Estrella lyckades bättre med sitt andra försök i mello, mycket tack vare att han hade Mendez vid sin sida.

Kvällens förlorare var Jan Johansen och Linda Bengtzing som placerade sig i botten. Ingen överraskning även om Linda verkade tycka något annat. För Johansen var det hela nog bara en rolig grej och han verkade inte särskilt ledsen efterråt.

Så många nya ansikten i pressrummet

Efter att ha jobbat med det här i över sex år kommer man ihåg hur det kändes första gången när man gick in i pressrummet som en riktig rookie. Man var till och med starstruckt av andra journalister vilket nu i efterhand känns otroligt fånigt. Idag känner jag mig nästan lite passé med alla nya unga ansikten. Eller så är det min åldersnoja som kickat in efter 26 vem vet..

Nu drar det ihop sig för förmiddagsgenrepet så ni får gärna vara med i svepet 🙂

Mendez och Estrella toppar publikundersökningen

Under veckan har Anna Bergendahl och Paul Ray seglat upp som förhandsfavoriter att gå till final. Men efter att genrepspubliken röstat i Melodifestivalklubbens publikundersökning i fredagskväll verkar det finnas andra akter som lägger sig i kampen. Den som lyckades övertyga publiken mest var Mendez och Alvaro Estrella. Den som fick näst flest var Anna Bergendahl. Däremot hittar Paul Ray först på en fjärdeplats eftersom Dotter något oväntat hamnat på Tredjeplats. Den som får det kämpigast att övertyga publiken är Jan Johansen.

Här är resultatet i sin helhet

1. Mendez & Alvaro Estrella – Vamos Amigos (178 röster – 25,5%)

2. Anna Bergendahl – Kingdom Come (131 röster – 18,8%)

3. Dotter – Bulletproof (129 röster – 18,5%)

4. Paul Rey – Talking In My Sleep (117 röster – 16,8%)

5. Klara Hammarström – Nobody (63 röster – 9%)

6. Linda Bengtzing – Alla mina sorger (55 röster – 7,9%)

7. Jan Johansen – Miraklernas tid (24 röster – 3,4%)

Kommentar: Anledningen till att Mendez & Estrella och Dotter placerat sig så högt i publikundersökningen tror jag handlar om att deras scenframträdanden gör sig bättre live än på TV.  Sen är ju Mendez en publikfriare som alltid bjuder på energi och glädje. Dock kan ingen sitta lungt i båten. Förra veckan var Felix Sandman en stor publikfavorit och lågoddsare men han gick ”bara” till andra chansen.  Continue reading ”Mendez och Estrella toppar publikundersökningen”

Såhär tycker vi om deltävling 2!

Efter att ha smygglyssnat på deltävling två i Göteborg går det att både hitta vinnare och förlorare. Schlagerhörnan ger nu sin dom över bidragen. Här kommer de!

 

Klara Hammaström – Nobody

Pontus: För mig låter Klara Hammarström som en svenk schlagervariant av Ellie Goulding. Det är popigt medryckande och har ett härligt vibe som jag går igång på. Risken är dock att denna typ av musik redan spelas rätt mycket och håller en högre kvalité rent musikaliskt. Men en andra chans kan hon kanske knipa.

Karolina: En riktigt bra debutantlåt som definitivt fastnar. Detta är en modern popdänga där vi tack gode gud slipper det klassiska soundet som ALLA poplåtar har nuförtiden. Istället slängs vi tillbaka till 2015, vilket kanske kan ses som lite tråkigt, men i nuläget känns det främst uppfriskande. De otroligt jobbiga ”La-la-la”s och ”Wa-wa-wa”s funkar dock inte. Hammarström måste förstå att det här inte är lilla Melodifestivalen.

Jan Johansen – Miraklernas tid

Pontus: Nu har jag bara fått höra Thorstens version vilket i sig gav mersmak. Låten har samma sound och är nästan lika teatraliskt framförd som “Jag reser mig igen”, om än lite mer upplyftande. Med andra ord är den inte skriven för Jan Johansen. Samtidigt är jag spänd på att höra hur denna låt kommer tolkas av Johansen.

Karolina: Tack gode gud att Johansen fick låten istället för Flinck! Nu slipper vi skräckfilmen som vi hade fått med Torsten till den här låten. I övrigt så verkar det som att SVT inte kommit över Jan Malmsjö, men i och med han sagt att han inte vill vara med igen, så gav de istället Jan Johansen en lugn version av ”Leva livet”. Mysigt ändå och välkommen tillbaka Jan!

Dotter – Bulletproof

Pontus: På frågan om Dotters bidrag är skottsäkert så blir mitt svar absolut. Hennes bidrag har mer energi och puls än “Cry” hade. Bilder från genrepet avslöjar också ett snyggt scennummer innehållande ett självlysande klädesplagg. Självlysande kläder är ett väl använt knep i Melodifestivalen, redan på Abbas tid faktiskt. Det enda frågetecknet är om Dotter lyckas gå igenom rutan, att hon som artist inte försvinner i all produktion.

Karolina: Jag var aldrig riktigt ett fan av ”Cry” och förstod inte magin i låten som många andra såg. Därför faller Bulletproof mig mycket mer i smaken. En poplåt som andas mer 2010 än 2020, vilket jag dock bara uppskattar. Dotters röst är fantastisk och jag är övertygad om att det här kommer funka riktigt bra live.

Mendez feat. Alvaro Estrella – Vamos Amigos

Pontus: Dags för ett glas sangria för nu är sommarens latinodans hit här igen. Mendez gör ingen besviken med sin medryckande popmusik och nu får han dessutom med sig en sångare som till skillnad från honom själv kan sjunga rent. Hoppas att de åtminstone tar sig till andra chansen.

Karolina: TACK gode gud så har Alvaro aka Vengaboys lämnat sitt ”Boom Boom” bakom sig! Den här gången är det utan tvekan bättre (inte för att det är svårt att skriva en låt bättre än “Bedroom” – till och med en döv sångfågel som jag hade kunnat göra det) men “Vamos amigos”, som man hade hoppats skulle vara en härlig latino-dänga a la ”Despacito” faller lite platt. Vi får i alla fall höra Mendez rappa på spanska igen.

Linda Bengtzing – Alla mina sorger

Pontus: Det är med stor sorg i mitt schlagerhjärta som jag måste erkänna att Linda Bengtzing blir chanslös på lördag. Jag hade så hoppats på att hon kunde rycka upp sig som artist och stå för den schlagerdiva hon är men istället blir det såhär tafatt och ointressant. Det är synd för jag hade verkligen velat säga att “Nu är Bengtzing äntligen tillbaka” men glitterskimmret har blåst bort för längesen.

Karolina: Tyvärr blir inte Bengtzings bidrag i år en Schlatzing (Schlager + Bengtzing) dänga, men tack gode gud så blir det inte heller en upprepning av hennes misslyckade försök 2014 och 2016. Vi får istället en låt som skriker mellanmjölk och det känns väl ändå okej. Hade det varit 2008 hade det aldrig funkat, med tanke på vilken press Bengtzing hade på sig efter ”Alla flickor” och ”Jag ljuger så bra”, men med tanke på hennes senaste två låtar så är det acceptabelt med en låt som bara når till en ”helt okej” nivå.

Paul Rey – Talking in My Sleep

Pontus: För det första, visst ser Paul Rey ut som Felix Sandman med skäggstubb? För det andra märks det att manliga artister som Lewis Capaldi som sjunger låtar om hjärtesorg är populära just nu. Förra veckans tema var “pojkar måste visa mer känslor” och denna vecka är temat “killar som känner”. För det tredje går Paul Rey till final på lördag.

Karolina: Det är 95% chans att Paul Rey vinner Melodifestivalen 2020. Felix Sandman har dragit sig undan i skuggorna med sitt övertydliga budskap och klivit fram har Paul Rey. Hans låt är en behaglig ballad som dessvärre inte är svår att anamma – Med andra ord så kommer vi tyvärr inte komma undan Sverigemodellen ens i det nya decenniet (Sverigemodellen = En ung, snygg kille som sjunger en generisk poplåt med ett snyggt framträdande vinner tävlingen).

Anna Bergendahl – Kingdom Come

Pontus: Vem kunde tro att en tjej med en gitarr som enda scenrekvisita tio år senare skulle stå med sex halvnakna dansare? Anna Bergendahl har verkligen gått från halvtråkig till intressant. Min uppfattning är att både hennes artisteri och hennes musik har blommat ut ordentligt. Grattis Anna!

Karolina: Anna Bergendahl insåg att hennes förra låt trots allt var lite för tråkig för masspubliken och kommer istället tillbaka med något lite mer upptempo – Och hon lyckas! Man rycks med i låten och trots att vi enbart har hört en minut av den så bådar den minuten gott. Hoppas bara att hon inte förstör sitt framträdande i år genom en scen som ser ut som något hämtat ur nyhetsmorgon och kläder som ser ut som en modern, glittrig version av Vintergatan.

Kan Jan Johansen göra ett mirakel av Flincks skandal?

Som ni vet vid det här laget är det Jan Johansen som kommer framföra bidraget ”Miraklernas tid” i den andra deltävlingen i Göteborg. Bakgrunden till artistbytet är välkänt men hur Jan Johansen ska ta sig an denna prikära situation är fortfarande ett oskrivet kapitel. Flinck och Johansen kan ses som sina totala motsater, Thorsten Flinck är en skandalfylld man som är långt ifrån en melloartist medan Jan Johansen är en sann schlagerveteran. Det är ingen tvekan om att Jan Johansens verison kommer skilja sig brutalt från Thorsten Flincks. Men Kommer ”Miraklernas tid” ens passa Jan Johansen som artist? Kommer det bli en schlagerballad av alltihopa? Frågorna är många men svaren får vi först på fredag när Jan Johansen ställer sig på melloscenen.
Intressant är dock att tänka på att Jan Johansens vinnarbidrag i Melodifestivalen 1995 ”Se på mig” egentligen inte var skriven till honom från början. Johansen hade en avtalad tid med en låtskrivare, men hade kommit till studion för tidigt. När han oväntat dök upp lät upphovsmännen honom provsjunga ”Se på mig”. Låten var egentligen skriven till Christer Björkman, resten är schlagerhistoria. Nu skall han alltså sjunga en låt som egentligen var skriver till en annan artist, ser ni likheterna?? Jag vet att det är sjukt långsökt men tänk på vem det var som sa det först…
Hur som helst tycker jag det ska bli kul att se Jan Johansen i tävlingen igen efter 17 års uppehåll. När det begav sig sjöng han duett med Pernilla Wahlgren och hammnade på en andra plats, bidraget hette såklart ”Let your spirit fly”

 

Thorsten Flinck reste sig och föll

Under förmiddagen fick vi alla meddelandet att Thorsten Flinck lämnar Melodifestivalen då det kommit fram att han sitter åtalad för olaga hot och skadegörelse. Enligt bland annat Expressen så handlar det om en situation där Thorsten Flink ska ha beteeet sig aggressivt i trafiken. Thorsten Flinck har erkänt skadegörelse men inte när det kommer till olaga hot.

Det är inte första gången Thorsten skapat rubriker i mellosammang. När han tävlade med ”jag reser mig igen” tog han på Gina Dirawis rumpa i direktsändning. Då blev det stora rubriker, idag hade det varit oaceptabelt. Att han nu återigen ställer till det för sig själv är beklagligt och rent ut sagt dumt. Om du tar lagen i egna händer blir det konsekvenser även om man heter Thorsten Flinck.

Nu ska alltså Thomas G:son försöka hitta en ny artist som ska ersätta Thorsten i Göteborg vilket också känns ganska bissart. Jag tror ju inte bidraget går direkt till final om jag säger så. Fortsättning följer…