Startordningen klar för finalen

Nu är startfältet för finalen klart och tävlingsproducent Karin Gunnarsson har satt ihop startordningen för lördagens tävling.

– Vi kommer bjuda svenska folket på en spännande och omväxlande final. Ett startfält med fyra tidigare vinnare som tillsammans med starka debutanter gör upp om segern, säger Karin Gunnarsson, Melodifestialens tävlingsproducent, till svt.

Startfält i finalen lördag 13 mars

1. Danny Saucedo – Dandi dansa

2. Klara Hammarström – Beat Of Broken Hearts

3. Anton Ewald – New Religion

4. The Mamas – In The Middle

5. Paul Rey – The Missing Piece

6. Charlotte Perrelli – Still Young

7. Tusse – Voices

8. Alvaro Estrella – Baila Baila

9. Clara Klingenström – Behöver inte dig idag

10. Eric Saade – Every Minute

11. Dotter – Little Tot

12. Arvingarna -Tänker inte alls gå hem

 

Andra chansen: reflektion

Efter en skakig vecka med magsjuka slutade veckan i dur för Paul Rey. Återigen tar han sig vidare till final via andra chansen. Samma sak gäller för Alvaro Estrella som lyckades slå ut rockbandet Lillasyster till min stora glädje. Att sjunga till sina barn verkar med andra ord vara ett lyckat koncept i årets festival. Dessvärre gick det inte lika bra för farmor och mormor ikväll. Länge höll jag tummarna att Eva och Ewa skulle charma sig till en finalplats men tv-tittarna ville hellre rösta på debutanten Clara Klingenström. En fjäder i hatten för Clara som tills nu varit relativt okänd för allmänheten. För den andra Klara blev det också succé. Förra året föll hon på målsnöret men nu blev det revansch.I sin silvriga robotdräkt slog hon ut Efraim Leo som får vänta lite på sitt stora genombrott. Därmed blev könsfördelningen helt jämn vilket känns väldigt rättvist.

Stina Stjernkvist, svt Melodifestivalen

 

I sin debut som programledare i mello gjorde Shirley Clamp en godkänd insats. Hon är lagom rolig och skapade inga kontroverser. Däremot är det intressant att veta vad Svenska kyrkan tyckte om Tingalinggängets lättklädda sovjetpop. För andra året i rad delades det ut en massa priser till minnesvärda artister, låtskrivare och programledare. Frågan kvarstår dock från förra året, vad är detta för pris? Att hux flux dela ut en massa random priser till folk känns förvirrande. Jag har nog aldrig sett Carola så fejkglad i hela mitt liv.  Förstår inte hur detta pris ska få någon dignitet överhuvudtaget. Just nu känns det mer som ett skämt.

Nu lämnar vi andra chansen och siktar in oss på den stora finalen. För i slutändan är det i finalen det händer.

 

 

Estland: Hiss eller diss på finallåtarna

Då har det äntligen blivit dags för final i den estniska uttagningen ”Eesti Laul”. Under två semifinaler har tittarna fått utse sina favoriter och nu återstår tolv bidrag som kämpar om titeln. Inför kvällens final ligger fjolårets vinnare Uku Suviste bäst till hos oddsen. Tätt därefter jagar Koit Toome och Jüri Pootsmann på en andra- respektive tredjeplats. Även dessa två herrar har vunnit tävlingen vid tidigare år. Efter att ha lyssnat igenom de fem låtar som just nu ligger bäst till är mitt omdöme följande.

1. Koit Toome – ”We Could Have Been Beautiful”:Blixtar och dunder! Koits dramatiska nummer innehåller både regn, kedjor och blixtar. Jag får lite the Weekend känsla av detta fast mer åt eurovision hållet. Låten är en energifylld power balladaktig poplåt. I jämförelse med fjolårets bidrag gillar jag soundet i hans nya låt mer.

2. Uku Suviste – ”The Lucky One”: Till finstämt pianospel sjunger Uku om olycklig kärlek, ett klassiskt tema för ballader. Det är ett väldigt avskalat nummer med UKu spelades på sitt piano. Förra gången han tävlade i Eurovision åkte Estland ut i semin. Om han skulle vinna denna gång kanske det går bättre.

3. Jüri Pootsmann – ”Magus Melanhoolia”: Det bidrag som jag fastnat mest för är Jüri Pootsmann. Genremässigt går det att beskriva bidraget som en alternativ poplåt. Språket sjungs på estniska vilket ger låten mer personlighet. Även scenframträdandet är lite mer åt det alternativa hållet. Ordet ”olla” sjungs mycket i låten, det betyder alltså ”att vara” och inget annat.

4. Suured Tüdrukud – ”Heaven’s Not That Far Tonight”: Nu blir det schlagerdisco! Glittertanterna Suured Tüdrukud framför en låt som lika väl hade kunnat gå till Lina Hedlund eller Jessica Andersson. En traditionell discoschlager med andra ord. Deras uppträdande känns dock mycket som något man hade gjort på en hemmafest i mammas glittertyger.

5Kadri Voorand – ”Energy”: Ytterligare en ballad om kärlek. Nu handlar det istället om dåliga relationer som tar energi, därav låttiteln ”Energy”. I en vit långklänning sitter Kadri vid sitt piano och sjunger ut sin frustrationer på ett känslomässigt sätt. Låten är inget som sticker ut på något sätt.

Moldavien: Natalia Gordienko är sötsugen

Den internt valda representanten Natalia Gordienko kommer tävla med bidraget ”Sugar” i Rotterdam. Under Torsdagskvällen kunde eurovision-fansen följa en livestream på Youtube där låten skulle presenteras. Det tog dock flera timmar innan själva låten faktiskt genomfördes och otåliga tittare fick både genomlida långa monologer från den egocentriske Philip Kirkorov samt udda mellanakter. Efter nästan 3 timmar framförde så Natalia sin låt. Hennes dramatiska ballad från förra året är som bortblåst. Det nya bidraget är en sockerchock från början till slut. Självklart anspelar alltihopa på sex. I videon ligger Natalia som en nöjesattraktion med bokstäverna ”suger” över sig. Låten i sig är en dansant eurovision-poplåt. Förvänta er mycket show i Rotterdam.

Andra chansen: dessa går vidare!

En vecka kvar till finalen och nu ska de sista fyra finalisterna utses. I traditionell ordning avgörs andra chansen genom duellspel där tittarna röstar fram vinnaren ur varje duell. Här är mina kommentarer om duellerna.

Duell 1: Alvaro Estrella vs Lillasyster

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Kommentar: Hårdrock möter latinopop. Det är ingen hemlighet att jag inte är ett fan av rockmusik och därför blir mitt val ganska enkelt här. Den jag vill se i final är Alvaro Estrella.

 

Duell 2: Frida Green vs Paul Rey

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Kommentar: En betydligt jämnare duell i mitt tycke. Både Frida och Paul ställer upp med ballader. På ett sätt har Fridas låt mer power och den växer också för varje lyssning. I dagsläget tippar skålen åt Fridas håll för min del.

 

Duell 3: Eva Rydberg och Ewa Roos vs Clara Klingenström

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Kommentar: Personligen är jag svag för charmiga pantertanter. Eva och Ewa är inget undantag. Deras bidrag liknar ingen annans och de hade gjort finalen mer festlig. Nu ska vi sjunga och dansa!

 

Duell 4: Klara Hammarström vs Efraim Leo

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Kommentar: Det som jag gillar mycket med Efraims låt är dess energi. Den är dessutom rätt hookig vilket gör att jag går och nynnar på den ofta. Tillsammans med framträdandet och hans charm håller jag honom som favorit i denna duell.

 

Slovenien: Ana Soklič till Eurovision

För andra året i rad representerar Ana Soklič Slovenien i Eurovision. Hennes låt ”Amen” är en klassisk Eurovision-ballad som handlar kort och gott om kärlek i alla dess former. Låten startar lugnt för att sedan stegvis byggas upp till ett dramatiska crescendo. Det märks på scen att Ana känner starkt för sin låt. Inga av hennes känslor går till spillo. Däremot känner jag att låten fattas något som får mig att vilja bli engagerad. Slovenien har ju inte en glänsande Eurovision-historia precis. Jag har själv varit i Ljubljana och tycker det är en trevlig huvudstad men jag undrar om det någonsin kommer hållas någon schlagerfestival där i framtiden. Det blir iallafall inte 2022.

Tyskland skickar tvättstugepop om jämlikhet

Årets tyska bidrag är minst sagt udda. I en tvättstuga sitter olika människor uppradade på en bänk. Hasande in på en skinnsoffa ligger artisten Jendrik klädd i en glittrig skjorta. I handen håller han en minst lika glittrig ukulele. Vid sin sida har han ett dansandes fuck you-finger. Låter det knasigt? Då har jag inte nämnt steppdansen och tårtkriget än.

”I don´t feel hate” heter låten. Den går närmast att beskriva som ett discovänligt skämtbidrag. I ärlighetens namn är jag förvirrad. Denna låten påminner mer om reklammusiken för Folksam än en faktiskt låt.

Årets bästa mellolåt är…

Efter fyra veckor av deltävlingar har vi nu mött 28 olika bidrag. En del har varit trista, andra galna och några helt bländande. Nu ska jag lyckas med konststycket att ranka min topp tolv samt de tre sämsta bidragen i min mening.

Låt oss börja med kalkonerna…..

3. Lillasyster: Nä alltså hur kunde svenska folket förråda Jessica Andersson genom att rösta fram ett gapigt band som Lillasyster. I will never forgett….

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

2. Mustasch: Skandalen kring Ralf Gyllenhammar kunde inte ha hanterats på ett sämre sätt från gruppens sida. Sen tycker jag att hårdrocksband har sin scen och behöver inte stampa in på mello.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

1. Sannex: Jag vet inte om bandet har missuppfattat hela situationen med covid-19? Att skriva en låt om att åka på sunwing-semester till varmare länder när hela världen är isolerad kändes bara taskigt. Sen var ju låten en ren parodi på dansbandsmusik. Pinsamt!

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

När vi avverkat botten är det dags för toppen, här är mina tolv favoriter

12. Alvaro Estrella: Det är svårt att motstå latinopop just för att det är så smittande. I dessa gråa tider behöver vi ett färgstarkt nummer som påminner om sommaren (och då syftar jag inte på all-inclusive).

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

11. Efraim Leo: Trots att Efraim kan ses som en klassisk popkille så anser jag ändå att hans medryckande låt slår både Saade konstprojekt och Dannys lagerlokals pop. Han är ung och fräsch vilket gör honom mer intressant som artist.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

10. The Mamas: Det är modigt av the Mamas att ställa upp året efter de vann. Risken fanns att det hade blivit en flopp. Men de visade att de hör hemma i finalen vilket är imponerande att se. Även om låten i år inte är lika bra som ”Move” så är den värd en finalplats.

Stina Stjenkvist, svt, Melodifestivalen

9. Patrik Jean: Denna moderna poplåt trodde jag skulle locka till sig fler röster. Numret är väldigt snyggt med de stiliga blomsterkillarna som dansade bakom Patrik Jean. Synd att han inte fick en andra chans.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

8. Ewa Roos och Eva Rydberg: De kom in som två pantertanter och sjöng om att ”nicke-docka” med oss. Om det är något jag lärt min så är det att aldrig underskatta pensionärerna. Deras melodi må vara barnslig men det finns ju också något härligt med det.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

7. Paul Rey: Förra året var jag inget fan av Paul Reys låt. Däremot är det något fint med hans finstämda ballad om sin dotter som gör en lite berörd.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

6. Clara Klingenström: Med sin enkla röda klänning och en elgitarr runt halsen framförde Clara en genuin poplåt om att ta revansch på livet. Ibland behövs det inte så mycket effekter för att fånga sin publik. Tror hon kan skrälla i andra chansen.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

5. Tusse: Många jag pratat med älskar Tusse. Inför finalen är han dessutom en av vinnarkandidaterna. Det hade ju varit fantastiskt om Sverige skickade en svart artist tredje gången på raken. Tycker också det är kul att Tusse är normbrytande på ett kreativt sätt med sin säregna stil. Däremot är jag inte lika frälst av låten som mina vänner.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifetsivalen

4. Anton Ewald: Det är inte hans bästa bidrag men scenframträdandet var grymt snyggt. Eftersom han dessutom varit en personlig favorit genom åren så var det extra kul att se honom göra comeback och dessutom få gå direkt till final.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

3. Arvingarna: Det tog mig några lyssningar men nu har deras låt verkligen fastnat på näthinnan. Det är en glad schlager- och dansbandslåt där Arvingarna genomför en klassisk men underhållande koreografi. Slutposen är dessutom snygg.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

2. Jessica Andersson: En av mina personliga favoriter i år är definitivt Jessica Andersson. Visst numret kanske inte höll toppklass. Däremot är melodin så energifylld och hoppingivande  och det får mig på bra humör. Sen älskar jag långa släp.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

1. Charlotte Perrelli: Vilken comeback säger jag bara! Efter fiaskot sist så repade sig Charlotte ordentligt och bevisade en gång för alla att hon är en sann schlagerdrottning. Många hävdar att schlagern är utdöende och därför är det så göt när någon motbevisar detta med en pangschlager som denna.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

 

Analys: vinnarnas kväll

Det är inget snack om saken, ikväll var det vinnarnas kväll. För tredje året i rad går the Mamas direkt till final. Detta efter att ha vunnit två år i följd. Var ska deras resa sluta mån tro? Detsamma gäller Eric Saade som återigen tar sig till en final. Det är fjärde gången han ställer upp och nu har han också chans på en andra vinst. Däremot kan inte jag vara den enda som inte fattade budskapet med hans suggestiva framträdande. Varför dansar han som Loreen? Varför dras han runt i en lina? Varför kommer det en mörkklädd dansare in mitt i allt? Vem sydde den varma koftan? Frågorna är många. Det kanske är så att konsten får tala sitt egna språk helt enkelt.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Åt vinnarna gick det alltså inte att gör så mycket ikväll. De resterande artisterna fick istället sikta in sig på övriga placeringarna. Det blev till slut Anton Ewald kopian Efraim Leo och singer- songwriter artisten Clara Klingenström som fick en andra chans. För den erfarna Tess Merkel blev det en snopen femteplats. Hon är ett ytterligare bevis på att det är svårt att bli singelartist efter att ha tillhört en framgångsrik grupp innan. Den stora kalkonen är dock Sannex sällskapsresan-låt som fick mig att vilja ta fram skämskudden.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Underhållningen var en fars. Det bästa med Pernilla och Pärs mellanakt var det tillfälliga avbrottet. Manuset fick de annars så spontana personligheterna att te sig ospontana. För det mesta kändes det skrikigt och stirrigt. Däremot uppskattade jag mer den melloberoende mamman som fick en att fasa över sin egna relation till schalgern.

Nu har vi alltså hört alla bidrag och självklart har jag mina personliga favoriter i finalen. Framförallt älskar jag Charlotte Perrellis dunderschlager. Jag inser dock att favoritskapet ligger hos idolvinnaren Tusse som leder stort bland oddsen. Bakom honom lurar Eric Saade, Dotter och the Mamas. Nu kan ni också lyssna på alla finalbidrag på Spotify så in och gör det.

 

Irland: Lesley Roy återvänder till Eurovision

Förra året skulle Lesley Roy tävla med bidraget ”Story Of My Life” men som ni alla vet vi det här laget så blev Eurovision inställt. Därför har hon nu skrivit en ny låt till tävlingen som heter ”Maps”. Den 34-åriga singer-songwritern har både samarbetat med Max Martin och skrivit låtar åt artister som Adam Lambert (ni vet han som är den nya frontartisten i Queen). Faktum är att hon skrev sitt debutalbum I Sverige. När det var dags att skapa en ny låt till Eurovision bestämde hon sig för att åka till Sverige och skiva låten här. Hennes stora dröm är att ”bring Eurovision glory back to Ireland once again”, vilket hon sa i en intervju med Eurovisonworld.

Låten ”Maps” är skriven av Lesley själv och handlar om att ta sig igenom ett tufft liv där hennes själ är hennes karta. Soundet påminner en del om svenska Smith och Thell. I musikvideon är hon ute i det vilda och (antar jag) försöker hitta sin väg hem. Personligen gillar jag det jag hör. Den är absolut ingen klassisk eurovisionlåt men den har ett driv i sig som får mig att vilja fortsätt lyssna.