Andra chansen: reflektion

Efter en skakig vecka med magsjuka slutade veckan i dur för Paul Rey. Återigen tar han sig vidare till final via andra chansen. Samma sak gäller för Alvaro Estrella som lyckades slå ut rockbandet Lillasyster till min stora glädje. Att sjunga till sina barn verkar med andra ord vara ett lyckat koncept i årets festival. Dessvärre gick det inte lika bra för farmor och mormor ikväll. Länge höll jag tummarna att Eva och Ewa skulle charma sig till en finalplats men tv-tittarna ville hellre rösta på debutanten Clara Klingenström. En fjäder i hatten för Clara som tills nu varit relativt okänd för allmänheten. För den andra Klara blev det också succé. Förra året föll hon på målsnöret men nu blev det revansch.I sin silvriga robotdräkt slog hon ut Efraim Leo som får vänta lite på sitt stora genombrott. Därmed blev könsfördelningen helt jämn vilket känns väldigt rättvist.

Stina Stjernkvist, svt Melodifestivalen

 

I sin debut som programledare i mello gjorde Shirley Clamp en godkänd insats. Hon är lagom rolig och skapade inga kontroverser. Däremot är det intressant att veta vad Svenska kyrkan tyckte om Tingalinggängets lättklädda sovjetpop. För andra året i rad delades det ut en massa priser till minnesvärda artister, låtskrivare och programledare. Frågan kvarstår dock från förra året, vad är detta för pris? Att hux flux dela ut en massa random priser till folk känns förvirrande. Jag har nog aldrig sett Carola så fejkglad i hela mitt liv.  Förstår inte hur detta pris ska få någon dignitet överhuvudtaget. Just nu känns det mer som ett skämt.

Nu lämnar vi andra chansen och siktar in oss på den stora finalen. För i slutändan är det i finalen det händer.