Analys: glädjetårar och rena rama ding dong

Tårarna kunde inte sluta rinna från en lättad Anton Ewald. Ikväll gjorde han comeback och vilken succé det blev. Den stora frågan inför deltävlingen var ifall det svenska folket fortfarande kom ihåg flickidolen från 2013. Men i sitt lasernummer bevisade han en gång för alla att han tillhör scenen. När finalen var ett faktum kunde Anton knappt genomföra sin vinnarlåt. Det kändes som han hade vunnit hela Melodifestivalen, så glad var han. En som också ska vara nöjd med kvällen är Dotter som även hon tog sig till final.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Den stora floppen ikväll stod WAHL feat. SAMI för. De låg bra till i oddsen och såg ett tag ut att fightas om en finalplats. Istället blev det en snopen utgång redan i första omgången. Däremot vände vindarna för Ewa och Eva som skrällde till sig en andra chansen biljett. Det märks att svenskarna törstar efter glädje. Förra veckan gick Arvingarna till final med en schlager och nu får alltså pantertanterna komma tillbaka och tävla igen. Den enda frågan jag fortfarande klurar på är vad ”nicke-docka med oss” innebär egentligen? Kul var det iallafall.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Förutom tre stycken upptempolåtar fick också den skönsjungande kassörskan från Coop en andra chans. Personligen hade jag hoppats på att ”Tears run dry” skulle gå vidare men Patrik Jean fick nöja sig med en femteplats. Då förtjänar man en tröstpuss från pojkvännen Magnus.

Stina Stjernkvist, svt, Melodifestivalen

Mitt tålamod med mellanakterna börjar snart ta slut. Dagens pausunderhållning var ett nytt lågvattenmärke i schlagerhistorien. Inte ens i dessa coronatider kan svt bjuda på en kvalitativ underhållning. Istället ska tittarna genomlida vad som kändes som en halvtimmes trams och flams. När nu programmet gästas av två artister så borde det ju inte vara så svårt att göra något mer kreativt. Nä här kräver jag bättre användning av skattepengarna.