Schlagerhörnans mellokrönika

När vi nu ska summera Melodifestivalen 2020 så gör vi det med blandade känslor. Det är ett program som på många sätt varit på nedgång under en längre tid. Det nyinstiftade  ”Hall of fame” fick oss ironiskt nog att inse vad vi sknar med festivalen i år. Melodifestivalen ska vara en lägereld dit hela svenska folket ska bli underhållen. Men varje gång känns det som att man missar mål. Ett exempel är David Sundin som är komiker men som istället för att göra komiska inslag framför humorbefriade sångnummer som ska bevisa vad? Att David inte kan sjunga eller dansa? Nu när vi ändå nämner manus så är det pinsamt hur svagt och fantasilöst det är. Vi önskar att manusförfattarna vågar sticka ut hakan och vara roliga och utmanande samtidigt. Just nu är underhållningen mer som mellanmjölk som surnat.

Vi vill också se en starkare koppling till Eurovision. I dagsläget känns Melodifestivalen och Eurovision som två helt separerade program när de i själva verket är varandras förutsättningar. Ingen Eurovision ingen Melodifestival. I många länder uppträder Eurovisionvinnaren i de nationella finalerna vilket vi hade uppskattat. Varför inte kommentera andra länders tävlande på ett underhållande sätt.

Förutom den bristande underhållningen var låtskatten ganska halvtom i år. Bottennappet kom i den tredje deltävlingen där det enda vettiga bidraget ”crying rivers” åkte ut. Detta var första gången på länge där jag inte ens visste vilket bidrag jag skulle heja på. När nivån blir så låg slutar man engagera sig helt enkelt.

I våras fick jag frågan vilken artist som skulle få det svårt i tävlingen. Jag svarade då The Mamas och kunde inte ha mer fel. Den kvinnliga trion som året innan kom femma i Eurovision med John Lundvik skrällde ordentligt i finalen och vann över segertippade Dotter med 1 poäng. De hade återigen vunnit svenska folkets hjärtan då de fick flest röster av folket. Att The Mamas nu vinner för andra året i rad är historiskt. Det är bara Family Four som gjort det innan, det var åren 71 och 72.

Hur det går för Sverige i Eurovision är klurigt att veta. Om vi ser till förra året gick det okej, tittarna hade John som sin 9:a medan jurygrupperna hade honom som tvåa. När nu The Mamas tävlar igen kommer det säkert uppstå en viss förvirring när trion uppträder på egen hand med en låt som är snarlik ”Too late for love”. Det här med att en vinnares bakgrundssångerskor går och vinner året efter är dock inte helt ovanligt i Eurovisionsammanhang . Åren 2008 till 2010 deltog isländska artister i Eurovision som året innan hade körat bakom sin artist.

Just nu ligger Sverige 8:a på oddsen men om det är en sak vi fått lära oss i helgen så är det att inte lita på odds och undersökningar. Något som Dotter blev smärtsamt påmind om.

För Schlagerhörnan fanns bara en vinnare och det var Anna Bergendahl. Hennes bidrag hade allt som vi önskade och det infann sig en viss besvikelse att vi nu inte får se henne i Eurovision med sina häftiga dansare. Vi är iallafall lättade att inte Anis Don Demina vann trots sitt starka publikstöd. Om han vunnit hade jag flyttat till Danmark.

Trots en spännande omröstning blev det ett hastigt avslut på årets Melloturné då vi gick ifrån efterfesten efter en halvtimmes klaustrofobi. Trånga utrymmen och en gästlista som kändes mer HIPP än Berns. Guldtuben mer än Mello. Förhoppningsvis blev vi inte smittade av  coronoraviruset och fortsätta bevaka Eurovision i Maj.