Schlagerhörnan sätter betyg på deltävling 2

Slaget om Malmö har inletts och här brottas både glamrock, hip hop, pop och skogsschlager. Efter att ha orienterat sig bland denna mångfald av genrer har Schlagerhörnan nu givit sin dom.

Foto: Jessica Gow / TT

A Million Years – Mariette

Pontus:   
Om Don´t stop believing var en svart korp är A Million Years mer som en duva, mild och odramatisk. På scen har Mariette sina dansare som hänger likt bebismobiler i luften. Att det blir en lika stor succé som sist är jag tveksam till, men andra chansen är fullt möjligt.

Jesper:   
Mariette kallar sina fans för ”snowflakes” för att alla är unika på sina egna sätt. Trots detta är hennes låt inte precis någonting originellt. Skickligt skrivet verk som talar till en EDM-tät topplista, men som saknar passion och spontanitet. Mariette har definitivt inte lyckats få ut sin black swan i år, men en stabil trea pga. professionaliteten i det hela.

Himmel och Hav – Roger Pontare

Pontus:   
Roger Pontare gör en värdig comeback med ett bidrag som är i stil med Silverland och Som av is. Natursköna beskrivningar av norrländska skogar, berg och hav, och självklart viskar återigen röster i Roger Pontares namn. Han står där helt ensam, omringad av eld, kan det bli mer episkt?

Jesper:   
Legenden Pontare gör comeback med en skön skogsschlager. Älskar all eld på scen och Pontares självsäkra utstrålning. Kommer be till schlagergudarna ikväll att de inte offrar denna gamla räv utan tar honom till minst andra chansen.

Up – Etzia

Pontus:  
Med bättre text, artist och show hade detta ändå varit bra. Numret består av att Etzia gör små tafatta steg medan folk åker rullskridskor omkring henne. Det är inte omöjligt att Up kommer läggas till i midsommarlistan hos många, den är ju ändå dansvänlig.

Jesper:   
Etzia är en glad och bra inkludering i Mellovärlden. Hade önskat mig en mer effektiv koreografi med mer dynamik. Men denna dancehall-låt som andas Miami Beach och neonljus får mig att gå igång. Hoppas att hon kan skrälla ikväll.

Vart har du vart – Allyawan

Pontus: 
Är ni ute efter skönsång skall ni gå på toaletten under Allyawans sångpartier. Antingen är stackaren nervös eller så är han inte karl för sin kostym. Han sjunger om en kärlek som han längtat efter länge, men uppträdandet får mig att tänka på en skräckfilm där klädda skyltdockor helt plötsligt rör på sig. Tror inte rappen i årets Mello får det genomslag som man hade hoppats.

Jesper: 
Allyawan, stackars Allyawan. Han ser inte alls säker ut på scenen och ibland får han inte alltid till tonerna. Låten har någonting, men den störs av en ganska lökig text. Amare är därför bättre i kategorin med två nominerade ”Bästa hip hop i Melodifestivalen”. En stark etta.

Hearts align – Dismissed

Pontus:   
Dismissed får ses som årets normbrytande band då de anammat en mer ”feminin” stil. Såväl musikaliskt som scenografiskt går det att dra paralleller till Yohio och The Ark, vilket på intet sätt är överraskande då låtskrivarna är Peter Kvint och Ola Salo. För att vara debutanter i sammanhanget gör bandet ett självsäkert intryck.

Jesper:  
Peter Kvint har skrivit detta och han har även skrivit To the End. Inte konstigt att låtarna liknar varandra. Detta är en poplåt som försöker vara glamrock medan Dismissed mer verkar fokuserad på att bryta normer än att göra något kreativt med sin låt. Snygga Jean-Paul Gaultier-inspirerade kläder.

Don´t Give a – Lisa Ajax

Pontus:   
Framför en en skärmduk, projicerande artisten själv, sjunger Lisa Ajax en midtempoballad med en stor dos girlpower. Låten handlar också om att göra val i livet även om det möter på motstånd från de runtomkring. Ironiskt nog blev hennes ordval ”fuck” föremål för diskussion då det är förbjudet att ha svordomar i Eurovision. Kanske var det ett PR-trick, kanske var det ödet? I vilket fall är låten för bra för att inte gå vidare ikväll.

Jesper:   
Med jackan hängandes ned för sina armar slutför Lisa Ajax sin Ariana Grande-fiering. I don’t give a är en kaxing midtempoballad som hade kunnat platsa både hos Grande som hos Miley Cyrus. Bidraget har internationell kvalité även om scenografin faller lite platt.

Good Lovin´– Benjamin Ingrosso

Pontus:   
Denna typ av soul/funk-pop är verkligen i ropet, något som Benjamin Ingrosso verkligen tagit fasta på i sin feelgood-dänga. Good Lovin´är i stil med det som Justin Timberlake eller Bruno Mars producerar, även om Ingrossos valpighet drar ner betyget något. För att piffa till showen lite extra har man en rekvisita som närmast kan liknas med ett gigantiskt foliepapper.

Jesper:   
Trots att Benjamin inte nämner några kvinnliga förebilder i sitt presentationsklipp så andas Good Lovin’ mycket mer Agnes korsat med Diana Ross än vad han vill erkänna, men men. Benjamin har startfältets starkaste bidrag. Paketerat med en väl inövad koreografi, en smittande låt och karisma till fullo lär Benjamin lätt kunna ta sig till final.

 

Det är är Schlagerhörnans TIPS!

Till Final: Benjamin & Lisa

Till Andra Chansen: Mariette & Roger

5. Dismissed

6. Etzia

7. Allyawan