Generationsbyte i Melodifestivalen

Genom Melodifestivalen har nog aldrig en deltävling haft ett så ungt finalpar. Tjugoåriga Oscar Zia har varit tippad finalist såväl i media som i publikundersökningar och odds. Även om jag personligen inte ser det speciella med Human kan jag förstå de som gör det. Scenframträdandet var estetiskt snyggt, och Oscar verkar också ha en trygg fanbase som stödjer honom i vått och torrt. Genomgående har han också fått mycket godwill sedan han kom ut som homosexuell. Lisa Ajax är ynka 17 år men har redan vunnit svenska idol, och har på kort tid skaffat sig många anhängare. Hennes finalplats var dock inte lika given som Oscars. En gemensam nämnare är att båda spås ha en bra karriär i framtiden. Det märks också att Melodifestivalen genomgår ett generationsbyte med såväl appen och de artister som tar sig vidare. Veteraner som Anna Book, Uno, Patrik och Tommy, och senast After Dark känns chanslösa numera (något som jag som schlagerns beskyddare fäller en liten tår för).

En annan sak som bör diskuteras är programledarnas roll i Melodifestivalen. För även om jag håller med om att en programledare ska vara mångfasetterad, känns det som att manusförfattaren sätter allt för stor kostym på programledaren. Ett bra exempel på det är Gina som förutom att leda programmet, medverkar i mellanakter och så vidare. Här anser jag att programledaren i större utsträckning håller sig till sin roll så att andra showartister kan fylla mellanakterna. För ärligt talat blir underhållningen lidande när dansnumren utförs av en person som inte är en kunnig dansare. Nej låt Gina slippa dansa så hon kan fokusera på att göra ett bra programledarjobb.

 

Resultatet blev som följer

Final: Oscar Zia & Lisa Ajax

Andra chansen: Boris René & SaRaha

5. SMILO, 6. Swingfly feat Helena Gutarra, 7. After Dark