Så upprätthölls stereotyper under Melodifestivalens efterfest

Foto: Camilla Svensson
Foto: Camilla Svensson

När Ace Wilder och Robin Bengtsson gick vidare förra veckan firades det glatt på efterfesten som hölls på Elite Hotel, arrangerad av Live Nation. Det sprutades champagne och folk dansade som att det inte fanns någon morgondag. Allt detta medan olika servitörer gick runt och hjälpte till med mat och dryck. Temat var ”Asian Fusion” och servitriserna var utklädda till geishor och servitörerna hade smink som starkt påminde om Max von Sydows rollgestaltning av Ming i Flash Gordon.

Den första filmen med ljud, The Jazz Singer (1927) visade Al Jolson i blackface, det vill säga en vit person som genom teatralisk sminkning gör en karikatyr av en svart person. Denna framställning har sin rot i rasism och anses idag vara föråldrad och oacceptabel. Det finns en annan form av karikatyr som är mer förekommande nuförtiden, nämligen yellowface. ”Yellowface” är när en person använder sig av sminkning för att se ut som en östasiatisk person. Det kan inte undgås att den, för mestadels vita, personalen under efterfesten i Göteborg försökte efterlikna östasiatiska personer, mer specifikt de japanska geishorna, med sitt smink och sina kläder.

När Katy Perry 2013 skulle uppträda på American Music Awards sjöng hon sin singel ”Unconditionally” iklädd ett geisha-inspirerat plagg. Det fick genast kritik, inte bara för utstyrseln men även hur hon och dansarna agerade på scen. För att citera The Atlantic:

”Even without including any actual Asian women, Perry accomplishes something similar. (…) Dainty, subservient, shy—though there are no Japanese schoolgirls here, the imagery of the performance is hardly nuanced. (…) it’s these kind of stereotypical visuals that plays into white fetishization of Asian women—something Perry doesn’t have to deal with when she takes off her costume.”

Som man kan se på bilderna från efterfesten är det inte mycket som skiljer deras agerande från Katy Perrys kritiserade framträdande. Inte nog med det, personalen gick även ett steg längre och hade matchande sminkning för att efterlikna en östasiatisk person. De höll ihop händerna likt andra karikatyrversioner av geishor, som personen nedanför, samt anammade en tyst och blygsam personlighet. Detta förstärker ytterligare fördomar om geishor, men även japanska kvinnor, som blyga, submissiva och underdåniga. Östasiatiska kvinnor har oftast i olika medieformer blivit offer för ”china doll”-stereotypen. Denna förvrängda representation av östasiatiska kvinnor i t.ex. film har reproducerat stereotyper till sin publik.

Geisha2
Foto: Camilla Svensson

Det som är problematiskt är att detta är den officiella efterfesten till Sveriges största tv-program, producerad av public service-kanalen SVT. Att SVT accepterar att associeras med den här typen av stereotypisering och exotifiering av en annan kultur är problematiskt och bör diskuteras. Även om SVT inte arrangerar efterfesten blir deras tysta samtycke till utformningen ett problem. Detta samtycke visar på att man kanske inte har kommit så långt som man ibland påstår? På festen florerade ett antal eminenta personer som arbetar med Melodifestivalen, kanalens största program. Ett liknande fall, om lite andra proporitioner, var när den dåtida kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth skar upp en tårta förställande en svart kvinna. Det är, med Sara Abdollahis ord, ”vit glädje på andra kroppars bekostnad”.

Foto: Camilla Svensson
Foto: Camilla Svensson

Bilderna visar bara fyra medlemmar av personalen som hade geisha-utstyrsel och yellowface. Vill påpeka att jag inte anklagar personalen, de har troligtvis bara blivit tillsagda att klä sig och agera utifrån uppsatta instruktioner.