Eurovisionkompassen: Centraleuropa

Åh ljuva Eurovision. Idag går vi igenom länderna i Europas mittpunkt, dess hjärta. Endast tre av dessa länderna har innan vunnit Eurovision, bland annat värdlandet Österrike då. Får väl se om några av de balladdräpande länderna kan sno sig en seger i år? 

Låt oss se vad vi tycker om låtarna nu!

Polen: Monika Kuszynska – In the Name of Love
Pontus: Här har vi en ballad som lyckats med konststycket att var intetsägande och trist på samma gång. Troligtvis kommer låten falla i folks glömska så fort den är färdigspelad. (⅕)

Jesper: Seg som alldeles för gammalt godis. Detta är inte kul någonstans och känns även billigt producerat med noll sammanhängande känsla. Flopp. (⅕)

Rumänien: Voltaj – De La Capat/All Over Again
Pontus: Voltajs låt syftar till att stödja barn vars föräldrar lämnat de ensamma för att arbeta utomlands. Ett bra budskap som bör lyftas fram i dessa dagar. Melodin är en mellanmjölkig pop- och rock ballad. (⅖)

Jesper: En vanlig Eurovisionballad som inte gör något förnär. Musikvideon är extremt rörande, men hur ska de fåt musikvideons budskap på scen? Det får vi väl la se (2/5)

Tjeckien: Marta Jandová & Václav Noid Bárta – Hope Never Dies
Pontus: Hoppet dör aldrig för Tjeckien att någon gång lyckas i Eurovision. Landets resultat i tävlingen kan liknas med de svenska resultaten i backhoppning. Med detta överdramatiserade balladstycke ser chansen till revansch obefintlig ut. (⅕)

Jesper: Ännu en typisk Eurovisionballad i musikalstuk. Ospännande, men kompetent och med ett snyggt crescendo. Kan bli mäktigt på scenen och lär väl ge Tjeckien sitt bästa resultat hittills (⅖)

Slovenien: Maraaya – Here For You
Pontus: Maraayas röst påminner en del om Duffy, och bidraget är en okej upptempolåt. Men varför bär kvinnan hörlurar på scen?? Är detta ett försök att se modern och cool ut så är det en klar straffmiss. (⅖)

Jesper: Slovenien bjuder i år på en liten popbagatell som låter mer som en remixad version av något bidrag från 1975-77, menmen, man kan väl inte få allt? (⅗)

Tyskland: Ann Sophie – Black Smoke
Pontus: I den tyska finalen hände något egendomligt. Segraren av den nationella uttagningen gav nämligen över vinsten till Ann Sophie. Med andra ord är det Tysklands tvåa som representerar landet i år. Ann Sophie sjunger en upptempolåt med lite riv i. Hon påminner lite om Lena som vann för Tyskland 2010. (⅗)

Jesper: Vilket annat år som helst hade Ann Sophie glömts bort, men tack vare att allt annat luktar unknare än grannens kattpiss så lyfts detta upp. Detta är ingen vinnare, men lär fortsätta Tysklands lilla Eurovisionrenässans från de senaste åren. (⅖)

Ungern: Boggie – Wars for Nothing
Pontus: När konflikterna avlöser varandra världen över sätter Boggie ner foten och utbrister “Wars for nothing!” Jag tycker arrangemanget är lite mesigt och mysigt på samma gång. Den finstämda balladen berör faktiskt. (⅗)

Jesper: Jag vill ge detta bra betyg, men tyvärr är detta så tråkigt att jag somnar sittandes. Kisspaus? JEPP! (⅕)

Österrike: The Makemakes – I Am Yours
Pontus: Värdlandet går från pampig Eurovisionballad till avskalad pop- och rockballad. Precis som Conchita har The Makemakes sångare skägg. Där upphör också likheterna. (⅖)

Jesper: Hipstertrenden kommer till Eurovision några år för sent (även om Sebastien Téllier ger Eurovision lite cred för att vara tidig med den, men ingen förstod honom då och nu är hipstertrenden bara en sellout). En mysig ballad. Det är väl allt. (⅗)

Schweiz: Mélanie René – Time to Shine
Pontus: Jag får en känsla att Schweiz tror sig funnit en inovativ popdänga. Istället ser jag framför mig en amatörmässig produktion med en sångerska som lika gärna hade kunnat jobba på kappahl. (⅕)

Jesper: Ojdå Tempot höjs lite. Kul. Bra för tävlingen, synd bara att detta är så tråkigt. (2/5)