Det blir Sanna till Köpenhamn – Tankar om finalen och blickar framåt

Det blev Sanna som vann Melodifestivalen 2014 med sin Undo och får därför representera Sverige i Eurovision Song Contest i Köpenhamn. Allt detta började reda förutspås när pressen fick höra Sannas låt för första gången inför den andra semifinalen, men när Ace Wilder gick vidare till final så kom det en potentiell kandidat till att skaka om Sannas fortsatta Eriksgata. Under finalveckan så konstaterade man att det stod mellan Ace och Sanna. Det nya och moderna mot det gamla och trygga.

Efter att båda levererade säkra framträdanden så fanns det fortfarande ingen konsensus över vem som var bäst och det visade sig med juryrösterna. Tolvorna slängdes lite hur som helst och till slut så var det jämnt i toppen mellan Ace i ledning, Sanna som tvåa och Alcazar som trea. I telefonlinjen så var det kaos. Folk kom inte fram på Ace Wilder, något som Aftonbladet tryckte upp stort idag, men det gick inte heller att komma fram till Sanna eller Helena ibland. Så ingen anledning att gnälla. Till slut så tillkännagjordes telefonrösterna och det visade sig bara skiljas två poäng mellan Sanna och Ace. Ett så tajt resultat har det inte varit på länge i den här tävlingen, men det blev till slut ändå Sanna som tog hem allt. Bromöllas stolthet ställde sig på scenen som vinnare, efter sitt sjunde försök, och av glädje glömde texten. Hon är värd detta.

Trots att Sanna var den officiella vinnaren så fanns det många andra vinnare i årets Mello. Ellen Benediktson, Linus Svenning och Ace Wilder blev upptäckta av folket och kommer kunna få ett bra 2014 i vilket fall som helst. Helena Paparizou kom på en respektabel fjärde plats och gjorde den comeback i Sverige hon tänkt sig. Det visade sig att kärleken till Alcazar fortfarande finns kvar och att den är större än på länge. Sen så kommer ju Panetoz få en solklar sommarhit. Förlorarna i årets final var nog killarna Yohio, Oscar Zia och Anton Ewald. Den förstnämnda lyckades få ganska mycket röster från svenska folket, men någon succé blev det knappast. Medan Zia och Ewald visade att man inte bara kan lita på att vara flickidol, man måste ha crossover appeal. Det är däremot lite synd om Anton Ewald som blev offer för svartmålningen i pressen. Hoppas han kommer tillbaka, och med en solklar vinnarlåt, för personligen, tycker jag han är bättre än Saade och company.

Detta var alltså slutet på Mello 2014, ett år som bidragsmässigt varit en förbättring från ifjol, men som innehållsmässigt var en stor kalkon. Skämten funkade inte, programledarna funkade inte och mellanakterna funkade inte. Mycket har sagts om det, men det jag vill tillägga är att året efter Sverige varit värdland i Eurovision Song Contest så har Melodifestivalen varit en ganska ljummen affär. Vi var inte ens med 1976, för att spara på budgeten valde man 1986 att bidragen skulle visas som musikvideos, 1993 försökte man med telefonröstning första gången och det blev kaos och 2001 så var låtarna riktigt kassa. Därför är det egentligen inget förvånande med facit i hand att årets produktion inte blev den mest framgångsrika.

Nu ska vi ta oss över bron och till vårt grannland Danmark där tävling hålls i år. Sanna kommer tävla i deltävling 1 och jag tror att hon inte har några problem att ta sig till final. Hur det går sen får vi se, men man kan spekulera i om årets Eurovision kommer bli politiskt betingad. Med den rådande situationen i Ukraina kan poäng, samt uteblivande sådana, till Ukraina och Ryssland betraktas som ställningstagande i konflikten. För trots att Eurovision är för många ett ytligt underhållningsprogram, så har det många gånger gömt sig under ytan en politisk agenda från många håll och kanter.