Dags för final – vi tycker till

Det är flickidoler som möter sångdivor som möter nykomlingar. Detta är en spännande final med många olika kandidater, som samtidigt kämpar om samma röster. Det finns ingen klar utstickare, men inte heller någon klar flopp. Allt detta gör så att detta kan bli den mest spännande omröstningen sen 2009 då poängen slängdes lite här och där. Schlagerhörnan tycker såklart alltid till och här är våra åsikter!

1. Anton Ewald – Natural
Jesper: @@@
Natural började som en smärre besvikelse för mig, men har sedan dess växt till att jag börjat uppskatta den. Besvikelsen låg i det faktumet att detta inte är en låt vi ska skicka till Köpenhamn som var utlovat. Vad Natuural är däremot är en slickt producerad dancelåt vars stick, där en gospelkör kommer in, gör mig i extas.

Pontus: @@@
Hajpen kring Anton Ewald förra året har svalnat för min del. 2013 var han en het nykomling som hade en låt som drog mig ut på dansgolvet som en lasso. Nu är Anton mognare och inte lika spännande och ”Natural” trycker inte igång min dansknapp. Jag har fått ge låten några lyssningar innan den växte hos mig.

2. Ellen Benediktson – Songbird
Jesper: @@@
Ellen sjunger fint och allt det där och låten är fin. Det är allt jag har att säga.

Pontus: @@@
Det bästa med Ellen Benediktson är hennes avskalade men ändå känslofyllda uppträdande som tillför ”Songbird” en äkthet. ”Less is more” är ett uttryck som jag tycker passar perfekt in på beskrivningen av detta bidrag.

3. Alcazar – Blame It On the Disco
Jesper: @@@
I en final där Alcazar är de äldsta deltagarna så är det ändå dem som förenar alla målgrupper i ett. Äldre människor gillar deras fläkt och färd, 20- till 30-åringarna ser dem som en del av sin barndom och barnen älskar Alcazars glitter, lättsjungna refränger och danser. Visst, det är en Stay the Night kopia, men Alcazar sprider glädje, på absolut bästa sättet. Därför älskar jag dem, och låten och showen såklart.

Pontus: @@@
Det känns som om Alcazar levt på en livlina under en längre tid och att deras deltagande i Melodifestivalen har varit ett medel för att hålla kändisskapet vid liv. Gruppen har splittrats och återupplivats vid ett antal tillfällen och glöden hos Alcazar blir bara mildare för varje nytt försök. Nu är de i final för fjärde gången och deltar med en omremixad version av ”Stay the night” och använder sig utav samma diskokula som 2005, ja nytänkandet är slående. Men jag gillar ju glitter och glamour så det kan jag inte klaga på.

4. Oscar Zia – Yes We Can
Jesper: @@
Man kan tro när låten börjar att någon råkat sätta på Absolute Music 1999 på högsta volym i Friends Arena, men det är ju bara en Oscar Zia som försöker leka Justin Bieber medan han sjunger sin ”Tja-la-la”. En ganska juvenil låt med en snygg scenshow, men något annat vore ju skam för Saade-kopior.

Pontus: @@
Under de senaste åren har det nästan varit obligatoriskt att ha med en popkille till lika flickidol i Melodifestivalen. Det började med EMD 2009, sedan Eric Saade 2010, följt av Anton Ewald 2013 och nu Oscar Zia. Utvecklingen lyser med sin frånvaro och det känns som att dessa popkillar pumpas ut som kopior av ett originaldokument utformat som en lathund för hur en artist skall agera. ”Yes we can” låter som en blandning av Backstreet boys och Jimmy Janson.

5. Linus Svenning – Bröder
Jesper: @
När förvandlades Melodifestivalen till American Idol, där varje människas sorgliga bakgrund ska mjölkas ur och exploateras. Det är det som är fallet i denna Takida-wannabe till låt. Positivt är väl att Linus har en bra röst?

Pontus: @@
Till skillnad från Ellen använder Linus alla fuskknep som finns för att nå ut med sitt budskap. Det visas bilder på familjen och låttexten är fylld av klyschor som retar mig. Det hela känns lite cyniskt om man tänker efter, som att man utnyttjar Linus bror till att fiska röster av tittarna. Samtidigt får jag erkänna att ”Bröder” sätter sig på näthinnan och sådant är farligt.

6. Helena Paparizou – Survivor
Jesper: @@@@
Mamma mia, vilken låt och kvinna! Helena borde ha varit självklar i final, men fick ta omväg via andra chansen istället, men vad gör nu det när hon äntligen är i final? Helena har troligtvis ingen vinstchans i kväll, men låten verkar ha växt hos många och flera rapporterar att Helena fått ett nyvunnet självförtroende, vilket kan göra så att hon når en topp 5-placering. Det förtjänar hon. Hon förtjänar egentligen att åka till Köpenhamn och låta 12-poängarna trilla in, så bra är hon.

Pontus: @@@@
Tillsammans med Sanna Nielsen är Helena en av mina stora favoriter i år. När hon uppträdde på scenen slog hon knockout på allt motstånd enligt mig. Det bästa med ”Survivor” är dess kraft och styrka som får mig att bara vilja sträcka upp en knuten hand i luften som en riktig överlevare.

7. Yohio – To the End
Jesper: @@@
Tillskillnad från många andra tycker jag detta är bättre än ”Heartbreak Hotel”, vars enda speciella egenskap var ett jävligt snyggt stick. Detta å andra sidan är en förbättrad och lite hårdare låt version av Ulrik Munthers ”Tell the World I’m Here”. Snyggt, bombastiskt i sin slicka produktion och med ett atmosfäriskt framförande.

Pontus: @@@
Yohio är inte som alla andra, han har sin egen stil och sitt egna artistiska uttryck. Dessvärre är låten inte lika säregen som han själv vilket är synd. ”To the end” är trots allt bättre än ”Heartbreak Hotel” och eldklotet tillför en häftig effekt i framförandet.

8. Sanna Nielsen – Undo
Jesper: @@@@
I Melodifestivalen kan man komma undan med mycket, som textraden ”Undo My Sad”, men nu ska vi inte fokusera på sådana petitesser. För detta är en vacker och smäktande ballad om hjärtesorg som bara en sångerska av Sannas kaliber kan fixa. Innan har jag alltid varit lite misstänksam mot Sannas helylleaura, men nu har jag helt kapitulerat inför den. En värdig vinnare.

Pontus: @@@@
Jag har alltid älskat smäktande ballader så som ”All by myself” och ”I will alway love you”. ”Undo” är verkligen en sådan ballad. Sanna Nielsen är en jättebra sångerska som är i sitt CE när hon får sjunga smärtsamma låtar. Det känns som om det äntligen är Sannas tur att vinna Melodifestivalen.

9. Panetoz – Efter Solsken
Jesper: @@@
Panetoz har glömts bort lite bland alla giganter, men bli inte förvånade om dessa lyckas knipa en topp 5 plats. Låten gör en glad och Panetoz är mästare på att sprida glädje på scen.

Pontus: @@@
Även om jag inte är ett fan av Panetoz så är deras bidrag glatt vilket smittar av sig. Gruppen har alltid varit en glädjespridare och det kan behövas i ett sådant grått land som Sverige är.

10. Ace Wilder Busy Doin’ Nothin’
Jesper: @@@@
Tänk att jag i början tyckte den här låten var en lökig kopia av Icona Pop, det är den iförsig fortfarande, men nu har jag upptäckt vad som är så bra med den. Den är infektiös och sätter sig på ens hjärna, något som gör så man bara vill dansa loss. Om Ace Wilder vinner blir jag absolut inte sur. Det är dags för en poptjej att vinna.

Pontus: @@@@
Ace får titulera sig årets skräll i Melodifestivalen då hon skickade hem en snopen Dr Alban. Från början hade jag svårt för låten och tyckte i ärlighetens namn att den var ganska tacky. Men Ace visade sig vara en riktig cool poptjej och låten sätter sig mer och mer på hjärnan. Dock får hon fundera över scenshowen som kan uppfattas som lite rasistisk.

Jespers Tippning:
1. Sanna Nielsen
2. Ace Wilder
3. Helena Paparizou
4. Linus Svenning
5. Alcazar
6. Ellen Benediktson
7. Anton Ewald
8. Panetoz
9. Yohio
10. Oscar Zia

Pontus Tippning:
1. Sanna Nielsen
2. Helena Paparizou
3. Linus Svenning
4. Ace Wilder
5. Anton Ewald
6. Yohio
7. Oscar Zia
8. Panetoz
9. Ellen Benediktson
10. Alcazar