Jespers Topp 32

Årets Melodifestival lider mot sitt slut och det är dags att sammanfatta vad man tyckte om årets låtar. I skuggan utav röstfusk och kritik mot programledare så fanns det bidrag som tyvärr fick ta mycket (oförtjänt) skit. Enligt mig så är detta ett av de mest konsistenta och roliga åren på länge med flera bra låtar. Visst det finns ingen Loreen, det kan jag reda nu erkänna. Men det finns ett flertal låtar som förtjänar en andra chans av publik nu i livet efter Mello. Vad som däremot kan ha blivit lite sämre är bidragens shower som helt enkelt har varit torftiga. Till saken, här kommer min topp 32 över årets alla bidrag!

1. Helena Paparizou – Survivor
Jag är Team Survivor. När Helena gick vidare ifrån Andra Chansen så hoppade jag upp och skuttade. Detta för jag blev glad att svenska folket röstade fram en riktig sångdiva med en powerballad som sopar undan konkurrensen. Ett annat år, eller till och med i ett annat land, så hade detta varit en självklar vinnare och potentiell Eurovision topp femma, men nu är det lite mer uppförsbacke för Helena, men hon kan komma topp 5 om juryn, som tippat, går bananas över henne och om låten har växt för folket.

2. Sanna Nielsen – Undo
Sanna, Sanna, Sanna. Vad mer kan man säga? Jag har var en skeptiker i många år, men nu kapitulerar jag till Sannas sametslena röst och vackra ballad som ger mig mer än vad t.ex. Empty Room gjorde, en låt jag finner extremt överskattad. Sen så hjälper det ju också att scenrekvisitan är så jävla snyggt!

3. Josef Johansson – Hela Natten
Darin möter Daniel Adams-Ray möter Rihannas Stay är ingredienser för en självklar P3-hit. Josef hittade många fans efter sitt Melloframträdande i fjärde semifinalen, men kunde trots det inte ta sig vidare. Något som är extremt synd då detta är kanske den mest självklara radiohiten i år.

4. Alcazar – Blame It On Disco
Jag erkänner. Alcazar är högt upp på min lista för att de är just Alcazar, men kan man klandra mig? Trots att detta är en oförskämd kopia utav Stay the Night och att scenshowen innehåller cirka alla danssteg gruppen redan gjort i föregående års Melodifestivalen, så kan man inte hjälpa att älska detta. Det är party. Det är glitter och glamour. Sen framförallt så är detta ett minne ifrån Melodifestivaler som längesedan är förebi. Ett minne från år då ytan var det man satte framför innehållet. År som jag saknar.

5. Mahan Moin – Aleo
Eurovision, Selena Gomez, Waka Waka och Where Have You Been är nog bara några av influenserna till den här dängan. Mahan och Aleo lovade dans och glädje och det blev resultatet också. Synd att denna låt inte gick längre i tävlingen. Dels för att den är extremt mycket Eurovision, men sen också för det är en låt man blir otroligt glad av och sånt behövs i en tävling som på senare år blivit dränkt i mörka färger och slickade produktioner.

6. JEM – Love Trigger
Att JEM inte gick vidare till final är en skam. Dels är de infektiösa scenpersonligheter vars låt och show påminde mycket om Black Eyed Peas senare eror. Var troligtivs tävlingens mest moderna låt och visade att Thomas G:son hade ytterligare strängar på sin lyra.
7. Ace Wilder – Busy Doin’ Nothin’
Störde mig först på denna låten och kände att det var en billig Icona Pop-kopia med en lite smått lökig samhällskritisk text. Nu är det bara texten jag fortfarande ibland kan tröttna på, men annars så har jag helt blivit smittad utav Ace Wilders attityd och energi samt låtens medryckande och trallvänliga refräng. Det behövs mer låtar i Mello som är förankrade i vad som spelas på radios utomlands och därför behövs Ace Wilder i finalen.

8. Anton Ewald – Natural
Detta var ingen evolvering utav Begging eller en solklar vinnarlåt. Långt ifrån. Vad Natural är är en snyggt producerade dancepoplåt som följer i samma spår som Dannys Amazing med ett nummer som Ewald har koreograferad järnet utav. Gospelkören som kommer in i sista refrängen är nästinpå magisk.

9. Yohio – To the End
Många blev besvikna på Yohios uppföljare till Heartbreak Hotel, men inte jag. Hans To the End är en skickligt gjord arenalåt som hade passat perfekt in i ett japanskt TV-spel om en apokalyps. Detta tema förstärks ytterligare utav hans mörka och eleganta scenshow.

10. Linda Bengtzing – Ta Mig
You gotta love Linda! Trots att hon släppte färgchockerna och de sortens schlagertext som nu bara Elisa gav oss i år, så fanns det ändå något omedelbart charmigt med hennes försök att vara lite ”punkig”. Resultatet blir oerhört mycket Lena Philipsson, något som bara är positivt.

11. Martin Stenmarck – När Änglarna Går Hem
12. Panetoz – Efter Solsken
13. Ellen Benediktson – Songbird
14. Elisa – Casanova
15. Janet Leon – Hollow
16. Outtriger – Echo
17. Sylvester Schlegel – Bygdens Son
18. Alvaro Estrella – Bedroom
19. Pink Pistols – I Am Somebody
20. Ellinore Holmer – En Himmelsk Sång
21. A Little Great Things – Set Yourself Free
22. Ammotrack – Raise Your Hands
23. Oscar Zia – Yes We Can
24. Shirley Clamp – Burning Alive
25. Dr. Alban & Jessica Folcker – Around the World
26. State of Drama – All We Are
27. Linus Svenning – Bröder
28. Manda – Glow

29. CajsaStina Åkerström – En Enkel Sång
Gäsp.

30. I.D.A. – Fight Me If You Dare
31. EKO – Red
Dessa två grupper är extrema bevis varför webbjokern ska avskaffas. Båda bidragen tröttar ut en omedelbart och scenframträdandena var ju inget att hänga i julgranen precis.

32. Refreshments – Hallelujah
Åh herregud.