Gianlucas bilder fångar en klubb och en tid

De förstorade bilderna, inramade med delar av gamla lastpallar och inlindade i bubbelplast ska lastas i bilen och köras upp till Norrköping där de ska ställas ut på Arbetets museum. Tidigare har Gianluca La Brunas foton från Plan B varit utställda på Moderna museet i Malmö och snart ska de även visas på en gatufotoutställning i italienska Trieste. Foto: Ralph Bretzer

Gianluca La Bruna har ställt ut sina bilder från rockklubben Plan B på Moderna museet i Malmö och snart kommer några av dem att visas på Dokumentärfotosalongen på Arbetets Museum i Norrköping.
Men det är bara början. I höst kommer boken om klubbens år i den legala gråzonen.

I hans hörn av studion på Möllan, en studio som han delar med en annan fotograf och ett bokförlag, sitter svartvita bilder i skarpa kontraster uppnålade på anslagstavlan. Bilderna, är från den tiden Plan B var en medlemsklubb och visar ett kreativt kaos, gemenskap och en obändig skaparglöd.
På golvet längst in i studion står fem uppförstoringar av bilder som är inramade i delar av gamla lastpallar; lastpallarna är något av kännemärket för klubben. Tidigare, innan brandmyndigheterna hade synpunkter på det, var klubbens scen och bar uppbyggda av just lastpallar och än idag, sedan klubben flyttat snett över Norra Grängesbergsgatan till nya större lokaler, är uteserveringen byggd av dem – och en pall utsågad som ett B är klubbens logotyp.
– Jag ville ge bilderna en DIY-vibb [gör-det-själv-känsla, reds.anm] för det är det som Plan B är, säger Gianluca La Bruna.
De flesta som besökt Plan B känner nog igen mannen med det stora skägget och de vänliga ögonen som som med sin kamera dokumenterat såväl banden på scen, besökarna och de som hållit i det hela. Han har varit med sedan starten 2015 och har med sin kamera fångat hela resan från den blygsamma starten som medlemsklubb till att lämna den juridiska gråzonen och ha alla sina tillstånd i ordning.

Gianluca La Bruna och hans fru flyttade till Sverige från Italien sommaren 2014. Hans fru skulle studera för sin magisterexamen i lingvistik och han själv planerade att satsa på sitt fotograferande. Samtidigt hade de sitt första barn på väg.
– Ett halvår senare var det vinter och vi bodde i ett höghus i Lindängen och det var ganska deprimerande. Då läste jag i tidningen om Carlo [Emme, som tillsammans med bland andra Victor Hörber skulle komma att grunda Plan B]. Det var en bild på honom på förstasidan och i tidningen berättade han att han flytt från Italien på grund av [tidigare premiärministern] Berlusconi, att han bodde i ett kollektiv med en massa kompisar och musiker och att han höll på att grunda skivettiketten Kollektivet Records.

Hemma i Italien hade Gianluca La Bruna vid sidan av sitt vanliga jobb tagit mycket bilder på spelningar och festivaler.
– Jag hade inga andra projekt på gång och sa till mig själv att det här är någonting jag skulle kunna ägna mig åt.
Han ringde upp Carlo Emme och berättade att han ville göra ett fotoprojekt om Kollektivet. Responsen var: visst, men vi har inga pengar till det.
– Jag sade att jag har ändå inget att göra. Ring mig när ni ska arrangera någonting.
Och det började de göra. Gianluca La Bruna började fotografera de konserter som Kollektivet Records arrangerade, först i själva kollektivet och sedan på andra platser. Till slut hittade man en källarlokal på Norra Grängesbergsgatan som skulle bli Plan B:s första hem.
– Det blev en känsla av gemenskap. Vi var ett gäng som hängde där, byggde saker tillsammans och fixade till stället. Och jag var där och tog bilder.

Allting började i en källare på Norra Grängesbergsgatan. På bilderna från vänster till höger och uppifrån och ned: det svenska punk/krautrock-bandet Viagra Boys, grundaren Carlo Emme, ljudteknikern Zakarias Lindhammar, Malmöbandet Snor, chilenska The Holydrug Couple och isländska Pink Street Boys. Foto: Gianluca La Bruna

Fotoboken om Plan B som Gianluca La Bruna nu håller på att sammanställa skildrar perioden från den första tiden i källarlokalen 2015 fram till att man 2019 slog sig samman med Slaktkyrkan i Stockholm och efter lång tids hård kamp till slut fick sitt alkoholtillstånd, något som är nödvändigt för att verksamheten ska kunna bära sina kostnader. Att man fick tillståndet innebar också att verksamheten proffessionaliserades. Gianluca plockar fram en bild från Anna von Hausswolffs spelning I den ser man hur hon har gått ned från scenen och går genom publiken som respektfullt lämnar vägen öppen för henne. Ansiktsuttrycken ser tagna ut, någon gråter – sådana känslouttryck är en inte helt ovanlig reaktion på von Hausswolffs spelningar.
– Folk var verkligen rörda, konstaterar Gianluca La Bruna.
Spelningingen var den sista som genomfördes av Plan B innan man fick sitt alkoholstillstånd.
– På ett sätt var det en perfekt avslutning. Det var så mycket rök i lokalen att brandlarmet gick igång och ljuset tändes.

Varför väljer du att sätta punkt för din bok just där?
– Det är inte det att Plan B inte skulle vara bra nu, det är fortfarande ett av de bästa ställen jag har varit på och känslan finns fortfarande kvar men systemet är helt annorlunda och det kan man känna. Det behövde förändras och det förändrades åt rätt håll, inte åt fel, men det var något speciellt innan. På något sätt har man mer frihet när man gör saker utanför det officiella.
– På Plan B fanns alla subkulturerna runt om i Malmö samlade. Det var transgender-gemenskapen, antifa-gemenskapen [de antifascistiska rörelserna] och punk-gemenskapen och de hade chansen att se internationella artister som Seth Bogart, Black Lips och A Place to Bury Strangers. Samtidigt gav det spelmöjligheter för lokala band. Det var en smältdegel i en medlemskklubb-kontext.
– Jag tror att många av de människor som kom till Malmö från Polen, från USA eller var som helst bara kom till Plan B. Det blev ett ställe för de utstötta. Man kom dit och så blev det bara att man stod i dörren och kollade biljetter i en månad eller målade och städade. Folk såg något i Plan B och investerade sin tid och sitt kunnande i klubben.

Han beskriver det som att det fanns en Berlin- eller New York-känsla med det låga taket, synliga rör, pelare mitt i lokalen och klibbigt betonggolv. Under de fem år som det var en medlemsklubb såg han inte ett enda bråk.
– Det var ett ställe för bra vibbar, även om det var lite illaluktande ibland i källaren, säger Gianluca med ett skratt.
– Jag minns ett band, jag trot att det var ett metal-band, som hade riktigt blod, grisblod, på scen. Jag gick in och tog bilder och höll andan, sedan gick jag ut för att få frisk luft. Det var omöjligt att andas där inne. Carlo fick moppa taket efteråt.

Just nu håller den grafiska designern som svarar för utformningen av boken på med att bearbeta bilderna och skapa en layout utifrån de cirka 500 bilder Gianluca La Bruna valt ut.
Den kommer att ges ut av Kira förlag, som Gianluca delar studio med, och kommer att finansieras genom en crowdfunding-kampanj via Kickstarter i i slutet av september.
– Det är en allt eller inget grej. Antingen når man sitt mål och då får man pengarna, annars får man ingenting alls. Det är spännande. Men jag tror att det kommer att nå många människor genom Plan B och många verkar vara intresserade av boken.
– Jag vet ganska väl vilka bilder som ska vara med och vilket papper vi kommer att använda. Nu gäller det bara att få till ett utkast som vi kan lägga upp på Kickstarter-sidan. Jag tror att det är viktigt att involvera människor i själva produktionen.
Planen är att boken, förutom bilderna ska ha insprängda låttexter, om det går att lösa rättighetsmässigt, och han hoppas också få en introduktionstext av Carlo Emme.
– Jag tror att han skulle ha rätt approach. Han är en god kommunikatör och är bra på att uttrycka vad Plan B är för honom. Och det är hans och Victors baby.
– Min poäng med den här boken är att få ut de här bilderna så att folk kan se och fråga sig vad tusan Plan B var och upptäcka att sådana här ställen är möjliga.

En motarbetad kreativ miljö

Klockan är några minuter över nio på fredagskvällen. Jag går av på Persborgs station och går ett par kvarter ned för Lönngatan innan jag viker av. Passerar byggnaden med en trafikskola som utsattes för en sprängdåd i november, en sprängning som hördes ända till Skånska Dagbladets redaktion i andra ändan av staden, där jag satt den aktuella kvällen.

Jag viker in mellan två av företagshusen och svänger sedan förbi en transformatorstation. Så här efter mörkrets inbrott är känslan av urban ödemark påtaglig. Gatan har, inte utan anledning rykte om sig som en av Malmös värsta med brandattentat, svartklubbar och annan kriminalitet.

Så svänger jag av igen, in i en smal passage mellan industri- och företagslokaler, förbi en gammal husvagn, via ett partytält in i en konsertlokal med stark prägel av gör-det-själv-anda: scenen är uppbyggd av SJ-pallar. Bredvid den en husvagn som tjänar som loge. På scen står Malmöbanden Stalker och Benz och amerikanska Wargirl. Välkommen till Plan B.

Det är den andra sidan av den här gatan. Ett fritt och lite ostyrigt kulturliv som går på tvärsen med den inrutade värld där konserter per definition är något som annordnas av kommerssiella aktörer. Alkoholtillstånd är mer eller mindre nödvändigt för att en kulturförening som Plan B ska kunna betala sina räkningar, samtidigt delas sådana ut efter regler anpassade för företag.

I Malmö håller det på att ta knäcken på Plan B. Jag frågar mig om Malmö, som gärna stoltserar med sitt fria kulturliv och sina kreativa miljöer, har råd med det. Norra Grängesbergsgatan har det definitivt inte. Det är just initiativ som Plan B, eller för den delen den årligt återkommande gatufesten NGBG, som kan bli vägen till uppryckning för den här gatan.

Videopremiär med Sista Bossen och ny klubb

Ni vet känslan. Man håller på med någonting viktigt och har bråttom med det. Så plingar det till i facebook-appen. Om och om igen. Och i mailkorgen. Och så kommer det sms. Och nyhetsflashar. Sedan ringer det också. Det går inte att ignorera. Vips var koncentrationen bruten och man måste börja om från början igen med att ta sig tillbaka till det man höll på med.

Då kan det kännas som att man vill springa till skogs eller att släppa ut någon maskin på landet och låta basebollträet göra kaos med den a la filmen Office Space.

Någonstans i den känslan tar Malmöbandet Sista bossen sitt avstamp med sin nya låt och video En teknisk död. Eller så känns det i alla fall. Själva beskriver de den som ”nonsens”.

– Låten var menad att handla om ”den tekniska döden” vilket är att tänka kallt och rationellt över sin egen död och även diskutera sin kommande död avslappnat och sakligt med andra, berättar sångaren och gitarristen Hampus Sundén i ett facebook-meddelande (passande nog med tanke på videons tema).

– Det var dock väldigt svårt att skriva en text med det temat så egentligen handlar den bara om vad Frans och Hampus pluggade under tiden som låten skrevs. Kort sagt är det nonsens och videon är ännu mer nonsens eftersom vi försökte hitta en ny mer uppenbar tolkning av den tekniska döden. Allt i allt är vi mycket nöjda.

Låten, som är den första singeln från bandets kommande album som de planerar att släppas i januari, var den allra första bandet skrev tillsammans.

– Fast det var inte en bra låt före Fredrik och Patrik ändrade lite saker i den något år efter att den skrevs. 

Musikaliskt skickar låten, i god Sista Bossen-anda, tankarna till skånska popsärlingar i rakt nedstigande led från Philemon Artur & the Dung till Bob Hund. Punkiga gitarrer möter progressiva melodier.

* * *

Ikväll spelar Sista Bossen på Plan B, skivlabeln Kollektivets nya klubb i det som tidigare var technoklubben Kontxtkällarens lokaler på Norra Grängesbergsgatan. Klubben smygöppnade redan igår men premiärfesten håller på ända till på söndag. Förutom Sista Bossen står Som Åska, Nova Blast och The Guilt på scenen ikväll.

Plan B är en medlemsklubb men man kan registrera sig som medlem via Kollektivets hemsida.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.