En vemodets fanbärare

Jag trodde jag gjorde gott här
Men att leva är svårt, allt det vackra är kort

Publiken lite mer än visksjunger med Moonica Mac i versen på ”Alaska/All aska”. Det är som en bris av röster. Jag vänder mig om och ser tindrande ögon och saliga leenden. Så kommer refrängen.

Som att ta sig igenom Alaska
Eller blommande äng med gråten i halsen

Den där brisen växer till en storm när refrängen kommer. Jag står nära scenen och det ser ut som att sångerskan själv får en tår i ögat av det starka gensvaret på Babel.

Sju månader har gått sedan Moonica Mac, eller Lisa Brolander som hon egentligen heter, senast stod på Babels scen. Då rådde fortfarande nedstängning och konserten ägde rum i streamad form under festivalparaplyet Från Malmö.

Det är lätt den streamade konsert träffade djupast hos mig och i min recension skrev jag om hennes välmodulerade röst, hennes förmåga att frasera som självaste Monica Zetterlund och hennes sätt att få texterna att bära fram.

På fredagen var Babel utsålt till sista plats. Det är även lördagens konsert. Och det är fullt begripligt. Allt beröm jag skrev i min recension står jag för efter att nu ha sett henne ”på riktigt” också.

Men det räcker inte. Berömmet alltså. I levande livet griper hon tag på ett sätt som inte riktigt gick igenom skärmen, ett sätt som berör på riktigt.

Hon säger att hon tilldelats en roll som en vemodets fanbärare, något som hon är okej med. ”Men jag är inte bara det, jag är kul också”. Och det är hon. Både en vemodets fanbärare och kul.

Jag tror att det är där det ligger. I dualiteten. Samtidigt som sångerna är sorgsna och berörande har hon en glimt och en styrka i blicken, i anslaget och i den stillsamma vänliga humorn.

”Stark och sårbar” heter hennes nu två år gamla debutalbum och det är en träffande titel. När hon kör titelspåret växlar gitarristen Linus Hasselblad upp två tredjedelar igenom från jazzig visa till ren rock i ett utsökt klimax. Han och brodern Hannes Hasselblad på klaviatur och trummor står dessutom för ett utsökt samspel spelningen igenom.

Det är, som sagt, i dualiteten det ligger, men också i rösten. Hon har ett sätt att tänja den tills den ligger på, men aldrig över, bristningsgränsen som ger en hudlös nerv som går rakt in i hjärtat. Jag lämnar spelningen nästan lite omskakad.

Om två veckor dyker Moonica Mac upp i Så mycket bättre. Efter det kommer man nog få gå till större arenor för att se henne.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 50 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Linn Koch-Emmery, Jinjer, November.
Läser: Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen.
Ser just nu: Kamikaze, Beforeigners och American Horror Story säsong 10.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv