Som balsam för själen

Fyra lågenergilampor och några kandelabrer. Det är mörkt när Courtney Marie Andrews kliver ut på scen men vad spelar det för roll när rösten sprider allt ljus man kan tänkas behöva. Spelningen skulle egentligen ha gått av stapeln på Slagthuset men flyttades till Plan B med några veckors varsel.

Sist hon var i Malmö var det fullt band på Malmöfestivalens Gustav-scen 2018 och jag minns att jag blev helt tagen. Att hon klarar sig bra utan band råder det dock ingen tvekan om. I kombinationen med bristen på ljus skapar den en förstärkt intimitet som klär hennes musik, som placerar sig i samma utrymme mellan country och folkmusik som befolkas av artister som Emmylou Harris, Gillian Welch och Sarah Jarosz, mycket väl.

Men framförallt är det den där rösten som fångar mig; det är värmen i den, ömsintheten och sorgkanten. Det är som att sjunka ned i ett hav av bomull, som att få själen smord i balsam.

Cause I’m a little bit lonely / A little bit stoned
And I’m ready to go home / You don’t want to be like me
This life it ain’t free / Always chained to when I leave

Hon berättar bakgrunden till låten ”Table for one” från genombrottsskivan ”Honest life”, hur hon skrev den som 21-åring tillsammans med sitt band en omöjligt varm natt på en varuhusparkering i Texas där de övernattade i bilen på väg mellan spelningar på en turné och man frågar sig hur det ens är möjligt att vara så world weary vid den åldern. En fantastisk låt är det hur som helst.

Åtta album, en diktsamling och en Grammy-nominering in i karriären har hon också en låtkatalog som bjuder många sådana: ”Irene”, ”May your kindness remain”, ”How quickly your heart mends” … listan är lång.

Det är nästan lite märkligt hur lite jag saknar ett band bakom henne, trots att jag minns det som att hennes band var riktigt bra sist jag såg henne. Förutom den trollbindande rösten och värmen ligger det nog mycket i hennes gitarrspel. Utan några större åthävor och utan att göra någon affär av det så utnyttjar hon den akustiska gitarrens potential bortom att vara ett renodlat kompinstrument.

Både styrkan och värmen i ovationerna är tilltagande under spelningens gång. Och det är ytterst välförtjänt. Courtney Marie Andrews musik tränger sig innanför den mest välbyggda försvarsmur.

Wearing loneliness like a costume / for the whole world to see
And if your money runs out / and your good looks fade
May your kindness remain

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 50 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Linn Koch-Emmery, Jinjer, November.
Läser: Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen.
Ser just nu: Kamikaze, Beforeigners och American Horror Story säsong 10.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv