Lakely gör americana på nordisk klangbotten

Med sitt färska första fullängdsalbum ”Cold war” i bagaget kommer Malmöduon Lakely till Medley på fredag, då de spelar tillsammans med Österlenbandet Wildie.

En snötäckt brygga, en sjö med öppet vatten och bortom den ett kuperat landskap. Det skulle kunna vara någonstans i Nordamerika, kanske på Olympiahalvön eller i Klippiga bergen. Eller i de norra delarna av Sverige.
Så ser omslaget ut till ”Cold war”, Malmöduon Lakelys första fullängdsalbum som kom i våras. På något sätt känns det talande för musiken som ryms därinom. För trots att den musikaliska formen är distinkt amerikansk finns det någonstans i musiken en nordisk klangbotten. Själva kallar de musiken för scandicana.

Lakely består av det gifta paret Anna och Jonas Edström Rudolf, den förstnämnda känner vi igen från countrybandet The Bandettes. Berättelsen om duon börjar innan de var ett par. De var gamla kompisar från Musikhögskolan som 2015 satte sig på planet tillsammans från Malmö med blicken ställd mot countrymusikens huvudstad, Nashville i Tennessee, där de skulle studera musikproduktion. Lakely föddes parallellt med studierna och att de inledde sin kärleksrelation.

– Det var mycket den där känslan från [Sting-låten, reds.anm] ”Englishman in New York” när vi kom dit, känslan av att man är en alien. Det blev att jag satt och skrev mycket som inte alls passade till The Bandettes och så skrev vi tillsammans. Och det blev bra, säger Anna när tidningen möter duon på ett kafé på Sorgenfri.
– Det var ett sådant vakuum när vi kom dit. Vi hade mycket tid och så blev det att vi pratade mycket eftersom vi var de enda två svenskarna, säger Jonas.

För Anna innebar det ett ett nytt sätt att skriva låtar, med ögonen i varandras och med pappret framför sig, bollandes orden tills de bildat en sångtext, ett arbetssätt som födde andra typer av låtar som gick utanför den egna bubblan. Och på något sätt blev det arbetssättet förlösande. Helheten blev större än summan av delarna.
Både Jonas och Anna kommer in på sina liknande sätt att tänka och liknande smak för musik.
– Jag har testat att skriva med andra människor men det är aldrig så lätt som med Anna för vi har exakt samma hjärna, säger Jonas.

Inflätat i alltihop är ett uppbrott. Anna hade precis gjort slut med sin tidigare partner. Alltså satt hon och skrev sånger om krossade hjärtan tillsammans med sin blivande partner.
– Att vi kände varandra sedan tidigare tror jag nästan var en förutsättning för att vi skulle kunna fungera på det sättet. Annars hade det nog varit svårt att lita på varandra så mycket, säger Jonas.
– När man skriver med andra kan det vara så att man vill mörka vissa saker. Men här har det varit djupt personliga saker som man ändå kunde dela med varandra och skriva om tillsammans, säger Anna.

I Nashville spelades Lakelys första ep in, ”Pocket full of sand” i det som en gång varit Alison Krauss (känd från Alison Krauss & Union Station och sina samarbeten med Robert Plant, Gillian Welch och Emmylou Harris) garage. Möjligheten att jobba med sina idoler var en kraftigt bidragande orsak till att projektet blev verklighet. På ep:n jobbar de till exempel in med Shani Ghandi (som arbetat med stjärnor som Alison Krauss, Sarah Jarosz, Sierra Hull, Parker Millsap). Även Gary Paczosa (som på meritförteckningen bland annat har att han mixade Dolly Partons redan klassiska album ”The Grass is Blue”) dök upp i studion och tog över spakarna för en stund.
– Vi blev så star struck att vi knappt kunde spela när han tittade in, säger Anna.

Bara en sådan sak som att den mikrofon Anna sjöng i var signerad av Paul McCartney och att Jonas sjöng i Alison Krauss favoritsångmikrofon satte igång musikhistoriska vingslag och utan att de riktigt tänkte det var Lakely fött.
– Helt plötsligt kändes det naturligt att nu har vi en ep, nu har vi ett band, säger Anna.

Trots att ni arbetar i en amerikansk folk- och country-tradition har musiken både på ep:n och albumet ändå en nordisk ton i botten.
– Ja. Jag tror inte att vi egentligen har reflekterat över det. Det vi lägger in i musiken är det som vi tycker är roligt att lägga in. Jag känner mig inte begränsad över att vi valt den uttrycksform som vi har valt. Det är bara så här vi tycker att det mysigt att musik låter. Det skulle kännas off om vi hade konstlat till det, säger Jonas.
– Vi försöker inte vara i någon genre. Det här är den musik som blir när vi skapar tillsammans och våra referenspunkter är i den här typen av musik, säger Anna.

Ep:n mixades färdigt efter att de kommit hem till Sverige och det nya albumet spelades in tillsammans med kompisar i en studio i Torna Hällestad.
– När vi kom tillbaka blev det en ny ”Englishman in New York”-situation. Man ser på allt med lite nya ögon och så blev det en massa nya låtar. När vi skulle spela in det hade vi med oss det vi lärt oss i USA och då blev det ännu bättre, säger Anna.
– Det var så härligt att bara hänga på den skånska landsbygden med våra banjos.

Det kom dock att dröja ett tag mellan att albumet spelades in och att den mixades klart eftersom Anna blev gravid och födde deras gemensamma dotter. Först när dottern kunde sova själv fick de tiden att sitta och mixa plattan. Det innebär att skivan spelades in 2018 men släpptes inte förrän i maj i år.
– Det var ett långkok, konstaterar Jonas.

Att bli kvar i USA och utnyttja de kontakter de jobbat upp hade varit ett alternativ men det hårda arbetsklimatet i USA avskräckte. De flesta av dem som de studerade med tvingades ha två jobb samtidigt för att kunna gå utbildningen medan de själva hade lyxen av att ha med sig CSN från Sverige. Tonen mellan arbetsgivare och arbetstagare lockade inte heller, liksom den bristande barnomsorgen – något som inte minst är relevant nu sedan de skaffat barn.
– Jag pratade med andra kvinnliga producenter i USA som sa att en förutsättning för att man ska kunna hålla på med det här är att man aldrig skaffar barn. Samtidigt längtar jag tillbaka, speciellt nu på hösten, säger Anna.

Vad är det ni längtar tillbaka till?
– Det är musiken. De kallar sig själva för Music City och det låter oerhört pompöst men det är mer så att det är så nära till den hela tiden. Vi är väldigt bra på låtskrivande här i Sverige men det kommer aldrig bli så att man bara kan gå ut i Malmö och så finns det tre olika artister man vill kolla på som spelar samtidigt, säger Jonas.
– Det som är så häftigt är att folk är så hungriga när de kommer dit. De flyttar dit för att lyckas och många är väldigt duktiga och så är de ute och spelar jämt. Kulturen kring musiken är så himla fin. Man är ute och träffas och spelar och lyssnar, säger Anna.

Den Malmöitiska livescenen har dock förändrats rejält, inte minst för artister som spelar americana sedan The Bandettes tog sina första steg som band för mer än tio år sedan. På Folk å Rock har genren länge stått högt i kurs och sedan drygt tre veckor tillbaka finns även Medley, där Lakely spelar på fredag kväll tillsammans med Wildie, med mycket amerikansk rotmusik på programmet.
– Det ska bli så kul att komma ut och spela och möta en publik igen och se vad som händer i mötet med den med de här sångerna, säger Anna.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 50 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Linn Koch-Emmery, Jinjer, November.
Läser: Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen.
Ser just nu: Kamikaze, Beforeigners och American Horror Story säsong 10.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv