Linnea värd när Helsingborg bjuder upp till digital fest

Linnea Henriksson på Malmöfestivalen förra året. Foto: Ralph Bretzer

2020 är festivalsommaren som frös inne men HX-festivalen i Helsingborg blir av om än i digital form.
– Jag är så glad att det här genomförs och att det har hamnat i händerna på så roliga människor, säger Linnea Henriksson.

Ikväll rullar HX-festivalen igång på nätet. Det blir två dagar och kvällar med streamade spelningar med bland andra Icona Pop, Thomas Di Leva och Sandro Cavazza. Det blir också studiosamtal och i centrum står Linnea Henriksson i egenskap av såväl programledare och artist.

Sommar brukar innebära turnerande för många artister. Så har det inte blivit i år av väl kända skäl. När tidningen når Linnea Henriksson befinner hon sig istället i stugan norr om hennes födelsestad Halmstad.
– Jag har haft mycket tid med min familj och det är jättelyxigt. Det har varit en fin men väldigt speciell sommar, berättar hon.
– Det har varit konstigt men jag tror att den visar på vikten av kultur, att man får de här kvällarna som ger en lite energi till när det blir lite mörkare igen. En sommar som regnar bort sitter i under hösten också. Samtidigt har det varit många fina initiativ. Jag tycker att man sett av att folk vill rå om varandra.

Helt fritt från livespelningar, om än i streamad eller tv-sänd form, har det inte varit. Bland annat var hon med på Victoriadagen och har spelat på Gröna Lund och Liseberg.
– Det var en jättemärklig upplevelse att spela på ett tomt Gröna Lund. Man kunde parkera bilen framför stora scenen och fick spela under en karusell. Spännande med surrealistiskt. Det är det där med att folk inte får vara där och ta del av kulturen på plats, att man inte får hänga upp sin dag eller kväll på det.

Hon har också strömmat hemifrån vardagsrummet i sommarstugan.
– Det har varit häftigt i år att man fått ta del av unika spelplatser. Hit till sommarstugan hade jag inte kunnat bjuda in alla som tittade.
– Men det är klart att jag längtar till när man kan stå och skrika ut allt man känner tillsammans med sitt favoritband.
Hur upplever du det att spela utan publik?
– Ibland saknar jag publiken. Jag är en känslomänniska och plötsligt kan jag komma och tänka på något som gör mig berörd, som gör att jag inte kan riktigt hålla fejset. När vi spelade på dansbanan på Liseberg så bara slog det mig: ”Åhh, vad jag önskar att det var någon här! Mest för att få dela stunden.”

Linnea Henriksson har allt oftare synts som programledare, bland annat för Melodifestivalen.Foto: Johan Nilsson/TT

Linnea Henriksson har genom mycket turnerande fått starka minnen till sina låtar genom de ögonblick av möten med människor i publiken som det ger. När det nu inte blir sådana direkta möten hamnar fokuset mer på kommunikationen och spelet inom bandet.
– Vi är väldigt utåtriktade normalt, det är som att man är värd på en fest och då vill man ta hand om sina gäster. När man inte kan interagera med publiken så blir det ännu viktigare att man bara spelar tillsammans. På ett sätt hamnar musiken mer i fokus.

Det känns lite som en egen konstform med livestreamade spelningar. Det är inte riktigt samma sak som en tv-sänd spelning eller en konsert man går till.
– Ja, det är det. Det är något slags mellanting. På en streamad konsert är man med i stunden och de som gör någonting som du tar del av vet om att du är där men ni kan samtidigt inte high five:a eller blinka till varandra.
– Jag tycker att det är kul att man just börjar tänka på det som en egen form. Allting som är en utmaning skapar nya grejer och jag tror att kultur mår bra av att det finns nya sätt att ta del av den. I min värld finns inte konkurrens när det gäller att sprida kultur till folk utan ju mer det finns kommer det att finnas och ju mer plats skapar vi för folk att kunna ta del av det.

På HX-festivalen kommer Linnea Henriksson ha rollen som något av en festvärd, förutom att hon ska uppträda själv på lördag.
– En stadsfestival är mer än de där sakerna man gulmarkerar i programmet, säger hon.
– Det är de här promenaderna mellan scenerna, när man pratar om vad man har sett och vad man ska se sedan, när man går förbi langos-tältet och myllret. Det är ju inte med här i och med att den är digital. Det är lite den rollen jag kan känna att jag och tv-studion och reportern Louise Nordahl kommer att fylla. Det är vårt jobb att se till att det blir ett myller mellan gigen.

Uppdraget som programledare för HX-festivalen ligger i linje med att Linnea Henriksson under senare år klivit in i en roll som programledare. Det började med tre år i Musikhjälpen, varav två som programledare och ett som resande reporter, och har fortsatt med den senaste upplagan av Melodifestivalen. Hon beskriver det som att det varit något som bara blev mer än som en medveten plan.
– Jag har alltid tyckt att det var kul att göra fler saker. Det behövs för att jag ska tycka att det är intressant att göra det jag gör. Innan jag fick möjlighet att jobba med min musik fullt ut hade jag en massa andra jobb, också för att stimulera hjärnan. Det är asbra för mig som låtskrivare att skaka om lite grann. Jag märker att det är bra att göra en sådan grej innan jag sätter igång med ett nytt album så att det inte bara blir att man fortsätter där den förra slutade.

I juni släpptes singeln Det kommer en tid. Och visst kommer nya album men den är inte ett förebud om att en ny skiva skulle vara omedelbart förestående. Hon beskriver det som att hon just nu håller på att landa efter en intensiv period sedan senaste plattan släpptes.
– Den här låten är väldigt fristående från allting. Det var inte meningen att jag skulle släppa någonting nu men jag hade plötsligt skrivit en låt som jag kände att ska den ut någonsin så ska den ut nu.
– Låten skrevs i och med att jag råkade hamna i sommarstugan och råkade skaffa mig en tramporgel som typ skrev låten åt mig.

Linnea Henriksson på Malmöfestivalen 2019. Foto: Ralph Bretzer

HX-festivalen

Streamad stadsfestival som drar igång idag. Linnea Henriksson är programledare.

Programmet börjar 15.30 idag med sändning från HX-studion. På lördag startar programmet vid samma tid med yoga tillsammans med Helsingborgs symfoniorkester.

Fredag (i urval):
Nassim Al Fakir (17.45), Molly Hammar (18.30), Anis Don Demina (20.00), Sandro Cavazza (21.15), Icona Pop (22.15).

Lördag i (urval):
Cherrie (16.35), Thomas Di Leva och HSO (18.15), The Mamas (19.20), Linnea Henriksson (20.45), Miriam Bryant (22.15)

Festivalen sändshttps://www.hx.se.

Hela programmet finns på https://www.hx.se/tabla.

Frida Hyvönen har hunnit ikapp sig själv

Frida Hyvönen Foto: Erik Simander/TT

En sommarturné som för henne till skånska Rynge och arbete på den kommande skivan. För Frida Hyvönen har coronapandemin inte inneburit någon större omställning.
– Den här sommaren var inte min stora turnésommar, det är tänkt att nästa sommar ska bli när nya plattan har kommit ut, säger hon.

Imorgon kväll spelar Frida Hyvönen på Rynge teater. Redan i slutet av förra veckan anlände hon och sambon Christian Kjellvander till byn som ligger nästan på gränsen mellan Ystads kommun och Skurups, ett stenkast från E65:an. Det är en av en handfull spelningar hon gör under sin sommarturné som även inkluderar klassiska sommarspelställen som Majas vid havet i Varberg, Pensionat Slussen på Orust och Alma Löv Museum utanför Sunne.
– Jag har bara fått en spelning avbokad. Det som har hänt är att spelningarna blivit lite mindre än vad det var tänkt, berättar hon över telefon.
– Jag håller på och skriver på en skiva. När coronan kom var jag och Christian ute på hans turné i Europa. Vi tog oss hem så snabbt vi kunde och sedan satte jag mig och skrev färdigt skivan. Det var en ganska lämplig sysselsättning när man ändå skulle isolera sig. Den delen av mitt jobb är väldigt isolerat.

På Way out west 2012. Foto: Ralph Bretzer

Hon poängterar att pandemin slår extremt hårt mot arrangörer och turnerande musiker men att hon för egen del inte blivit så påverkad – att hon på något sätt har varit väl rustad för den.
– Man är van att jobba själv, man är van vid att vara isolerad och man är van vid ojämna inkomster. Det känns som att det blir för alla andra som det är för mig vanligtvis, säger hon med ett skratt.
– Det sagt med all respekt för alla som drabbats både av sjukdomen och arbetslöshet och ekonomiska följder på olika sätt.

Fyra år har gått sedan Frida Hyvönen släppte sitt senaste album, Kvinnor och barn. Albumet som var hennes första på svenska hyllades av en i stort sett samstämmig kritikerkår och gav henne grammisar i såväl kategorin årets kompositör som årets textförfattare. På den kommande skivan går hon tillbaka till engelska igen.
– När jag gjorde den svenska plattan så skrev jag både på engelska och svenska, jag hade inte bestämt mig. Men så blev det fler bra låtar på svenska som blev färdiga så då blev det plattan. Jag har liksom haft en platta på engelska som legat och lurat med några låtar som jag hade redan som jag behövde göra klart och så några nya låtar. Jag gillar att skriva på svenska också men det är något med engelskan … Det är kul att turnera i Europa också. Jag har en publik som är internationell och då känns det tråkigt att bara skriva på svenska. Jag ska nog göra varannan skiva på svenska och varannan på engelska framöver.

Anna ”Majken” Bergvall. Foto: Ralph Bretzer

Med i bandet på den kommande skivan på den efterföljande turnén finns Malmömusikern Anna Bergvall, mer känd under artistnamnet Majken.
– Jag såg henne spela förband till någon isländsk artist som jag inte vet något om på Cirkus. Min bokare jobbar med henne och jag följde med honom dit. Vi gjorde en spelning på Elverket som duo i höstas. Jag älskar hennes uttryck.
– Nu är det hon på gitarr och harpa och en trummis som heter Anna Lund som är mitt band. Det är nästan första gången jag har med elgitarr i min musik. Det är bra, jag gillar det, men det är väldigt mycket för att det är just hon, jag ville ha det uttrycket.

Det har, som sagt, gått fyra år sedan förra albumet och det har även tidigare varit fyra år mellan hennes skivor.
– Det har varit en skiva vart fjärde år så egentligen borde den här komma i höst men jag tror inte att jag hinner få ut den ordentligt förrän tidigt nästa år.
– Jag har gjort lite andra grejer emellan. Jag gjorde all musik till en stor teateruppsättning till exempel [Ilya på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2018]. Jag har skrivit lite andra saker och efter att man har släppt en skiva så turnerar man med den i två år.

Hon berättar att hon hösten 2018 gjorde två spelningar, på Ystad teater och på Norrlandsteater, som hon själv kallar deadline-konserterna. Då hade hon skrivit färdigt sju nya låtar och testade dem på publik.
– Jag tyckte att det kändes sådär så jag slängde det materialet och skrev nytt. Jag är otroligt noga med att det ska bli bra i mina egna ögon. Jag tycker inte att det är värt att göra något som inte känns hundra. Så mycket av musiken handlar om berättandet och uppträdandet och jag känner att jag måste vara intresserad av mina egna historier. Jag kände att det här hade jag kanske varit intresserad av för två år sedan, det var något jag bara måste beta igenom. De jag har nu … det känns mer som att jag har hunnit ikapp mig själv skrivmässigt.

Den ömsinta gitarren har tystnat

Peter Green. Foto: Ragnhild Haarstad/SvD/TT

Jag minns att jag för några månader sedan till min förvåning upptäckte att Peter Green fortfarande var i livet. Det är han inte längre. Under lördagen meddelade familjen Greens advokater att Peter Green somnat in vid 73 års ålder.

Mannen som med sitt gitarrspel ledde den första, bluesbaserade, inkarnationen av Fleetwood Mac med en ton som stod i skarp kontrast till den betydligt vassare ton som många andra bluesgitarrister på den brittiska bluesscenen hade, inte minst Eric Clapton. Just Clapton kom Green att ersätta i John Mayall’s Bluesbreakers 1966.

Hans tid i Bluesbreakers blev dock kortvarig. Redan året därpå, efter ett album, lämnade han bandet för att starta Fleetwood Mac tillsammans med trummisen Mick Fleetwood och John McVie.

Mest minnesvärt hörs hans ömsinta ton på instrumentala Albatross, men från hans kompositörspenna kom fler klassiker som skrivit in sig blueskanon som Man of the world, The Green Manalishi (and the two prong crown) och Black Magic Woman. Den sistnämnda blev även en stor hit med Santana.

Under tiden med Fleetwood Mac inledde Green ett LSD-missbruk och hans mentala hälsa förvärrades gradvis. 1970 gjorde han sin sista spelning med bandet. I mitten av 70-talet diagnosticerades han med schizofreni och var periodvis inlagd på psykiatriska sjukhus och genomgick elchocksterapi.

1979 gjorde han comeback som musiker, släppte ett soloalbum och gjorde ett gästspel på Fleetwood Macs album Tusk. Han släppte en handfull album under första hälften av 80-talet men hans musikaliska insatser efter det har varit mycket sporadiska och han plågades av mentala problem och dålig ekonomi.

Den gitarr som Peter Green kommit mest att förknippas med är, ”Greeny”, är en Gibson Les Paul av 1959 års modell – en årsmodell som kommit att betraktas som något av elgitarrernas heliga graal – som han köpte i samband med att han lämnade John Mayall’s Bluesbreakers. Den gitarren sålde han senare till Gary Moore, en gitarrist som själv inte hymlade om sina Peter Green-influenser. Idag ägs den av Kirk Hammet, gitarrist i Metallica.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.