Han tog vägen via smilbanden till hjärtat

Foto: Mark Humphrey/AP/TT

Artisten och låtskrivaren John Prine avled på tisdagen som en följd av covid-19. Han blev 73 år gammal.

Det var Magnus Johansson som introducerade mig för John Prine. Vi satt i källaren till hans farmors hus på Hisingen, jag minns inte riktigt men förmodligen drack vi öl och spelade gitarr. Vi brukade göra det, Magnus och jag. Det var 90-tal och det som skulle bli americana hade börjat spira från den mylla Townes Van Zandt och Guy Clarke krattat upp.

Jag hade växt upp med countrymusik i allmänhet och Johnny Cash i synnerhet och hade börjat hitta tillbaka till genren, inte minst med hjälp av cowpunkarna Jason & the Scorchers och alt.country (som det som skulle bli americana kallades på den tiden) som Uncle Tupelo och The Walkabouts.

Hur som helst plockade Magnus fram en platta och sa: du måste höra den här. Namnet på omslaget sade mig inget och bilden såg väl inte sådär jätteinspirerande ut – en man i vår egen ålder med 70-talsfrisyr och kass hållning som satt på en halmbal. Det som strömade ur högtalarna tydde dock på allt annat än slapp hållning.

Illegal smile som öppnade plattan må handla om haschrökning men låtskrivarhantverket är oklanderligt och skvallrar om en glasklar, snarare än av rökverk tillgrumlad, arbetsprocess. Spanish Pipedream följer det lätta anslaget med humor och en formuleringsglädje som smittar. Men det är på det fjärde spåret som han verkligen drabbar med historien om Sam Stone, soldaten som kommer hem från en vända i armén och inser att medaljerna inte är värda så mycket när verkligheten trycker på.

There’s a hole in daddy’s arm where all the money goes
Jesus Christ died for nothing I suppose
Little pitchers have big ears,
Don’t stop to count the years,
Sweet songs never last too long on broken radios.

Den följs upp av den nostalgiskt färgade Paradise – om den lille pojken som vill att hans far ska visa honom sin hemby som han så ofta talar om, en by som dock har skövlats av det stora gruvföretaget. Den har kommit att bli en av mina favoriter att spela när jag plockar fram gitarren.

Skivan, John Prines självbetitlade debutalbum från 1971, visade upp en en enastående låtskrivare. Berättelserna verkar bara flöda ur honom. Inte sällan, som Spanish Pipedream, komiska. Ofta, som Paradise, skenbart enkla och raka men med något som får dem att träffa i hjärtat. Det har för mig blivit en av de där plattorna jag alltid kommer tillbaka till.

Sångerna på den har fått konkurrens av en lång rad från hans penna:  Christmas in prisonSpeed of the sound of loneliness som Nanci Griffith gjorde en fin tolkning av, underbara Iris DeMent-duetten In spite of ourselves – en lätt ekivok skildring av mogen kärlek – och låten med den fantastiska (och oväntat sjungbara) titeln Come Back to Us Barbara Lewis Hare Krishna Beauregard för att bara nämna några personliga favoriter. Det sympatiska tilltalet, den okonstlade formuleringsglädjen och förmågan att ta vägen via smilbanden till hjärtat känns som den röda tråden genom hans konstnärskap.

“Om gud har en favoritlåtskrivare så tror jag att det är John Prine” ska Kris Kristofferson – som en gång i tiden upptäckte John Prine – ha sagt om honom.

Det är 25 år sedan den där eftermiddagen i Magnus källare. Magnus gick bort för 15 år sedan. Till skillnad från honom tog sig John Prine igenom sin cancer. Han gjorde det dessutom två gånger om, först i strupen och sedan i lungorna. Han fortsatte trots det, och trots att behandlingen förändrade hans röst och gjorde den rejält skrovlig, att berätta historier och göra musik och så sent som i februari i år i Sverige.

När han kom hem till USA efter den turnén var han dock sjuk. Han diagnosticerades med covid-19 och igår gick han ur tiden.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Bror Gunnar Jansson och Stevie Nicks.
Läser: Bruce Dickinsons och Prince respektive självbiografier.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.