Årets bästa musikupplevelser

What’s another year?, frågade sig den gamle schlagerräven Johnny Logan en gång i tiden. En hel massa kul, spännande och berörande musikupplevelser, till exempel. Här är min topp 10.

1. Robert Plant & the Sensational Space Shifters.
För framträdandet på Roskildefestivalen den 4 juli.

Det är inte bara den forne Led Zeppelin-sångarens röst som behållit sin elasticitet upp i 70-årsåldern. Så tycks även hans musikaliska öra och nyfikenhet ha gjort. Att hans band dessutom är av yppersta världsklass och får gott om utrymme att skina gör inte saken sämre. Inte bara årets bästa spelning utan en av de bästa jag någonsin sett.

2. Lingua Ignota.
För framträdandet på Plan B den 3 april.

Det är sällan man känner sig känslomässigt utmattad efter en spelning men så var det efter den amerikanska noise/industri-artisten Lingua Ignotas spelning på Norra Gränges. Det var en total katharsis som pendlade mellan brutal industriattack och närmast sakral skönhet. Och mitt i alltihop en artist som driver ut de onda andarna från ett fröhållande fyllt av fysisk och psykisk misshandel.

3. Nadia Tehran.
För albumet Dozakh – all lovers hell och sina framträdanden på Malmöfestivalen och Plan B.

Dozakh – all lovers hell kan ha varit 2019 års mest spännande svenska album. Det är så väl musikaliskt visionärt som textmässigt knivskarpt. Spelningarna på Malmöfestivalen i somras och på Plan B nyligen befäste bilden av inte bara en artist utan en konstnär som förtjänar att höras av många, många fler än de som ännu upptäckt henne. Pop och avantgarde, punk och performancekonst.

4. Aurora.
För albumet A Different Kind of Human (Step 2) och framträdandet på Roskildefestivalen.

Såg du Skavlan igår? frågade kollegan någon gång i mars i år. När jag svarade nekande på den frågan berättade hon entusiastiskt om den norska artisten Aurora som varit med. Namnet var inte bekant för mig men jag kollade upp henne och föll som en sten. Med en uppenbarelse som ett naturväsen precis inkliven från urskogen och en röst och musikaliskt tilltal fylld av rå talang med rötterna i både Björk och Kate Bush var hon både underlig och djupt fascinerande. Albumet A Different Kind of Human (Step 2) som släpptes i somras och hennes spelning på Roskildefestivalen gjorde inte den fascinationen mindre.

5. Lizzo,
För albumet Cuz I love you, singeln Juice och för hennes NPR Tiny Desk Concert på Youtube.

Rösten, charmen och humorn är svåra att motstå. Den kompromisslösa catchigheten i en låt som Juice likaså. Lizzo känns på många sätt som en sjungande istället för rappande Missy Elliott för 20-talet. Egentligen borde hon ha varit högre på den här listan men det stupar på att jag missade hennes spelning i vårt västra grannland. Och efter vad jag hört om den spelningen var det en rejäl miss.

6. Eivør.
För spelningen på Kulturbolaget den 22 mars.

Trodlabundin, trollbunden, heter en av den färöiska sångerskan Eivørs mest kända låtar. Och trollbunden var just vad jag och många med mig blev en marsafton när hon uppträdde på KB. Delvis gör språket i sig att det blir en sagostämning och dels så har hon i sin röst och i melodiken på hennes sånger den där förmågan att svepa in en som lyssnare i sagans dimmor.

7. Majken.
För spelningarna på Plan B och Malmöfestivalen och, senkommet, för debutalbumet Young Believer.

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge, heter det ju. Men när Anna Bergvalls debutalbum väl släpptes i december 2018 visade det med all önskvärd tydlighet att det var värt väntan. Tidlös pop där harpan får sätta tonen, som lyckas med den svåra balansgången att vara vacker utan att bli mesig. Och det med en konstnärlig skärpa i såväl texter som uttryck. Spelningen på Malmöfestivalen var magisk trots ett väder som inte riktigt var med på noterna.

8. Grandmaster Flash.
För spelningen på Moriskan 2 mars.

Hiphoparkitekten Grandmaster Flash uppfann många av de dj-tekniker som skulle bli bärande för hela genren från allra första början. Spelningen på Moriskan var en inspirerad lektion i hiphopens historia och en riktig fest.

9. Fontaines DC.
För debutalbumet Dogrel och spelningen på Roskildefestivalen.

The Falls Mark E Smith må ha gått ur tiden 2018 men hans arv lever vidare. Irländska Fontaines DC tar The Fall, och i viss mån The Smiths, och gifter det samman med Sleaford Mods giftigt urbana lyrik. På scen på Roskildefestivalen tedde sig frontmannen Grian Chatten närmast vilsen mellan låtarna men så fort han fattade mikrofonen var han benhårt fokuserad.

10. Toy Dolls.
För framträdandet på Plan B.

Kombinationen humor och musik är inte alltid [läs: väldigt sällan] lyckad men Olga och hans kumpaner i brittiska punkbandet The Toy Dolls lyckas med den balansgången. Spelningen var premiär för Plan B:s nya stora lokal och det firades in med en spelning som var ren glädje.

Bubblare:

Seinabo Sei på Malmöfestivalen; Jason Ringenberg på Folk å Rock; Dave Alvin och Jimmie Dale Gilmore på Folk å Rock, Nick Caves album Ghosteen, FKA Twigs album Magdalene och Billie Eilishs album When We All Fall Asleep, Where Do We Go?.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Bror Gunnar Jansson och Stevie Nicks.
Läser: Bruce Dickinsons och Prince respektive självbiografier.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.