Det spännande bubblar under ytan

Det börjar dra ihop sig till årets Malmöfestival. Det är knappt tre veckor kvar och nu är hela musikprogrammet spikat och offentliggjort.
När jag ögnar igenom årets musikprogram för festivalen – framförallt för den delen som utspelar sig på den stora scenen på Stortorget – är det inte utan att jag drabbas av en viss känsla av deja vu. Timbuktu och Thåström; Silvana Imam och Sabina Ddumba; Ane Brun och Melissa Horn.

Visst har de givit oss fantastiska upplevelser på Stortorget tidigare; visst har såväl Thåström som Silvana Imam och Sabina Ddumba varit alldeles lysande på de spelningar jag sett med dem denna sommar. Och visst ser jag lika mycket som alla andra fram emot att äntligen få se Wilmer X live igen. Men inte tyder det på en sådär alldeles enorm fantasi när en dryg handfull av festivalens största artistbokningar har spelat här i närtid.

De där stora utländska bokningarna lyser också med sin frånvaro. Det är inget Los Lobos eller Gaslight Anthem på Stora scenen i år, om man säger så. Med det sagt ser jag väldigt mycket fram emot Rokia Traoré från Mali och hennes elektriska blandning av tuaregblues, jazz och pop.

Men. Det är ju kanske inte heller på Stortorget den intressantaste musiken återfinns. I år får den uppskalade Gustavscenen ta över Posthusscenens tidigare roll för de mellanstora akterna. Och här levererar Malmöfestivalen på en högre nivå. Sarah Klang, som slagit igenom med dunder och brak i år, är en spelning som det ska till hot om allvarlig kroppskada för att jag ska missa. Malmörapparen Ozzy känns också som ett namn för framtiden.

Några personliga favoriter finns det också utrymme för: punkbandet Vånna Inget, soulsångerskan Shirin och den musikaliskt äventyrliga Anna von Hausswolff och dito jazzgruppen Goran Kajfes Subtropic Arkestra.

De som, likt undertecknad, har en förkärlek för den brittiska skamusik som utvecklades parallellt med punken bör inte missa att The Selecter och The Beat – två av genrens största band efter giganterna The Specials och Madness – gör gemensam sak.

Rock Stage lär jag nog också leta mig till. Kolla in Hedda hatar och Vet hut på grund av coola bandnamn. För det är ju en av de roligaste grejerna med att vara på festival. Att bara råka snubbla in någonstans och se något man aldrig hört talas om men som låter alldeles fantastiskt.

Ett band ska jag dock inte missa på rockscenen, Steve ’n seagulls. Finnarna har inte bara ett roligt bandnamn utan även oemotståndlig blandning av bluegrass och hårdrock. Blandningen är förvisso långt ifrån ny – Hayseed Dixie lekte med hårdrocksklassiker i hillbillytappning redan vid millenieskiftet – men kolla in deras version av AC/DC:s Thunderstruck på Youtube så förstår ni varför de måste ses.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.