Sju låtar på sju dagar…

Jodå, jag var också en av dem som fick utmaningen på Facebook. Välj ut en låt som betytt något för dig om dagen i sju dagar och skriv om den. Så gjorde jag också. Och som vanligt skrev jag alldeles för långt… i alla fall för ett facebook-inlägg. Tänkte i alla fall återpublicera dem här.

Dag 1: Nirvana – Smells like teen spirit

Det har inte varit helt enkelt att välja ut sju låtar och jag har väl inte helt spikat listan än. Men en sak var självklar: att Teen Spirit skulle vara först ut; för sitt kulturella genomslag, för att den markerade ett brott i tiden och för vad den betydde för många människor, bland annat mig.

Inte för att det är Nirvanas bästa låt. Heart-shaped box är bättre. Det är Lithium, About a girl, All appologies och Pennyroyal tea också. Och ett gäng till.
Men känslan när man första gången såg videon till Teen Spirit på MTV var oslagbar. I slutet av 80-talet började jag lyssna allt mindre på hårdrock och allt mer på punk, goth, postpunk och all annan musik som föll in skivfacken under Independent och Alternative. (Ja, jag var hopplöst pretentiös.) På MTV kunde man mestadels bara ta del av sådan musik i Paul Kings program 120 Minutes.

Smells like teen spirit slog inte bara in dörren för hela alternativmusikscenen (eller scenerna). Den rev väggen. Och det var alldeles uppenbart att den gjorde det från första gången man såg videon. Det där klistriga gitarriffet och en text som är tillräckligt fylld av nonsens för att man ska kunna läsa in lite vad man vill i den.: ”I feel stupid and contagious / Here we are now, entertain us”. Och till det bilderna av svartklädda cheerleaders med röda anarkist-A:n på bröstet som hämtade från en inverterad high school film.

Den vände upp och ned på världen. Ett årtionde dog och ett annat föddes. Det alternativa blev mainstream. Tyvärr ledde det också, därmed, till att det alternativa blev väldigt urvattnat. Grungen som började med fantastiska band som Green RIver (ur spillrorna av vilket Pearl Jam reste sig), Mudhoney, Nirvana och Soundgarden slutade med kassa stadionrockakter i grungekostym som Alice in Chains och Stone Temple Pilots.

Plötsligt var allt alternativt och därmed inget. Och man har inte riktigt kunnat ta ord som independent och alternative i sin mun sedan dess.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.