Bobby Womack har gått ur tiden

Bobby

Foto: TT

Hade egentligen tänkt skriva om Bunny Wailers Sverigebesök men det får bli imorgon. Idag kom nämligen nyheten om Bobby Womacks bortgång. Så här skrev jag när hans senaste album, The bravest man in the universe, kom ut för två år sedan:

När Joe Henry rattade Solomon Burkes comebackplatta, den mästerliga “Don’t give up on me”, gav han den gamle soullegendaren en varm och tidlös musikalisk omgivning.
Blur- och Gorillazsångaren Damon Albarn och XL-bossen Richard Russel gör precis tvärtom med Bobby Womacks första album med eget material sedan 1994.
Womacks själfulla stämma kontrasteras med ett ödsligt piano och sprakande elektroniska maskinrytmer. Resultatet är hänförande. “The bravest man alive” tar Womacks klassiska soul och placerar den mitt i samtiden. Det bådar gott inför sommarens Sverigebesök.

Betygsfemman var självklar, platsen på årsbästalistan likaså. Womack hade varit borta länge och jag kan inte påstå att jag lyssnat ihjäl hans 80-tal. Men musiken han gjorde på 70-talet ligger mig mycket nära hjärtat; kanske framförallt låten Across 110:th street – en av mina favoritlåtar genom alla tider.

Det stämningsladdade introt, den kokande grytan av rytmer som kombinerar svart soul med latinska inslag och så Womacks ödsliga wohoo som leder fram till en gripande berättelse om amerikanskt innerstadsliv i början av 70-talet och om kampen för att ta sig över den där gatan:

I was the third brother of five doing what I had to do to survive
I’m not sayin’ what I did was alright
trying to get out of the ghetto is a day to day fight.

Tilläggas kan att 110:e gatan. den gata som låtens protagonist vill ta sig över är den gata i New York som skiljer Harlem – då en betydligt ruffigare stadsdel än vad det är idag – från de burgna kvarteren på var sin sida av de burgna kvarteren på båda sidor av Central Parks norra del.

Det är naturligtvis imponerande att en artist som var som mest relevant på 70-talet efter 18 års tystnad plötsligt släpper ett av sina allra bästa album som låter så extremt samtida som The Braves man in the Universe gör. Det känns tragiskt att det också skulle bli Womacks sista.

En av de stora – för mig den största – besvikelserna under 2012 års Way out West var utan att tvekan när Bobby Womack ställde in. Samtidigt var det inte mycket att säga om. Det var känt att han led av cancer och att det var illa ställt. Året därpå blev han också diagnosticerad med alzheimer. Han avled på fredagen. Dödorsaken är inte känd men vid sidan om alzheimer, prostata- och tjocktarmscancer led han även av diabetes.

Bobby Womacks karriär och musikaliska gärning sträckte sig över sju decennier och var verksam fram till sin död och höll på med att spela in ett nytt album. Han blev 70 år gammal.


Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Stevie Nicks, Miley Cyrus och Jinjer.
Läser: De levande döda av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv