En riktig talang trots såpan

Skrivbord5Foto: Erik Mårtensson/TT 

Lundabördiga Nicole Sabouné var med i The Voice på TV4. Strunta i det. På hennes debutalbum Must exist finns inget av den själlöst fabrikstillverkade känslan som kännetecknar många av de artister som tar sitt karriärmässiga avstamp i talangsåporna.

must_exist-25958239-frntl
Nicole Sabouné
“Must exist”
(Roxy)
Betyg: 4

Tillsammans med samarbetspartnerna Ola Salo från The Ark och Nicklas Stenemo från The Mo har hon gjort en skiva med både mörker, studsande rytmer och smittande melodier. Framförallt den förstnämndes handlag hörs tydligt. Det är pop som för tankarna till det tidiga 80-talets blandning mellan pop och postpunk.

I en intervju i Skånskan häromdagen pratade 22-åriga Sabouné om husgudar som Patti Smith, PJ Harvey och David Bowie. Själv tycker jag snarare att Toyah är en mer självklar, om än något mer obskyr, referens. Hos henne finner jag samma teatrala anslag, dansanta beats och lite svepande sångstil som då och då spräcker det dova grundläget med gälla utfall.

Jag kan tycka att refrängen på Conquer or suffer låter lite väl mycket som The Arks Clamour for glamour och att gitarrslingan på samma låt är väldigt mycket tidiga Sisters of Mercy men det är randanmärkningar. På det stora hela är “Must exist” en alldeles förtjusande platta som träffar mitt hjärta på precis rätt ställe. Inte minst är singelspåret Win this life en ny favorit, liksom Unseen footage from a forthcoming funeral med sin Joy Division-bas, Siouxsie & the Banshees-gitarrer och sång som ekar av Sisters of Mercy-sångaren Andrew Eldritch. Att titeln på den sistnämnda låter så osannolikt 80-talig att det nästan känns konstigt att ingen kom på den 1982 är en bonus.

* * *

På tal om Toyah. Toyah Willcox har ju blivit lite oförtjänt bortglömd trots att hon fortfarande är aktiv, kan jag tycka. Men på Youtube frodas ju alla gamla hjältar från förr och jag hittar denna pärla: en spelning från Theatre Royal i London 1981 som jag hade (och har, någonstans i en låda på vinden) på VHS-band då det begav sig.

Frisyren (eller peruken, eller mössan – vad man nu vill se det som) har väl inte klarat tidens tand så bra men nog står sig musiken väl, tycker jag, även om det är lite smått överteatralt.

Hon är också skådespelerska och det är väl i den egenskapen hon varit mest aktiv de senaste 25 åren. Jag minns henne speciellt från filmen The ebony tower (1984) som var en filmatisering av John Fowles roman med samma namn. I den delade hon rampljuset med storheter som Sir Laurence Olivier och Greta Scacchi.

Fotnot: för rockkalenderbitare kan nämnas att Toyah är gift med fantomgitarristen Robert Fripp från King Crimson.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.