Foto: Ralph Bretzer

Jag är mycket svag för Malmökvintetten Skilla och deras fint utmejslade, och inte så lite teatrala, popmusik. Och deras senaste album, A storm (Or die records/Stereoflex), är deras bästa hittills. Uttrycket är vässat över hela linjen, från låtskrivande till arrangemang och framförande.

När Nina Christensen kliver fram och tar ut svängarna med sin sång går behagliga rysningar längs ryggraden. Hennes dramatiska utspel har alltid varit något av bandets adelsmärke, tillsammans med lekfullheten och spelglädjen. Med tiden har hon också förfinat sitt framförande och tonat ned tendenserna till överspel. Resultatet är anslående.

Tänk om en klåfingrig storbolagsproducent hade fått sätta tänderna i dem och slipat bort alla ojämnheter, då skulle det ha kunnat hända stora saker – kommersiellt sett. Samtidigt är jag innerligt tacksam för att så inte skett. Den där råheten de har i produktionen släpper igenom spel- och skaparglädjen på ett sätt som går rakt in i hjärtat på mig.