Tyst för fan!

När vi har blivit gamla 
och vårt hår har blivit grått, 
när livet börjar mörkna 
och dagarna har gått, 
när våra kroppar kroknar 
och våra steg blir tunga, 
ska nya röster sjunga, 
ska nya röster sjunga. 

Så skaldar Mikael Wiehe i sin kanske allra finaste sång, Ska nya röster sjunga. Monica Zetterlund sjunger den allra finast (även om producenten förlyssnat sig på Paul Simons Graceland och Peter Gabriels Real world-plattor).

På något sätt känns den som en vettig inledning till vad som ska bli en text om en hyllningsplatta till Ebba GrönInte för att Thåström och company har blivit gamla än, men nog är de lite gråsprängda alltid. Och även om han just nu gör musik på toppen av sin förmåga, både solo och med Sällskapet, så är det ändå så att det är en ny generation som tagit  över och sjunger:

Sångerna om frihet, 
om rättvisa och fred, 
sångerna om folket, 
som aldrig kan slås ner,
sångerna om kärlek, 
som aldrig kan förstummas, 
ska nya röster sjunga, 
ska nya röster sjunga. 

Inte minst känns det som en vettig inledning därför att Ebba Grön och Thåström var bryggan mellan progg och punk, mellan 70-tal och 80-tal. Det är inte en slump att de spelade in Staten och kapitalet (eller Den ena handen vet vad den andra gör som den heter i original med Blå Tåget) eller att Thåström plockar upp Wiehes Keops pyramid på scen. Då var det de som var de nya rösterna att sjunga.

* * *

TystförfanOmslag
Blandade artister
”Tyst för fan – Ekon från Ebba Grön”
(BMG)
Betyg: 3

Jag är svag för hyllningsplattor. Det ska medges att de i princip aldrig hänger ihop som album och ofta är alldeles för hovsamt inställda till originalversionerna. Men när de är som bäst kan de ge nya infallsvinklar på sönderspelade klassiker.

Tyst för fan – Ekon från Ebba Grön (BMG) är det Adam Tensta som tar ut svängarna mest, och bäst kan man tillägga. Tillsammans med unge kollegan Nebay Meles tar han till storsaxen och stöper på snudd på genialt vis om Vad ska du bli i hiphop-tappning. Annan generation. Annan förort. Samma ångest. Det är hyllningsplattetolkning när den är som bäst. Utan överdriven respekt för originalets form men desto mer för dess innehåll.

På “Tyst för fan” finns mer att gilla. Julia Vero hittar en skön elektronisk nervighet i Die Mauer medan norska punkarna Honningbarnas oi-version av Mona Tumbas slim club och Alina Devecerskis adrenalinstinna 800 grader får mig att le lyckligt.

Det kanske är någon finkänslig pop-tolkning för mycket men på det stora hela är Tyst för fan en lyckad hyllningsplatta. Lite oväntade unga namn som Say Lou Lou och Noonie Bao förhöjer känslan av att det är de nya rösterna som sjunger. Men de gamla har inte tystnat ännu. På skivans allra sista spår dyker den för mig obekanta konstellationen Farsta upp med Mental istid.

Bakom bandnamnet döljer sig bland annat en viss Gunnar ”Gurra” Ljungstedt som en gång i tiden var trummis i Ebba Grön. Och även om Mental istid kanske inte är den av bandets låtar som åldrats med mest värdighet så finns det en fin känsla av avslut att Gurra nu får spela in den enda av bandets låtar som han inte spelade på i original.

Betyg: 3

* * *

Bara för det kör vi en Ebba-favorit som inte är med på Tyst för fan.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Stevie Nicks, Miley Cyrus och Jinjer.
Läser: De levande döda av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv