Artpop eller popart?

Lady-Gaga-artpop-1025

One second I’m a kunst
Then suddenly the kunst is me
Pop culture was in art
Now, art’s in pop culture in me

Lady Gaga går ut hårt och inverterar redan i titeln till nya skivan Artpop (Universal) det klassiska popkonstbegreppet, en rörelse med Andy Warhol som mest kända namn. På omslaget skrevar en Gaga-formad skulptur bakom en stor blå kula. Skulpturen är skapad av popkonstnären Jeff Koons (som i början av 90-talet blev världskänd även utanför konstvärlden genom sin skulptur av, och äktenskap med, den italienska porrstjärnan och parlamentsledamoten Illona “Cicciolina” Staller”). Bakgrunden utgörs av sönderklippta fragment av Botticellis renässansmålning Venus födelse och ett foto som jag tror föreställer den antika grekiska skulptören Alexandros från Antiochias Venus de Milo (eller Afrodite från Milo som den väl bör ha hetat innan den romerska eran) .

Lady-Gaga-artpop-1024x1024
Lady Gaga
”Artpop”
(Universal)
Betyg: 4

Någonstans finns det en logik i det. Precis som med Warhol och Koons är det svårt att dra gränserna för var konsten slutar och människan börjar, Det medvetet artificiella krockar med det “äkta”, inte sällan är det svårt att veta vad som är vad. Konst och liv; idé, uttryck och gestaltning möts i ett väl genomtänkt gesamtkunstwerk. Någonstans är det också det som gör Lady Gaga till en sådan intressant artist; liksom sättet att kombinera intressanta tankar med hyperkommersiell danspop.

Rent musikaliskt är Artpop en mer sammanhållen platta än den extremt spretiga Born this way. Visst finns det en musikalisk bredd utöver det vanliga men den fungerar bättre som helhet än föregångaren. Här finns också en hel del starka låtar även om hon inte riktigt når upp till den närmast magiska fingertoppskänslan för hit:en med stort H som var debuten The fame/The fame monster.

Samtidigt blir det hyperkommersiella emellanåt något av ett fängelse för Stefani Germanotta (snarare än karaktären Lady Gaga). Hon är aldrig bättre än när hon släpper loss sin mäktiga och uttrycksfulla röst i full frihet. Så var det med You and IBorn this way och så är det här med den electrorockiga Manicure och, framförallt, med den starka pianoballaden Dope. Den sistnämnda är i mitt tycke skivans finaste stund i konkurrens med den självreflekterande singeln Applause som föregått plattan,

Det sägs att “Artpop” kommer följas av en volym två, där detta är de kommersiella delen och tvåan den experimentella. Det låter väldigt lovande.

Betyg: 4

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Stevie Nicks, Miley Cyrus och Jinjer.
Läser: De levande döda av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv