Anttila bortom elgitarren

Anttila5Foto: Ralph Bretzer

Jag förknippar Kristian Anttila väldigt mycket med hans typiska elgitarrspel; halvvägs mellan ystert sprittande och Matthew Sweet-melodiskt. Det och med hans snygga arrangemang har blivit något av ett signatur-sound. Ta bort det och vad återstår då?

Det var en Anttila i sin allra mest avskalade form som besökte Far i hatten i Malmö Folkets park igår kväll. Ensam med den akustiska gitarren inträngd på en minimal scen i markhöjd. Inne i den lilla intima lokalen var det rejält trångt och jag misstänker att det var många längre bak som inte såg så värst mycket. Lokalen är formad lite som ett ”L”, kring bardisken, med scenen placerad längst upp. Han tog själv in problemet och hyschade ned publiken innan han drog ur sladden, smet in bakom baren och körde en låt helt opluggat medan han rörde sig genom lokalen.

Det finns olika sätt att tackla det här med ”ensam med gitarren”-spelningar och väldigt olika resultat. Det finns artister som förlitar sig på sitt vanliga uttryck och kör på som om allt var som det brukar medan andra låter det formatet genomsyra materialet. Det finns artister som blir stentrista utan sin vanliga inramning och åter andra som blommar ut och kommer mer till sin fulla rätt.

I båda fallen faller kommer Anttila närmare de sistnämnda kategorierna. Jag gillar hans elektriska sound men det här är något annat. Utan den ordinarie inramningen framstår det klarare vilken duktig låtskrivare han är. En låt som Västra Frölunda lever på skiva högt på sin gitarrhook och det är lätt att glömma av hur bra låten faktiskt är.

Kristian Anttila säger att han är sjuk och beklagar att han inte låter som han borde på rösten. Själv tyckte jag att han lät alldeles utmärkt om än kanske lite mer nedtonad än vad jag vant mig vid att höra honom men inte så att det stör.

Ta bort elgitarren och arrangemangen och vad återstår då? Tja, en begåvad sångare och låtskrivare med en sympatisk framtoning på scen som kontrasterar hans ibland närmast lite tourettes-artade textinfall. Det är svårt att inte göra liknelsen med en lite taggigare Håkan Hellström. Någonstans känns det som att de kommer från samma plats, inte bara geografiskt utan även musikaliskt.
Anttila4

Anttila2

Anttila1

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Stevie Nicks, Miley Cyrus och Jinjer.
Läser: De levande döda av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv