En musikalisk resa

Anna CalviFoto: Armando Franca/AP/Scanpix 

En naken, dramatisk men samtidigt nedtonad röst till nervigt komp för tankarna till ett Suicide med gitarr i stället för synt. Stämningen byggs upp och man väntar på explosionen. Den kommer men förvandlas på någon sekund till ett närmast pastoralt symfoniskt parti, om än med en olycksbådande orgel i bakgrunden.

Calvi 1
Anna Calvi
”One breath”
(Domino/Playground)
Betyg: 4

Att lyssna på den engelska sångerskan, låtskriverskan och gitarristen Anna Calvis andra album, , är som åt att åka på en resa. Hon kastar sig mellan genrer; Jon Spencer Blues Explosion-utbrott förenas med finstämd finsmakarpop och orkestrala inslag, inte sällan i samma låt. Allt levererat med intensitet, lidelse och pondus som binder ihop det till något som trots allt håller samman.

Det finns, i positiv bemärkelse, en råhet över sättet Calvi hanterar sin röst och gitarr som kontrasterar fint med de omsorgsfullt utarbetade arrangemangen och skapar en känsla av något som bara måste ut. Det är tydliga in- och utandningar och stort dramatiskt utspel. Närhet och distans. Avskalat och pompöst. Ändå blir jag inte sjösjuk. Bara imponerad.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Stevie Nicks, Miley Cyrus och Jinjer.
Läser: De levande döda av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv