Pogues gitarrist är död

The Pogues har tillhört mina absoluta favoritband ända sedan jag första gången hörde Fairytale of New York på radio, jag tror det var strax innan jul 1987. Den låten startade mitt intresse för irländsk och brittisk folkmusik i allmänhet och folkpunk i synnerhet. Albumet som innehöll låten, If I should fall from grace with godfick jag i present av min farmor sommaren efter.

Visst är det sångaren, poeten och huvudsaklige låtskrivaren Shane MacGowan som bär största ansvaret för gruppens framgångar men det fanns många fler som satte tydliga avtryck i bandet, inte minst gitarristen Philip Chevron som bland annat satte sitt namn under Thousands are sailing, en sång om de irländare som flydde svälten på den gröna ön för ett nytt, men inte alltid bättre, liv på den andra sidan Atlanten. Det är en låt som i mångt och mycket sätter fingret på den allvarligare delen av bandets musikaliska själ. Och den irländska folksjälen, kan man tillägga. Thousands are sailing är sedan länge upptagen i den kanon av sånger som utgör det traditionella irländska musikarvet.

The island it is silent now 
But the ghosts still haunt the waves 
And the torch lights up a famished man 
Who fortune could not save 

Philip Chevron var en av Irlands första punkare och grundade det första punkbandet på ön, Radiators from space, 1976. Deras andra och sista (före återföreningen på 00-talet) album, Ghostown, omnämns av The Irish Times som en av alla tiders bästa irländska skivor och ”a massively important cultural artefact”. Han kom med  i The Pogues lagom till deras andra, och kanske mest klassiska platta, Rum, sodomy & the lashfrån 1985.

Att det skulle komma ett dödsbud från Pogueshållet var väl kanske inte allt för oväntat med tanke på hur svårt märkt av sitt flera decennier långa missbruk MacGowan tedde sig på Way out west 2007 men när dödsbudet nu kommer är det inte han som gått ur tiden utan Philip Chevron som förlorade slaget mot cancern. Chevron opererades för tumörer i huvud och hals för sex år sedan och friskförklarades förra året. Men cancern kom tillbaka i augusti 2012 och bedömdes som oopererbar. I går morse dog Chevron. Han blev 56 år gammal.

Did the old songs taunt or cheer you 
And did they still make you cry 
Did you count the months and years 
Or did your teardrops quickly dry 

Ah, no, says he, ’twas not to be 
On a coffin ship I came here 
And I never even got so far 
That they could change my name 

* * *

Jag kommer aldrig att glömma den 17 november 1989. Det var första gången jag såg The Pogues som då uppträdde på Lisebergshallen i Göteborg. En magisk spelning som jag minns som en av de bästa spelningar jag sett över huvud taget. Låt vara att jag kan vara lite nostalgiskt färgad här, jag var trots allt bara 18 år gammal och hade inte riktigt samma musikaliska referensramar som jag har idag. Väldigt, väldigt bra var det i alla fall.

Hur som helst minns jag också det märkliga förbandet Sexy Bongos. Eller minnet är ganska grötigt av dem, mest beroende på att det var en rätt grötig spelning de gjorde. Hur som helst tyckte jag mig känna igen medemmarna i bandet oväntat väl för ett band jag aldrig hört talas om. När jag nu, 24 år senare, lyssnar på boxen Just look them in the eye and say Poghuemahone!! och samtidigt läser Philip Chevrons liner notes får jag förklaringen;

”Andrew, Darryl, Jem, James and myself formed our own support band – “Sexy Bongo” – for just one show in Sweden. We wrote all the material at the soundcheck and performed it that evening, never to be repeated”. 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Stevie Nicks, Miley Cyrus och Jinjer.
Läser: De levande döda av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv