En väldoftande svinstia

IMG_20130930_145711-001

En gång i tidens gryning – det vill säga på 90-talet – fanns det i tidningen Close-Up en stående krönika med titeln Sörlings Svinstia där Sörling själv, med Mikael i förnamn, recenserade i princip alla svenska punkdemos som folk skickade till honom på kassettband. Det är naturligtvis honom ni ser med Doctor Martinsen på skrivbordet och gristryne ovan.

90-talet. Britpop, trip-hop och madchester. Rave, nu-metal och eurodisco. Och så punkrocken då. Nirvana och de andra grungebanden sparkade igång en revival utifrån och här på hemmaplan hade vi den andra vågen av svensk punk. Dia Psalma, Charta 77, Coca Carola och De Lykliga Kompisarna nåde sitt zenit. Sedan kom hardcore och skatepunk. Refused och Millencolin.

Men under de stora namnen som fick göra riktiga skivor och åkte på turnéer växte en snårskog av band vars musik spreds kassettband och luktade bränd bakelit, avslagen folköl och svett. Så här 20 år senare kan jag nästan känna den där replokalsdoften i näsborrarna. Det är doften av drömmar, framtidstro och en önskan att sparka hål i småstadstristessen.

IMG_20130930_145711Nu har Sörling, efter en crowdfunding-kampanj, samlat ihop det bästa av de där banden han skrev om i sin krönika mellan 1992 och 2003. 44 låtar med lika många band på en vinyldubbel – eller på Spotify. Från trallpunk till stenhård hc; från skämt till allvar; från Trelleborg i söder till Gällivare i norr. På några ställen dyker bekantingar upp. Heffa Klump skulle byta namn till Randy, Jet Black Gasoline hade kopplingar till Raped Teenagers och i Laholmsbandet med det obetalbara namnet Svintask återfinns medlemmar som numera spelar i Malmöbandet Bäddat för trubbel.

Annars är det mesta för mig helt okänt. Ändå ryms här en stor spännvidd i (brist på) professionalitet, Från Total Assbreakers med sin enda demo och ett totalt antal gjorda spelningar som slutar på 0 till Umeåbandet DS-13 som turnerat i både Europa, Japan och USA. Banden, med ett undantag, presenterar sig själva på konvolutet och berättar vad det blev av dem efteråt.

Det är naturligtvis en kulturgärning av sällan skådade mått. En hel generation av underjordisk svensk punkmusik, i praktiken hela den andra punkgenerationens undervegetation, räddad från glömskan. Allt är inte jättebra men även i sina sämsta stunder andas den en entusiasm, en kreativitet och ett gör det själv-tänkande som mer polerad musik bara kan drömma om.

Och det är inte alltid det bästa som engagerar mest. Jag kommer på mig själv med att på jobbet skråla med (högt) i Wildcat Strikes oi!-punkiga redskin-dänga Save your whiskey  for the boot boysen låt som, med sin refrängmelodi uppenbart stulen från The battle hymn of the republic, visar att det tydligen lyssnades en hel del på Dropkick Murphys i Linköping runt 2001. Originellt? Nej. Bra? Njo. Skoj? Solklart!

* * *

Fotnot: Skånska band som finns med på Sörlings Svinstia: KKPA från Trelleborg, Amok och Kontrovers från Lund, Grudge från Klippan och The Quilpish från Kristianstad.

Mikael Sörling, som numera är bosatt i Malmö återfinns på bloggen Turist i tillvaron.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.