WOW En grande finale

Alicia3Foto: Ralph Bretzer

Way out west började med besvikelse och slutade på bästa tänkbara sätt, med en grande finale som heter duga. Den sista spelningen på stora scenen i Slottsskogen var också den bästa jag sett på årets festival.

Alicia Keys inleder och avslutar med New York-hyllningen Empire State of Mind. Det handlar inte om brist på bra låtar, sådana har hon i överflöd, utan om dramaturgi. Hela föreställningen är genomkorreograferad och visar upp en provkarta på hela den stolta underhållningstraditionen. Det är snygga dansnummer, ett riktigt bra band och en känsla för det visuella som genomsyrar allt som händer på scenen. Allt är genomtänkt, från rörelserna på scen till stukningen på hatten som hon bär under spelningens inledning.

Alicia2-2Klarast lyser Keys naturligtvis själv. Hon visar upp mer strålglans på de sekunder som hon inleder långt bak på scenen med ryggen vänd mot publiken än vad de flesta andra artister bara kan drömma om att visa upp på en hel spelning. Hon låser inte fast sig bakom flygeln – inte alltid det mest sceniska av instrument – utan äger hela scenen med en självklar pondus.

Alicia Keys är en ekvilibristisk sångerska och lika duktig på piano. Ända genomsyras hennes musik av synnerligen god smak. Hon flashar inte med sina avsevärda talanger men är inte rädd för att använda dem när låtarna så kräver. Och vilka låtar hon har. genombrottshiten Fallin’, A woman’s worth,
nämnda Empire State of Mind och titelspåret från senaste plattan, Girl on fire , som trummas igång av Alicia Keys själv är bara några av många, många höjdpunkter.

Trots att showen är så genomkorreograferad och att inte en ton sätts fel blir det inte livlöst och stelt. För det visar hon upp allt för mycket sång- och scenglädje och jag går därifrån med en varm känsla i kroppen. Om man ska anmärka på något så är det möjligtvis på ett lite onödigt mellanaktsnummer där körtjejen och -killen sjöng duett med varandra och att hon inte körde Not even the king och Superwoman, två av mina personliga favoriter.

Jag håller den här spelningen för ett av mina riktigt stora Way out West-minnen, uppe där med Erykah Badus spelning premiäråret och M.I.A. 2010.

Alicia5

Alicia6

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.