WOW Pop i butik

TBT1

Foto: Ralph Bretzer

Ett av Way out west-festivalens nya grepp för året, vid sidan av film och chippade armband, är dagtidsspelningar i en centralt belägen klädbutik. Jag startar festivalens finaldag med att kolla in Taken by trees där.

Butiken är belägen i vad som långt in på 90-talet var Göteborgs äldsta biograf, Victoria, så det finns ett kulturellt arv att förvalta och butiken visar sig fungera överraskande väl som klubblokal även om ljussättningen – eller frånvaron av den – lämnar en del övrigt att önska. Det höga taket och det voluminösa rummet skaparen mäktig akustik. Lokalen är om inte helt full så i alla fall bra nära kapaciten på 500 personer. Enligt en vakt jag pratar med är det mest hittills bland butiksspelningarna.

Jag har gillat Taken by trees musik ända sedan Victoria Bergsman lämnade The Concretes och startade eget. Sedan dess har hon befunnit sig på en musikalisk resa där varje skiva är en ny enhet med influenser från Pakistan på andra plattan och Hawaii på den senaste. Det är det senase som vi hör mest av idag. Gitarren växlar mellan glatt sprittande och vackert skimrande medan Bergsmans röst svävar ovanpå de tajta beatsen. Hon berättar att det är första spelningen med nya konstellationen men det är inget som jag märker av.

En skön och lagom lågmäld start på dagen.

* * *

Gårdagens fina väder är som bortblåst. När jag kliver in på festivalområdet i Slottsskogen duggar det lätt. På scen har Phosphorescent, eller Matthew Houck som han egentligen heter, precis börjat spela och musiken fångar in mig och tvingar mig att stanna upp. Det är något med hans själfulla indierock med inslag av skäggrock och americana som går rakt in i hjärtat på mig. Han backas dessutom av ett riktigt vasst band.

När duggregnet övergår i skyfall börjar jag dock dra mig mot presscentret men musiken vill liksom inte släppa taget och jag vänder om. Och lagom till finalen med en lång och majestätisk Los Angeles upphör regnet och det spricker upp lite grann. Man kan till och med se en smula av himlen i sprickorna.

Det är något av tjusningen med att gå på festival: att upptäcka artister som man aldrig lyssnat på tidigare och bara bli bortblåst av låtar som är helt nya för en.

* * *

När jag skriver det här öser regnet ned igen. På stora scenen spelar Dungen och jag hade gärna legat i gräset med solen i ansiktet och lyssnat på deras psykedelia men i det här vädret? Nej det får bli bebop-legendaren John Coltranes son Ravi Coltrane som uppträder i tältet istället…

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.