Musik vid havet

Visfest i Steninge 13 07 25Foto: Ralph Bretzer

En centralasiatiskt klingande gitarrslinga möter en röst med en distinkt klang av svensk folkton. På Sanna Hogmans debutplatta Buss 18 till dig som kom i maj är Tänk när man är död med sin österländskt filosoferande text och sitt musikaliska kulturmöte ett av de starkaste spåren. När jag på torsdagskvällen ser henne på scen står den, tillsammans med Till en vän med sina latinska klanger, ut lika starkt. Orient och occident, visa och svensk folkmusik. Till det en smula pop.

Hennes mellansnack är sympatiska och ger de välskrivna texterna bakgrund. Hon pratar fort och snubblar nästan på orden men så fort hon börjar sjunga får hon en helt annan pondus. Rösten är klar och ren utan att för den skull sakna krydda. Det är svårt att inte charmas.

På min odyssé längs västkustens musikaliska sommartraditioner – Sommarmelad, konserter i Trädgårdsföreningen och på Liseberg i Göteborg och spelningar i trädgärden utanför Stålboms konditori i Falkenberg – har jag nu nått den nordligaste ändan av Halmstads kommun och den årliga visfesten i Steninge.

Festen startades i samarbete med den i Steninge bosatte trubaduren Alf Hambe samma sommar som jag själv kom till världen ett par mil längre norrut. Det var för 42 år sedan och idag är det den näst äldsta visfestivalen i landet. Sex akter som inte annonserats i förväg intar scenen var och en av de tre kvällarna. Just i år utgör Sanna Hogman ett undantag till ”inte annonserad i förväg”-regeln eftersom hon var intervjuad i lokaltidningen tidigare i veckan.

Sanna Hogman
Sanna Hogman

Det är just Hogmans spelning som är anledningen till min närvaro på torsdagskvällen men redan när jag kommer fram inser jag att själva platsen och arrangemanget som sådant är lika goda anledningar att göra ett besök på visfesten. Utanför Steningegården är ett blått cirkustält uppslaget och folk i alla åldrar strömmar till. Gården är belägen i en slänt som lutar ned mot stranden där solen just dalar ned mot Kattegatt. Därinne i tältet värms upp med svensk folkmusik. I halvtidspausen där de som köpt matbiljetter utspisas i tältet kommer picknickfiltarna bredas ut här.

Så drar det hela igång. Det är tolkningar av Taube, Bellman, Vysotskijoch den finske os-guldmedaljören i spjutkastning och tillika tangosångaren Tapio Rautavaara. En medelålders man, vid namn Stanley Samuelsson, med milda ögon och ännu mildare stämma sjunger, vad jag misstänker är, naturlyriska sånger på färöiska till eget och blixtrande snyggt plockat gitarrkomp och en kvinna, Maria Pihl, levandegör en svensk bruksort på 1800-talet – orten är Jonsered utanför Göteborg men har en allmängiltighet som gör att det kunnat vara vilken svensk bruksort som helst – i en tematiskt upplagd spelning.

IMG_5296
Sofie Livebrant

Sanna Hogman står för det ena av kvällens två stora utropstecken vid sidan av själva tillställningen som sådan. För det andra står Sofie Livebrant som kommer direkt från en spelning på Hedmanska gården i Malmö kvällen innan. Livebrant är nog mest känd för en bredare publik för att ha spelat med och skrivit musik till Sofia Karlsson, bland annat på hennes hyllade och grammisbelönade Dan Andersson-platta. Hennes senaste skiva i eget namn är även den en samling tolkningar, denna gång av den amerikanska poetissan Emily Dickinson.

Skivan Emily & I kom förra året och ligger, likt Hogmans debutalbum, i visans utmarker. Snarare anknyter den till amerikanska folk- och rotmusikaliska traditioner vilket klär Dickinsons lyrik väl, både kulturellt sett och till det textmässiga innehållet. På scen lättar hon upp det lite tunga hos texterna med en rejäl portion humor och lätthet i anslaget utan att tappa nerven.

Samspelet med hennes båda lysande multiinstrumentalister till kompmusiker, Olle Linder och Hal Parfitt-Murray, lyfter spelningen ännu mer. Inte minst imponerar Linder med ekvilibristiskt spel på tamburin. Alla som ens funderar på att skaka en sådan lite halvt om halvt i takt på scen borde lyssna på honom visa hur en tamburin kan låta.

Vad mig anbelangar hade hon gärna fått fortsätta till gryningen.

Cut 3 2-002

 Olle Linder, Sofie Livebrant och Hal Parfitt-Murray.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.