Musik i skymningslandet


banner

Öresundståget rullar in på spår fyra på Malmö Central. Jag slår av datorn och pluggar lurarna i telefonen. Klickar fram rätt platta och trycker på play. Ett statiskt brus fyller lurarna. Samtidigt som jag kliver ned på plattformen under jorden börjar basen pumpa. Folkmassan viker av mot rulltrappan som leder upp.

Av en ingivelse viker jag av åt motsatt håll. Går längs den tomma delen av plattformen, mot ett rullband jag inte är riktigt säker på vart det leder. En distad, ödslig, cello och en nedtonad trummaskin gör basen och bruset sällskap. Men det är inte längre i lurarna. Ljudvågorna har trängt in i medvetandet och blivit till en del av verkligheten.

Min blick är halv sänkt. Jag ser på rullbandet framför mig och i periferin ser jag några gula jackor som åker nedåt medan jag är på väg upp. Jag förväntar mig att komma ut någonstans men finner mig i en ny tunnel. Tom. Övergiven. Nästan ny. Väldigt ren och oskadd för en offentlig plats i en stor stad.

15797802-origpic-a63923Samtidigt börjar en mansröst humma en vaggsångsliknande melodi. En trappa så är jag uppe på ytan igen. Anna Lindhs plats. Det är tomt. Övergivet. En tilltagande känsla av overklighet drabbar mig. Överallt spår av mänsklig verksamhet, av modernitet, men trots alla ljusen, allt glas och all betong syns inte en människa till.

Musiken transformerar verkligheten. Jag är inte längre i Malmö utan i ett annat medvetandetillstånd, i ett skymningsland. Det är Sällskapets nya album Nowy Port (Razzia) som jag lyssnar på. Thåström och Osslers gemensamma projekt tar inga hänsyn. Hos dem finns ingen Fan fan fan eller Karenina; ingen säljande ballad som ger radiospelningar och höjer skivförsäljningen. De är pretentiösa och kompromisslösa och skäms inte för det.

Titelspåret hade, med sången högre mixad, kunnat vara med på senaste Thåström-plattan medan annat, som den inledande Flodvaktaren, rör sig i mer ambient miljö. Där målar de med ljud och skapar bilder.

Nowy Port är en stadsdel i Gdansk och det vilar en distinkt känsla av Östeuropa kring tiden för murens fall över Sällskapets andra album. Krypande skräck, en dröm i förfall, en värld på kanten till avgrunden. Jag får bilder i mitt huvud av övergivna industrilandskap, uppbruten betong och rostad metall. Kontrasten är stark mot den allra modernaste och mest nybyggda delen av Malmö som jag kliver upp i. Men det spelar ingen roll. Musiken har redan tagit över verkligheten.

Betyg: 5

* * *

Fotnot: Poeten Bruno K Öijer dyker upp på ett av spåren. Det är naturligtvis kul för en gammal Imperiet-fan. Han gästade ju som bekant Thåström och company på Imperiets album Synd från 1986.

Av någon anledning vill inte bloggverktyget att jag ska bädda in videoklippet som skulle vara till det här inlägget, låten Såg dom komma. Därför länkar jag den här istället.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.