Två tredjedelar av Green Days trilogi

En oktoberkväll 1994. Det är punkspelning på Lisebergshallen med SNFU, Green Day och Bad Religion. De förstnämnda två banden är uppkomlingarna, ungtupparna där Green Day precis fått sitt stora genombrott med cd:n Dookie och singelhittarna Basket Case och When I Come around. Kvällen huvudakt, Bad Religion, däremot är de äldre statsmännen i genren, en bra bit in på sitt andra decennium som band och som precis snubblat på ett lite oväntat kommersiellt genombrott med plattan Stranger than fiction.

Jag var där i första hand för Bad Religion men minns att Green Day var ett riktigt kul liveband. Ända var det inte så mycket som skulle skvallra om vad som komma skulle – de var mer en rolig bagatell. Rockoperor och utsålda jättearenor låg långt i framtiden. Idag är detta historia. De är förvisso samma band och med sitt signatursound i behåll men efter American Idiot har insatserna höjts radikalt. Att bara släppa en ”vanlig” platta skulle nästan kännas lite futtigt.

När de åldrande punkslynglarna  började spela in låtar till uppföljaren till 2009 års 21st century breakdown fick de flow. Resultatet är en trilogi av album som släpps under en period av fem månader. De första två delarna är redan här.

Först ut är ¡Uno!, en platta där bandet lämnar rockoperaambitionerna för en rakare punk- och powerpop som för tankarna till deras 90-tal. Och det låtar inte alls oävet. Låtarna är bra och de får till den där rätta snärten. ¡Uno! är kanske inte en uppenbarelse på det sättet som när de återuppfann sig själva med American Idiot men väl ett tecken på att bandet fortfarande vid 25 års ålder är i god form och med hungern i behåll.

Själva beskriver Green Day del två, ¡Dos!, av den planerade trilogin, som mer garagerock än första delen. Och det kan de väl ha rätt i men de har inte för den sakens skull tappat bort den där patenterade Green Day-snärtigheten. Låtmaterialet är över lag av god kvalitet. Starkast, bland flera riktigt starka nummer, är Amy med sin finstämnda hyllning till Amy Winehouse.

Efter rockoperorna är de skönt Green Day nu skruvar ned pretentionerna – om man nu kan säga det om ett band som släpper en albumtrilogi. Tredje delen, ¡Trè!, släpps i mitten av december. Ursprungligen var det tänkt att den skulle släppas i januari men utgivningen blev tidigarelagd i samband med att bandet ställde in alla spelningar för att sångaren Bille Joe Armstrong skrivit in sig på rehab.

Betyg:

Uno!: 3
Dos!: 4

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.