Doktor Ozzy?

För många herran år sedan (20 närmare bestämt) var jag på Bokmässan i Göteborg och lyssnade på den då nyblivne Nobelpristagaren Derek Walcott som samtalade med Joseph Brodsky. Den sistnämnde av dem, en rysk-amerikansk poet som hade tagit emot Nobelpriset fem år tidigare, visade sig vara en surgubbe av sällan skådade mått. Jag vill minnas att han ansåg att det gavs ut så mycket skräplitteratur att man, både för att spara träd och tid, borde dra in på all ny bokutgivning och bara trycka nyutgåvor av bibeln och Dantes ”Den gudomliga komedin”.

Jag utgick från att han skämtade. Å andra sidan seglade en bok förbi redaktionen som fick mig att undra om han ändå inte hade en poäng i att det ges ut en hel del böcker som aldrig borde sett dagens ljus. Det finns ju en uppsjö av mer eller mindre usla självhjälpsböcker och inspirationslitteratur och jag lovar, inte en enda av dem skulle jag få för mig att läsa. Men här hade vi en bok med hälsoråd från ingen mindre än Ozzy Osbourne – Doktor Ozzy, Råd från rockens överlevare nummer ett (Norstedts). Lite (motvilligt) nyfiken blir man ju…

Har ni sett The Osbournes? I så fall är ju frågan till att börja med huruvida han lever eller inte. I andra hand kan man undra om man verkligen ska ta hälsoråd från någon som ägnat de senaste 45 åren åt att systematiskt försöka ta livet av sig. Det verkar ju lite som att ta råd om backhoppning från Eddie the Eagle eller lära sig sjunga av Peter Stormare (eller av undertecknad för den delen). Nåja, nyfikenheten var väckt och jag började läsa ute i solskenet på gården.

Ärligt talat: jag önskar att jag hade låtit bli. Tydligen har han en kolumn i någon engelsk dagstidning där han tydligen svarar på läsarnas  frågor om hälsa och den ligger till bas för boken. Svaren är på husmorsnivå och humorn ungefär så fantasilös den kan bli. Han koketterar med sitt forna missbruk samtidigt som råden är så beskäftiga att man undrar om de inte egentligen kommer från någon gammal faster. 65 sidor in slår jag igen boken och lovar att aldrig återkomma till Doktor Ozzys mottagning.

Nej. Oavsett hur stor fan du är av ”The Prince of fucking darkness”, som han kallar sig i ett avsnitt av Osbournes; skit i den här boken. Lägg i stället ned pengarna du skulle betalt för den och tiden du skulle lagt ned på att läsa den på att leta upp begagnade ex av de gamla Black Sabbath-plattorna och tidiga soloskivorna om du inte redan har dem. Och framför allt: missa inte den briljanta liveplattan ”Tribute”.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.