Tråkig, tråkigare, polarprisjuryn

Så har polarprisjuryn gjort det igen. Delat ut en hel hög pengar till en farbror som har så han klarar sig och all den uppskattning man kan tänka sig.

Det här är inte ett påhopp på Paul Simon. Han är en av de bästa låtskrivare som går på den här jorden och han har gjort några av de bästa låtar som skrivits. Homeward bound, The Boxer, Sounds of silence, Diamonds on the soles of her shoes, 50 ways to leave your lover. Egentligen behöver man inte säga mer än så för att rättfärdiga alla hedersbetygelser som tänkas kan till honom.

Men för i h*&%¤#e!

Kan ni vara tråkigare?

Nu har juryn snart delat ut pris till alla sina idoler från uppväxtåren. Paul McCartney, Dylan, Elton John, Springsteen, Pink Floyd, Led Zeppelin, Peter Gabriel.

Jag fattar att ni vill bli ett musikens Nobelpris. Fatta då detta: anledningen till att så många fnyser ”vem tusan är det” när priset delas ut är också en stor anledning till dess internationella renomé. Man blir inte ett stort och respekterat pris genom att dela ut hedersbetygelser till artister/författare som hela världen redan känner till och uppskattar. Tänk om Svenska Akademien hade delat ut priser som ni gör? Då hade priset gått till Stephen King och PD James. Förvisso duktiga skriftställare, men knappast författare som idag för litteraturen framåt.

En miljon i fickan på en Paul Simon  eller en Paul McCartney betyder ingenting på det stora hela. Men en miljon – och den uppmärksamhet som följer med ett stort pris – till en en artist som idag ligger i framkanten men inte har nått den breda publikens öron skulle göra en värld av skillnad.

Jag ska inte trötta er med att, i år igen, sätta ihop en lista med förslag på tänkbara och mer spännande pristagare. Det mesta är faktiskt mer spännande i den här aspekten än 60- och 70-talens dinosaurier.

Detta sagt med den allra största respekt för de flesta av de som faktiskt fått popmusikdelen av priset.

* * *

Eller, vänta lite! Innan ni tar mitt råd och börjar dela ut priset till musik som är här och nu så måsta Kraftwerk få det.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.