Hjältar, de går upp, hjältar de går ner
Hjältar hänger upproret på väggen
Och det hänger där i radhusens misär
Och bleknar när de rakar av sig skäggen

Sådär sjöng Stefan Sundström en gång i tiden på sin debutskiva En bärs med Nefertiti. Raderna dyker upp i skallen när jag ser en reklamfilmsreboot på en gammal favoritrulle där filmens huvudrollsinnehavare upprepar sin roll.

1985 kom filmen Ferris Bueller’s day off – eller Fira med Ferris som den fika heta i Sverige med den tidens smak för råtöntiga titelöversättningar – och visst var Ferris Bueller något av en hjälte. Den lite nördiga snubben som skolkar en dag och ser till att varenda sekund av den räknas. En dag levd som om det vore den sista i livet. Ett uppror i det lilla kan tyckas men det hittade hem i mitt 14-åriga hjärta.

När filmen kom ut var Matthew Brodderick 24 år gammal (och därmed liksom alla andra som var med i filmen egentligen brutalt överåriga för sina roller som high school-kids). I år ska han fylla 50 och uppenbarligen rullar inte karriären på riktigt så bra som han skulle vilja eftersom han känner att han behöver vara med i den här reklamfilmen.

På något sätt känns den väldigt, väldigt sorglig. Och med två minuter och 25 sekunder känns den också oerhört mycket längre än filmen den bygger på, dess 103 minuter till trots.

Jag låter bli att bädda in den och lägger in trailern för filmen istället.

Observera en väldigt ung Alan Ruck (Stuart i Spin City) och Jennifer Grey ett par år innan hon blev Baby i Dirty Dancing.