Grattis, Emmylou!

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=UQnDqE7cdxI]

Idag fyller Emmylou Harris 64 år. Ett år kvar till folkpensionen med andra ord och åren brukar märka vokalisters stämband svårt. Men åren drabbar inte Emmylou Harris som de drabbar oss vanliga dödliga. Som ett fint vin blir hon bara bättre och bättre. Jag har svårt att komma på någon enda sångerska som är bättre än henne.

Inte minst gäller det hennes fantastiska förmåga som duettpartner. När hon delade mikrofon med Gram Parsons uppstod en särskild sorts magi. Jag tror inte att någon som har hört dem göra duett på Boudleaux Bryants Love hurts (ursprungligen framförd av Everly Brothers) eller Parsons Return of the grievous angel kan glömma hur perfekt deras röster glider samman.

Å andra sidan sätter hennes perfekta tonträff stora krav på duettpartnern. Desire är min favoritplatta med Bob Dylan men stundtals gör det nästan ont att höra Dylan missa tonerna när man ständigt har Emmylou Harris körsång som rättesnöre för var han borde vara någonstans i tonhöjd.

* * *

Om cirka tre veckor släpper Emmylou Harris nytt. Plattan Hard bargain släpps 26 april. Ett första smakprov kan man ladda ned gratis här. Och här kan man lyssna på en alldeles ny (1 april) BBC-intervju med henne.

Från början var ju Emmylou Harris i första hand en första klassens uttolkare av andras låtar. Med notabelt undantag för fina Boulder to Birmingham bestod hennes 70-, 80- och 90-talsplattor just av covers. Det senaste decenniet har allt fler låtar strömmat från hennes egen penna och det med gott resultat. Hard bargain är inget undantag. Nio spår av totalt elva bär hennes signatur.

* * *

Det finns en gullig historia om Emmylou Harris från den tiden hon gick på highschool och närde folksångerskedrömmar. Hon var en populär tjej på skolan, sägs det. I ett brev till sin idol, den tidens store amerikanske folksångare – Pete Seeger, skrev hon om sina drömmar men att hon var rädd att hon inte fått lida tillräckligt mycket för att kunna bli en bra folksångerska. Seeger, mannen bakom klassiker som Where have all the flowers gone och Turn! Turn! Turn!, svarade: Var lugn! Du kommer att få lida.

Jag är inte säker på att hon blev lugnad av det.

* * *

Det brukar ju sägas att Bruce Springsteens band E-Street Band är – eller i alla fall var – världens bästa kompband. Sådana utsagor kan ju alltid diskuteras. Booker T & the MG:s (bland annat husband i Stax-studion) vill säkert vara med i den tävlingen. Dessutom borde den fantastiska powertrio som backat Emmylou Harris de senaste femton årens turnéer vara med.

Buddy Miller på gitarr, Brady Blade på trummor och Tony Hall på bas besitter en förmåga att ta avstamp i country och blues och skapa något helt nytt och spännande från de genrernas vanligtvis hårt mallade form som är djupt beundransvärt.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=2bDKR4XFOiA] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=AG7CQ0YugFc]

* * *

Läser för övrigt att Snoop Doggy Dogg och Charlie Sheen slår sina påsar ihop och spelar in en låt tillsammans. Det passar ju bra. Två seriefigurer – en låt.

* * *

Eleganten från vidderna – bra dokumenär om ett tragiskt levnadsöde. Tillsammans med Lykke Li i Skavlan var det största behållningen av fredagens tv-kväll. Se inlägg nedan…

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.