Countryrockens Picasso…

…är mitt uppe i firandet av 25 år som skivartist. Okej, jag vet att det egentligen var förra året det var 25 år sedan Howe Gelb och hans Giant Sand (eller Giant Sandworms som de hette då släppte sitt första album men just nu är de mitt inne i ett rätt fett återsläpp av de 40 album som Howe Gelb – för övrigt Malmöaktuell i veckan – gjort, dels som soloartist och dels som frontman i Giant Sand. Det tycker jag är värt att uppmärksamma.

Aldrig hört talas om, hör jag någon säga? Tja, rytmsektionen som utgjorde bandets ryggrad under mer än ett decennium (bland annat på låten ovan) skulle komma att gå vidare till större kommersiella framgångar när deras gränslandsmusikinfluerade sidoprojekt Calexico började växa till sig.

Howe Gelb är – om ni frågar mig – countryrockens svar på Pablo Picasso: en mästare som helt skriver om regelboken för genren. Han är också en man som lyckas gestalta det karga ökenlandskap som omger hemstaden Tucson, Arizona i musikalisk form. Det är skevt och vint. Melodier, takt och tonträff sviktar och ger ett närmast feberdrömlikt intryck.

Den första platta jag införskaffade med bandet, 1986 års Ballad of a thin line man, har en omslagsbild där en ensam man rider genom öknen. Det är en ganska talande bild, även om Giant Sand är ungefär så långt från Gene Autrys cowboy-sånger man kan komma.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.