Så mycket tv – så lite tid


The Shields Michael Chiklis, ensemblen från Modern Family och Hayden Panetierre i Heroes. Foto: Scanpix

Jag har så äntligen sett avslutningen av tv-serien Heroes. Efter en smått lysande första säsong där dramaturgin hämtade inspiration från de tecknade seriernas värld dippade kvaliteten tyvärr i den andra och tredje säsongen. Handlingen blev allt rörigare i och med att karaktären Hiros tidsresor ändrade spelplanen. Serien led också av att den för länge höll fast vid Sylar som huvudsaklig bad guy. Jag tappade dock aldrig helt intresset på grund av de för genren ovanligt vältecknade karaktärerna. Inte minst Jack Colemns rollfigur Noah Bennet som började sin bana som rätt renodlad skurk för att sedan få allt mer lager till sin karaktär höll intresset vid liv.

Den fjärde och avslutande säsongen stod för en rejäl uppryckning. Introducerandet av den nya karaktären Simon och hans kringresande cirkussällskap skapade ett nytt intresse från min sida. Är han god eller är han ond? Eller någonting mitt emellan?

Dessutom fick Hayden Panetierre blomma ut till fullo i sin roll som Noahs styvdotter Claire. Det märks att hon gått från tonårstjej till ung kvinna under seriens gång. Hon visar upp en helt annan pondus som skådespelerska i seriens avslutning än den hon hade i dess början.

* * *

Årets bästa nya komediserie, Modern Family (gick upp i USA förra året men kom till svensk tv i år) är som jag nämnt tidigare nominerad till bästa komediserie vid Golden Globe-galan. Det blir ett tufft lopp i år. Den går upp mot höjdare som 30 Rock och Nurse Jackie och jag har svårt att välja vilken jag själv helst ser som vinnare. Alla tre serierna sitter inne med grymt ensemblespel, bra manus och bra grundidéer.

* * *

Grymt ensemblespel och bra grundidé kan man dock inte beskylla The Vampire Diaries för. Det känns som en rip off på Twilight-serien där precis alla, män som kvinnor, är så där overkligt snygga och ser ut som fotomodeller. Att storyn känns osannolikt krystad gör inte saken bättre. Hade det inte varit för att jag har en grej för vampyrserier hade jag aldrig fortsatt titta.

* * *

Jag satt som så många andra fast på tåget i förmiddags när en tretimmars tågresa från Göteborg till Malmö tog fem timmar. Bra tillfälle att catcha upp med en hyllad snutserie som gått mig förbi tidigare, trots att dess sista säsong tog slut för två år sedan. Hann med nästan halva första säsongen av The Shield innan tåget rullade in på Malmö central.

Och damn! vad bra den är. Återigen en strålande ensemble med Michael Chiklis som korrumperad men mångfacetterad snut i spetsen. Dessutom har serien den sorts realism som är allt för sällsynt i dessa CSI-tider. Att jag har fem och en halv säsong kvar att se är det perfekta motgiftet för saknaden efter The Wire.

Senaste nytt omTV
Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 49 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Ic3peak, Stevie Nicks, Miley Cyrus och Jinjer.
Läser: De levande döda av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Ser just nu: Lovecraft country, The Boys och The Good Place.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.

Arkiv