Missa inte…

nya numret av Mojo. Månadens tema är Elektra, skivbolaget som till en början mest gav ut folkrock men som så småningom blev ett hem åt bland andra The Doors, Tim Buckley och Love. Den medföljande cd:n innehåller bland annat den här Love-låten, som drygt 44 år efter inspelningen låter lika fräsch.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=QEZcUONkz2Q&feature=related]

Carl! Carl! Carl!

 Häromdagen intervjuade min kollega Yvonne Bengt Bauler som producerar Mamma Mia i Köpenhamn. Mitt hjärta nästan stannade när jag hörde att hon skulle till Köpenhamn för att träffa honom. ”Carl! Carl! Hon ska träffa Carl!” Min hjärna började spinna loss och vips så befann jag mig ombord på Freja i Stockholm.

För mig är Bengt Bauler nämligen ”Carl”. Kommer du ihåg Carl i Rederiet? Son till Beatrice, och ja, därmed styvson till självaste Reidar Dahlén. Carl som var lite kriminell, strulade runt och hade sig. Som sedan tydligen hamnade på psyket (såg dock aldrig så långt av serien) och var såå charmig såå i mina ögon. Tyckte han var något av det snyggaste jag sett. Ja, jag var väl typ, eerhrrmh, tolv bast eller något, och drömde om att bli ihop med Carl. (Bengt Bauler som person existerade inte) Jo, det hade varit en utmärkt plan. Verkligen. Som om Carl (kanske skulle spela runt 30 i serien) dessutom skulle vilja ha en tolvåring med myggbett till bröst och räls i hela käften, där hålla-hand-diskussionerna i parken hade bestått av huruvida Snaps hitsingel ”Rhythm is a dancer” var bättre än Snows ”Informer”.

Men oj vad jag drömde.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=fA48OXro0zY&feature=related]
Senaste nytt omTV

Då tycker jag vi gör så här:

Kändisarna talar ut i böcker nu. Morgan Alling har skrivit en bok om sin barndom och Robert Gustafsson om otrohet mot sin hjärtsjuka fru.
Carolina Af Ugglas, som uppenbarligen inte fick någon story ur sina besök hos psykologen, hon skrev helt sonika en bok om sina terapibesök.

Hennes bok beskrivs såhär:

”En djupt personlig berättelse och bekännelse från en person mitt i ett liv fullt av körsång, hästar, knasiga upptåg, lidande och lidelse.”

Utifrån den beskrivningen skullle jag vilja tipsa om en strategi jag använder och lever efter.

Den är jättebra och inga böcker om knasiga upptåg och lidande lidelse blir det heller!

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=z4U3aCceiGw]

Det smittar, det smittar!

Rimmandet verkar smitta!

I söndags kväll kunde Sound and Vision berätta om det Gotländska polisbefälet Mats Östman som fick feeling och skrev polisnotis på rim (se inlägget nedan).

På måndagsmorgonen hakade kvällstidningarna på och tydligen är det så att rimmandet smittar. Kolla här hur Aftonbladet formulerar sig…

Polispoet på Gotland

Klockan 02:40, natten till söndag, drabbades en polis på Gotland av feeling när han skulle uppdatera polisens hemsida med den senaste notisen – en fyllerist som lobbades (polisspråk för att han omhändertogs enligt lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB)).

Så här formulerade han sig:

”En man på danslokal sig friheter tar,
sedan han modet inköpt i inrättningens bar.
Han flera personer i lokalen stryk kunde lova,
men polisen bedömde att han i arresten skulle sova.”

Minns Kirsty

Kirsty MacColl kom in i mitt liv 1985 när jag för första gången hörde hennes cover på Billy Braggs fina ”A new England”. Det var något med den där rösten som grep tag i mig. Å ena sidan lite alldaglig men ändå med en lyster som sken igenom. Då var jag 14 år och reflekterade väl inte så mycket över texten men såhär i efterhand kan jag se hur rösten samspelade med texterna, både hennes egna och de covers hon gjorde.

Det var som hon att lyfte upp vardagen med alla sina skavanker och lät ljuset skina över den. Som sådan stod hon i stark kontrast till all annan musik jag lyssnade på vid den här tiden vilket var i första hand hårdsprayade hårdrocksband. Jämfört med dem var hon någonting helt annat. Vem kan till exempel glömma hennes gestaltning av den kvinnliga delen av fylleparet i The Pogues ”Fairytale of New York”?

Kirsty MacColl var förövrigt en del av en musikalisk familj som väl kan konkurrera med sin amerikanska motsvarighet i Wainwright-klanen. Hennes styvmamma heter Peggy Seeger och är syster till folksångaren Pete Seeger. Hon är själv en briljant folksångerska och ligger bland annat bakom ”Song of Choice” som Mikael Wiehe och Björn Afzelius gjort på svenska (”Valet”). Pappa är folksångaren Ewan MacColl som skrivit klassikern ”Dirty old town” och hon var gift med skivproducenten Steve Lillywhite som rattat inspelningar med alla från The Smith och Siouxsie & the Banshees till Rolling Stones och U2.

Om ett par månader är det tio år sedan Kirsty MacColl omkom i en kontroversiell olycka i Mexiko. Hon var ute och simmade när hon blev påkörd av en stor motorbåt. Vem som körde båten är omdebatterat men båten tillhör en mångmiljonär och det har förekommit uppgifter att den person som efteråt erkände och dömdes för händelsen skulle ha blivit mutad för att ta på sig skulden.

Det må vara hur det vill med den saken. I dag skulle Kirsty MacColl i alla fall ha fyllt 51 år och det vill jag fira med denna you-tubelista…

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=_fwtFSEovro] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=zHnYJgjDQiw] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=NrAwK9juhhY] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=F6K8R8KqpCE] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=lOKWqtocXWs]

”Days är en cover av en Kinks-låt. Och Kinks i all ära – så här bra lät den alldrig med dem.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=26Iibcz2lE0]

* * *

För övrigt skulle Thelonius Monk ha fyllt 93 idag om han varit i livet.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=OMmeNsmQaFw]

M.I.A. gästar sin skyddsling

Rye Rye, eller Ryeisha Berrain som hon egentligen heter, var bara 17 år gammal när hon 2008 blev första artist att skriva på för M.I.A.s nystartade label N.E.E.T. En singel har det blivit sedan dess – debutalbumet är planerat att släppas nästa år.

Här kommer ett riktigt giftigt smakprov som jag snappade upp när M.I.A. pushade den på Facebook. M.I.A. själv gästar och är som vanligt coolast i hela världen. Har lyssnat på den fem gånger på raken nu och känner att jag måste dela med mig av denna min nya upptäckt…

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=Nsrygut8X6U]

Och som en bonus en äldre låt inspelad live på South by Southwest-festivalen i våras.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=-CN7p8M7S8Y]

Led Zeppelin återförenas?

”I think we’re probably thinking about talking.”
”Förmodligen funderar vi på att prata om det.” I en intervju nyligen öppnade Robert Plant dörren till en Led Zeppelin-återförening om inte på vid gavel så i alla fall lite, lite på glänt. Citatet kommer från mannen som sedan bandets lyckade återförening 2007 inte visat något intresse alls för en fortsättning.

Jimmy Page, John Paul Jones och John Bonhams son Jason var ytterst nära att bege sig ut på turné utan Plant, men av någon anledning la man ner planerna. Istället anslöt sig Jones till Dave Grohl och Josh Homme i supergruppen Them Crooked Vulture, om någon minns dem.

Är övertygad om att Led Zeppelin till skillnad från många av generationskamraterna skulle fixa en återförening med äran i behåll. Att de fortfarande kan leverera är väl 2007-konserten ett bevis på.

Måste bara citera signaturen ”keep” i kommentarstråden på spin.com:
”God, I hope he wears his high heels again….. Plant that is. And I hope Page dies his hair dark again. And I hope Jones grows his hair out again. And I hope Jason dosen’t twirl his sticks. And I want a new Corvette to drive to each show. And I want to win a lot of money so that I can afford to drive around to the shows and not work. That’s it for now.”

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=tvmyX00qeso]

Svensk popexport i skymundan

Lite i skymundan, utan Pagrotsky-klappar på axeln, pågår en svensk popexport för fullt. Framgångsrika housenamnet Avicii gjorde i går en utsåld spelning i AF-borgen i Lund. Avicii har haft stora framgångar internationellt, men talande nog är det här 21-åringens andra Sverigespelning någonsin.

Här är hans lyckade bearbetning av Robyns ”Hang With Me”:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=fJPp5JhkeEY]

Ofrivilliga omslagsstjärnor

Före detta Nasa-astronauten Bruce McCandless stämmer skivbolaget Sony och sångerskan Dido. Det hela handlar om en bild på ett skivomslag där McCandless ses ta en rymdpromenad. Nu hävdar han att bilden, som pryder Didos album ”Safe Trip Home” från 2008, använts utan behörigt tillstånd, skriver bloomberg.com.

Fler kränkta omslagsstjärnor; Ann Kirsten Kennis stämmer Vampire Weekend efter att Tod Brodys bild av henne använts på ”Contra”.

Från ett rent musikaliskt perspektiv kan jag förstå att Bruce McCandless är upprörd. ”Contra” hade däremot varit en ära att figurera på.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.